Lukasevangeliet 2:8-15

Lukasevangeliet 2:8-15 Svenska Kärnbibeln (SKB)

I samma område övernattade några herdar på fälten och vaktade [i skift] över sin hjord. Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet strålade (lyste, blixtrade) runt dem. De blev fruktansvärt rädda, men ängeln sa till dem: ”Var inte rädda! Se, jag har goda nyheter om en stor glädje som gäller hela folket. För i dag [nu denna natt] har en Frälsare (Befriare) blivit född åt er i Davids stad [Betlehem, se vers 4], han [som] är den Smorde (Messias, Kristus), Herren. [Frälsare, gr. Soter, kommer från verbet sozo som beskriver en som räddar, helar och befriar. Titeln används första gången i Luk 1:47, och då om Herren. Här beskrivs hur Jesus har egenskaper som bara tillhör Gud.] Detta ska vara tecknet för er [det sätt som ni känner igen honom på]: Ni ska finna ett nyfött barn (gr. brephos) [jfr Matt 2:11], som har lindats i tygremsor [av linne] och ligger i en krubba.” Plötsligt var en stor armé av himmelska stridsänglar där tillsammans med ängeln, och de prisade (lovade) Gud och sa: ”Ära i höjden [i de högsta himlarna] åt Gud och på jorden frid (fullständig harmoni), bland (inom) människor – hans välbehag (goda vilja; syfte, glädje).” [Strukturellt hör orden ära/frid, höjden/jorden och Gud/människa ihop och bildar ett kiastiskt mönster där Gud står i centrum och binder samman himmel och jord. I NT avser det grekiska ordet doxa (ära) den härlighet som Fadern och Sonen har i all sin prakt och storslagenhet och som änglarna utsända på himmelskt uppdrag återspeglar, se vers 9. Ordagrant i grekiskan står ”Gud i de högsta” dvs. i himlarna, precis som Jesus lärde oss att be: ”Vår Fader som är i himlarna”, se Matt 6:9.] När så änglarna farit ifrån dem [tillbaka] till himlen, sa herdarna till varandra: ”Låt oss nu [på en gång] gå över [ända] bort till Betlehem och se det (det ord – gr. rhema) som Herren har låtit oss få veta!”