Markusevangeliet 14:32-72

Dela

Markusevangeliet 14:32-72 Svenska Folkbibeln (SFB98)

De kom därefter till ett ställe som heter Getsemane. Jesus sade till sina lärjungar: "Stanna här, medan jag ber." Och han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Han greps av ängslan och ångest och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka." Han gick lite längre fram och föll ner på jorden och bad att han om möjligt skulle bli förskonad från denna stund. Han sade: "Abba, Fader! Allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill." När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte hålla dig vaken en kort stund? Vaka och bed att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." Han gick bort igen och bad samma bön. Då han kom tillbaka fann han att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom. Han kom tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Ni sover nu och vilar er. Det är nog. Stunden har kommit. Se, Människosonen skall utlämnas i syndarnas händer. Stig upp, låt oss gå! Han som förråder mig är här." Och se, medan Jesus ännu talade kom Judas, en av de tolv, och efter honom en folkhop med svärd och påkar. De kom från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste. Förrädaren hade avtalat med dem om ett tecken och sagt: "Den som jag kysser den är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning!" När Judas kom, gick han genast fram till Jesus och sade: "Rabbi", och kysste honom. Och de grep Jesus och fängslade honom. Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat. Och Jesus sade till dem: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. Fastän jag varje dag har varit hos er i templet och undervisat, har ni inte gripit mig. Men Skrifterna skulle uppfyllas." Då övergav alla honom och flydde. Och en ung man, klädd i en linneskjorta på bara kroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i. Men han lämnade linneskjortan kvar och flydde undan naken. De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda. Petrus följde Jesus på avstånd ända in på översteprästens gård. Där satt han bland rättstjänarna och värmde sig vid elden. Översteprästerna och hela Stora rådet försökte finna något vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget. Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens. Då steg några fram och avlade detta falska vittnesmål mot honom: "Vi har hört att han har sagt: Jag skall bryta ner detta tempel som är byggt med händer, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort med händer." Men inte heller i detta fall stämde deras vittnesmål överens. Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: "Svarar du inte på vad dessa vittnar mot dig?" Men Jesus teg och svarade inte. Översteprästen frågade honom vidare: "Är du Messias, den Välsignades son?" Jesus svarade: " Jag Är . Och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln." Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Behöver vi några fler vittnen? Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?" Alla fann de honom skyldig till döden. Några började spotta på honom, band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och sade: "Profetera!" Och rättstjänarna tog emot honom med hugg och slag. Medan Petrus befann sig nere på gården, kom en av översteprästens tjänsteflickor dit. När hon fick se Petrus där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: "Du var också med den där Jesus från Nasaret." Men han nekade: "Jag vet inte vad du talar om och begriper det inte." Sedan gick han ut på den yttre gården. Då gol tuppen. Tjänsteflickan såg honom, och hon sade också till dem som stod i närheten: "Han är en av dem." Men Petrus nekade igen. Efter en kort stund sade också de som stod där till Petrus: "Visst är du en av dem. Du är ju galilé." Men han förbannade och svor: "Jag känner inte den där mannen som ni talar om." Strax gol tuppen för andra gången. Då kom Petrus ihåg det som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen hinner gala två gånger, skall du tre gånger förneka mig." Och han brast i gråt.

Markusevangeliet 14:32-72 Nya Levande Bibeln (BSV)

De kom så till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa Jesus till sina efterföljare: "Sätt er här medan jag går bort och ber", Han greps nu av bävan och ångest, och han sa till dem: "Jag är nära att bryta samman av förtvivlan. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig." Sedan gick han lite längre bort och föll ner på marken, och han bad till sin Far att få slippa den fruktansvärda stund som väntade honom, om det var möjligt. "Pappa, Far i himlen", sa han, "allt är möjligt för dig. Låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill." Efter ett tag kom han tillbaka till sina tre efterföljare och hittade dem sovande. "Simon", sa han till Petrus, "sover du? Klarade du inte att hålla dig vaken en enda timma? Vaka och be så att frestelserna inte segrar över er. Ni vill så gärna, men kroppen gör det svårt för er." Så gick han bort och bad med samma ord. Men när han kom tillbaka till de tre efterföljarna, såg han att de hade somnat igen. Det var omöjligt för dem att hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle säga. När han kom tillbaka till dem för tredje gången sa han: "Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu räcker det! Nu har den tidpunkt kommit då Gud bestämt att jag, Människosonen, ska överlämnas till onda människor. Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig." Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av hans tolv närmaste efterföljare, tillsammans med en folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och laglärarna och folkets ledare. Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: "Den man som jag hälsar med en kyss är det. Honom ska ni gripa och föra bort under bevakning." Så snart Judas kommit dit, gick han därför fram till Jesus. "Mästare", sa han och gav honom en hälsningskyss. Och då grep folkhopen Jesus och höll fast honom. Men en av hans efterföljare drog sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare. Jesus frågade dem: "Är jag en så farlig brottsling att ni var tvungna att beväpna er med svärd och klubbor för att gripa mig? Varför arresterade ni mig inte på tempelplatsen? Varje dag har jag varit tillsammans med er där och undervisat utan att ni har gripit mig. Men allt detta har hänt för att det som Gud förutsagt om mig i Skriften ska bli verklighet." I samma stund övergav alla hans efterföljare honom och flydde. Men en ung man, som bara hade ett linneskynke på sig, följde efter Jesus. Och när man försökte gripa honom, lämnade han skynket och sprang därifrån helt naken. De förde nu Jesus till översteprästens hus, där alla översteprästerna och folkets ledare och laglärarna snart samlades. Petrus följde efter på avstånd och lyckades ta sig ända in på översteprästens gård. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna och värmde sig vid elden. Inne i huset försökte översteprästerna och hela det judiska rådet att hitta vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. Men de hittade inga. Många vittnade falskt, men vittnena sa hela tiden emot varandra. Till sist kom i alla fall några med det falska påståendet: "Vi har hört honom säga: 'Jag ska riva ner det här templet, som är byggt av människor, och på tre dagar bygga upp ett annat utan människors hjälp!' " Men inte heller på den punkten stämde deras berättelser överens. Då reste sig översteprästen upp inför rådet och sa till Jesus: "Varför svarar du inte? Har du sagt detta eller inte?" Men Jesus teg och svarade ingenting. Då ställde översteprästen ännu en fråga: "Är du Messias, den utlovade kungen, Guds Son?" "Ja, det är jag", svarade Jesus, "och ni ska få se mig, Människosonen, sitta på Guds högra sida och regera, och ni ska få se mig komma på himlens moln." Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: "Det behövs inga fler vittnen. Ni har själva hört honom häda Gud. Vad ska han få för dom?" Då röstade alla för att han skulle dömas till döden. Sedan började några att spotta på honom, och de band för hans ögon och slog honom i ansiktet med knytnävarna. "Visa att du är en profet som kan avslöja saker med Guds hjälp", sa de. Och vakterna gav honom örfilar. Under tiden väntade Petrus nere på gårdsplanen. En av översteprästens tjänsteflickor kom då dit och fick syn på Petrus som satt och värmde sig vid elden. Hon stirrade ett tag på honom och sa sedan: "Du var väl också tillsammans med den där Jesus från Nasaret?" Men Petrus protesterade och sa: "Jag vet inte ens vad du pratar om!" Sedan gick han ut till den yttre gården. Och just då gol tuppen. Efter en stund fick tjänsteflickan syn på honom där och sa än en gång högt till dem som stod runt omkring: "Han är också en av dem!" Lite senare sa de som stod där till Petrus: "Visst är du en av dem. Du kommer ju också från Galileen." Men Petrus svor, och lovade dyrt och heligt: "Jag känner inte den där mannen som ni talar om!" Och i samma stund gol tuppen för andra gången.

Markusevangeliet 14:32-72 Karl XII 1873 (SK73)

Och de kommo på den platsen, som kallades Gethsemane. Och han sade till sina Lärjungar: Sitter här, så länge jag går afsides, till att bedja. Och så tog han med sig Petrum, och Jacobum, och Johannem, och begynte till att förskräckas och ängslas; Och sade till dem: Min själ är bedröfvad allt intill döden; blifver här, och vaker. Och han gick litet fram bätter, och föll ned på jordena, och bad att, om möjeligit vore, skulle den stunden undgå honom; Och sade: Abba, Fader; all ting äro dig möjelig; unddrag mig denna kalken; dock icke hvad jag vill, utan hvad du vill. Och han kom, och fann dem sofvande, och sade till Petrum: Simon, sofver du? Förmådde du icke vaka ena stund? Vaker, och beder, att I icke kommen uti frestelse; anden är viljog, men köttet är svagt. Och så gick han åter bort, och bad; och talade samma orden. Och då han kom igen, fann han dem åter sofvande; ty deras ögon voro tung; och de visste icke hvad de honom svarade. Och han kom tredje gången, och sade till dem: Ja, sofver nu, och hviler eder; det är nog, stunden är kommen: Si, menniskones Son varder öfverantvardad uti syndares händer. Står upp, låt oss gå: Si, den mig förråder, är hardt när. Och straxt, med samma orden, steg Judas fram, den der en var af de tolf; och med honom ett stort tal folk, med svärd och stafrar, ifrå de öfversta Presterna, och de Skriftlärda, och de äldsta. Så hade den, som förrådde honom, gifvit dem ett tecken, sägandes: Hvilken jag kysser, den äret; tager fatt på honom, och förer honom varliga. Och som han kom, trädde han hasteliga fram till honom, och sade till honom: Rabbi, Rabbi; och kysste honom. Då båro de händer på honom, och grepo honom. Men en, af de der när stodo, drog ut sitt svärd, och slog öfversta Prestens tjenare, och högg honom ett öra af. Och Jesus svarade, och sade till dem: Såsom till en röfvare ären I utgångne, med svärd och stafrar, till att gripa mig. Jag hafver hvar dag varit när eder i templet, och lärt, och I togen intet fatt på mig; men detta sker, på det att Skrifterna skola fullbordas. Och Lärjungarna gåfvo honom då alle öfver, och flydde. Men en unger man följde honom, klädd på blotta kroppen uti ett linkläde; och unge män grepo honom. Men han lät fara linklädet, och kom undan ifrå dem naken. Så ledde de Jesum till den öfversta Presten, och med honom församlades alle öfverste Presterna, och de äldste, och Skriftlärde. Och Petrus följde långt efter honom, tilldess han kom uti den öfversta Prestens palats; och satte sig ibland tjenarena, och värmde sig vid ljuset. Men de öfverste Presterna, och hela Rådet, sökte efter vittne emot Jesum, att de måtte låta döda honom; och kunde dock ingen finna; Ty månge hade burit falskt vittnesbörd emot honom; dock gjorde deras vittnesbörd icke fyllest. Då stodo någre upp, och båro falskt vittnesbörd emot honom, och sade: Vi hörde honom säga: Jag vill nederslå detta templet, som är med händer uppbygdt, och i tre dagar sätta ett annat upp igen, utan händer uppbygdt. Och deras vittnesbörd gjorde ändå icke fyllest. Då stod den öfverste Presten upp ibland dem, och frågade Jesum, sägandes: Svarar du intet? Hvad vittna desse emot dig? Men han tigde, och svarade platt intet. Åter sporde den öfverste Presten, och sade till honom: Äst du Christus, dens välsignades Son? Jesus sade: Jag är så; och I skolen få se menniskones Son sitta på kraftenes högra hand, och komma i himmelens sky. Då ref den öfverste Presten sin kläder sönder, och sade: Hvad behöfve vi numera vittne? I hörden hädelsen. Hvad synes eder? Då fördömde de honom alle, att han var saker till döds. Och somlige begynte till att spotta på honom, och förtäcka hans ansigte, och slå honom med näfvarna, sägande till honom: Spå till. Och tjenarena kindpustade honom. Och Petrus var nedre i palatset; då kom en öfversta Prestens tjensteqvinna; Och då hon fick se Petrum värma sig, såg hon på honom, och sade: Du vast ock med Jesu Nazareno. Då nekade han, och sade: Jag känner honom intet, ej heller vet jag hvad du säger. Och så gick han ut i gården, och hanen gol. Och qvinnan såg honom åter, och begynte säga till de der när stodo: Denne är utaf dem. Då nekade han åter. Och litet derefter talade de åter till Petrum, som när stodo: Sannerliga äst du utaf dem; ty du äst ock en Galileisk man, och ditt mål lyder derefter. Då begynte han till att förbanna sig, och svärja: Jag känner icke denna mannen, der I om talen. Och åter gol hanen. Då begynte Petrus draga till minnes det ordet, som Jesus hade sagt till honom: Förr än hanen hafver galit två resor, skall du försaka mig tre resor. Och han begynte till att gråta.

Markusevangeliet 14:32-72 Svenska 1917 (SVEN)

Då sade han till sina lärjungar: »Bliven kvar här, medan jag beder.» Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han begynte bäva och ängslas. Och han sade till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken.» Därefter gick han litet längre bort och föll ned på jorden och bad, att om möjligt vore, den stunden skulle bliva honom besparad. Och han sade: »Abba, Fader, allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Dock icke vad jag vill, utan vad du vill!» Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Simon, sover du? Förmådde du då icke vaka en kort stund? Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.» Och han gick åter bort och bad och sade samma ord. När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda. Och de visste icke vad de skulle svara honom. För tredje gången kom han tillbaka och sade då till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Det är nog. Stunden är kommen. Människosonen skall nu bliva överlämnad i syndarnas händer. Stån upp, låt oss gå; se, den som förråder mig är nära.» Och i detsamma, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en folkskara med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och de skriftlärde och de äldste. Men förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa och föra bort under säker bevakning.» Och när han nu kom dit, trädde han strax fram till honom och sade: »Rabbi!» och kysste honom häftigt. Då grepo de Jesus och togo honom fången. Men en av dem som stodo där bredvid drog sitt svärd och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat. Och Jesus talade till dem och sade: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig. Var dag har jag varit ibland eder i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig. Men skrifterna skulle ju fullbordas.» Då övergåvo de honom alla och flydde. Och bland dem som hade följt med honom var en ung man, höljd i ett linnekläde, som var kastat över blotta kroppen; honom grepo de. Men han lämnade linneklädet kvar och flydde undan naken. Så förde de nu Jesus bort till översteprästen, och där församlade sig alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärde. Och Petrus följde honom på avstånd ända in på översteprästens gård; där satt han sedan tillsammans med tjänarna och värmde sig vid elden. Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom; men de funno intet. Ty väl vittnade många falskt mot honom, men vittnesbörden stämde icke överens. Och några stodo upp och vittnade falskt mot honom och sade: »Vi hava själva hört honom säga: 'Jag skall bryta ned detta tempel, som är gjort med händer, och skall sedan på tre dagar bygga upp ett annat, som icke är gjort med händer.'» Men icke ens i det stycket stämde deras vittnesbörd överens. Då stod översteprästen upp ibland dem och frågade Jesus och sade: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?» Men han teg och svarade intet. Åter frågade översteprästen honom och sade till honom: »Är du Messias, den Högtlovades Son?» Jesus svarade: »Jag är det. Och I skolen få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma med himmelens skyar.» Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Vad behöva vi mer några vittnen? I hörden hädelsen. Vad synes eder?» Då dömde de alla honom skyldig till döden. Och några begynte spotta på honom; och sedan de hade höljt över hans ansikte, slogo de honom på kinderna med knytnävarna och sade till honom: »Profetera.» Också rättstjänarna slogo honom på kinderna. Medan nu Petrus befann sig därnere på gården, kom en av översteprästens tjänstekvinnor dit. Och när hon fick se Petrus, där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: »Också du var med nasaréen, denne Jesus.» Men han nekade och sade: »Jag varken vet eller förstår vad du menar.» Sedan gick han ut på den yttre gården. När tjänstekvinnan då fick se honom där, begynte hon åter säga till dem som stodo bredvid: »Denne är en av dem.» Då nekade han åter. Litet därefter sade återigen de som stodo där bredvid till Petrus: »Förvisso är du en av dem; du är ju också en galilé.» Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den man som I talen om.» Och i detsamma gol hanen för andra gången. Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.» Och han brast ut i gråt.

Markusevangeliet 14:32-72 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

De kom till en plats som kallas Getsemane. Jesus sade till sina lärjungar: "Sätt er här medan jag ber." Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och han greps av bävan och ångest och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka." Han gick lite längre fram och föll ner på marken och bad att om möjligt få bli förskonad från denna stund. Han sade: "Abba, Far! Allt är möjligt för dig. Ta den här bägaren ifrån mig. Men inte som jag vill, utan som du vill." När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte vaka en enda timme? Vaka och be att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." Han gick bort igen och bad med samma ord. När han kom tillbaka fann han återigen att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom. Sedan kom han tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Sover ni än och vilar er? Det räcker, stunden har kommit. Nu överlämnas Människosonen i syndarnas händer. Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här." Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste. Förrädaren hade avtalat ett tecken med dem och sagt: "Den jag kysser är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning." När Judas kom, gick han genast fram till Jesus och sade: "Rabbi!" och kysste honom. Då grep de Jesus och höll fast honom. Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. Och Jesus sade till dem: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. Jag har varit hos er i templet varje dag och undervisat utan att ni grep mig. Men Skrifterna skulle uppfyllas." Då övergav alla honom och flydde. En ung man, klädd i ett linneskynke över bara kroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i, men han lämnade linneskynket kvar och flydde därifrån naken. De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda. Petrus följde efter Jesus på avstånd ända in på översteprästens gård. Där satt han sedan bland rättstjänarna och värmde sig vid elden. Översteprästerna och hela Stora rådet försökte få fram ett vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget. Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens. Då trädde några fram och vittnade falskt mot honom och sade: "Vi har hört honom säga: Jag ska riva ner det här templet som är gjort av människohand, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort av människohand." Men inte heller denna gång stämde deras vittnesmål överens. Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: "Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?" Men Jesus var tyst och svarade inte. Återigen frågade översteprästen honom: "Är du Messias, den Välsignades son?" Jesus svarade: " Jag Är . Och ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln." Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Behöver vi några fler vittnen? Ni har hört hädelsen! Vad anser ni?" Alla dömde honom skyldig till döden. Några började spotta på honom, täckte över hans ansikte och slog honom med knytnävarna och sade: "Profetera!" Och rättstjänarna tog emot honom med slag i ansiktet. Medan Petrus var nere på gården kom en av översteprästens tjänsteflickor dit. När hon fick se Petrus där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: "Du var också med den där Jesus från Nasaret." Men han nekade: "Jag vet inte vad du pratar om, jag förstår inte." Han gick ut på yttergården. Då gol tuppen. Tjänsteflickan såg honom och sade igen till dem som stod där: "Han är en av dem." Men Petrus nekade igen. Strax därefter sade de som stod där återigen till Petrus: "Visst är du en av dem. Du är ju galilé!" Men han började förbanna och svära: "Jag känner inte den där mannen som ni talar om!" Och strax gol tuppen för andra gången. Då kom Petrus ihåg orden som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen gal två gånger ska du tre gånger förneka mig." Och han brast i gråt.

Markusevangeliet 14:32-72 nuBibeln (NUB)

De kom så till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa Jesus till sina lärjungar: ”Sätt er här medan jag ber”, men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Han greps nu av bävan och ångest, och han sa till dem: ”Jag är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka.” Sedan gick han lite längre bort och föll ner på marken, och han bad till sin Fader att få slippa denna stund, om det var möjligt. ”Abba, Fader”, sa han, ”allt är möjligt för dig. Låt mig slippa denna bägare. Men låt det inte bli som jag vill utan som du vill.” Sedan kom han tillbaka och hittade dem sovande. Han sa till Petrus: ”Simon, sover du? Klarade du inte att hålla dig vaken en enda timma? Vaka och be så att ni inte faller för frestelsen. Anden är villig, men kroppen är svag.” Så gick han bort och bad med samma ord. Men när han kom tillbaka, fann han dem åter sovande. De kunde inte hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle säga. När han kom tillbaka till dem för tredje gången sa han: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu räcker det! Nu är stunden inne, och Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer. Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.” Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av de tolv, tillsammans med en folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare. Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det. Grip honom och för bort honom under bevakning.” Judas gick direkt till Jesus och sa: ”Rabbi”, och kysste honom. Då grep de Jesus och höll fast honom. Men en av dem som stod där drog sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare. Jesus frågade dem: ”Som mot en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig! Varje dag har jag varit tillsammans med er i templet och undervisat utan att ni har gripit mig. Men Skriften måste gå i uppfyllelse.” Då övergav alla honom och flydde. Men en ung man, som bara hade ett linneskynke på sig, följde efter Jesus. Och när man försökte gripa honom, lämnade han skynket och sprang därifrån naken. De förde nu Jesus till översteprästen, där alla översteprästerna och folkets ledare och de skriftlärda hade samlats. Petrus följde efter på avstånd, ända in på översteprästens gård. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna och värmde sig vid elden. Översteprästerna och hela det judiska rådet försökte hitta vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. Men de hittade inga. Många vittnade falskt, men vittnena sa hela tiden emot varandra. Till sist kom några med detta falska vittnesmål mot honom: ”Vi har hört honom säga: ’Jag ska riva ner det här templet, som är byggt av människor, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är byggt av människor.’ ” Men inte heller på den punkten stämde deras vittnesbörd överens. Då reste sig översteprästen upp inför rådet och sa till Jesus: ”Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?” Men Jesus teg och svarade ingenting. Då ställde översteprästen ännu en fråga: ”Är du Messias, den Välsignades Son?” ”Ja, det är jag”, svarade Jesus, ”och ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.” Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Vi behöver väl inga fler vittnen! Ni har själva hört hädelsen. Vad anser ni?” Alla ansåg att han förtjänade döden. Sedan började några att spotta på honom, och de band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och sa: ”Visa att du är en profet!” Och tjänarna gav honom örfilar. Under tiden väntade Petrus nere på gårdsplanen. En av översteprästens tjänsteflickor kom då dit och fick syn på Petrus som satt och värmde sig vid elden. Hon stirrade på honom och sa sedan: ”Du var också tillsammans med den där Jesus från Nasaret.” Men Petrus nekade: ”Jag vet inte ens vad du pratar om!” Sedan gick han ut till den yttre gården. Och just då gol tuppen. Efter en stund fick tjänsteflickan syn på honom där och sa än en gång till dem som stod runt omkring: ”Han är också en av dem!” Men Petrus nekade igen. Lite senare sa de som stod där till Petrus: ”Visst är du en av dem. Du kommer ju också från Galileen.” Men Petrus svor, och lovade dyrt och heligt: ”Jag känner inte den där mannen som ni talar om!” Och i samma stund gol tuppen för andra gången. Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal två gånger ska du förneka mig tre gånger.” Och han brast i gråt.

Markusevangeliet 14:32-72 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane. Han sa till [åtta av] sina lärjungar: ”Sitt kvar här [vid ingången till trädgården], medan jag ber!” Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och började bäva (en plötslig våg av fruktan mötte honom) och en enorm tyngd kom över honom (det starkaste grekiska ordet för psykisk press). Sedan sa han till dem: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds [jag förgås av själslig ångest]. Stanna kvar här och vaka!” [Uppmaningen kan betyda att vara vakna och be, men också att hålla uppsikt för att säga till när de som skulle gripa honom kom.] [Det är nu omkring midnatt.] Jesus gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad att om möjligt få bli förskonad från denna stund. Han sa: ”Abba (pappa)! Fader! Allt är möjligt (alla saker är möjliga) för dig: Ta bort denna bägare från mig, men inte vad jag vill (önskar), utan vad du vill.” [”Abba” betyder pappa på arameiska, som var det språk Jesus och hans lärjungar talade till vardags. De första ord ett litet barn lär sig säga är ”abba” – pappa, och ”imma” – mamma. Uttrycket ”Abba Fader” visar på den öppenhet och nära familjerelation som råder i bönen. ”Bägare” visar här på en uppmätt del av lidande, se även Luk 22:42.] När han kom tillbaka [till Petrus, Jakob och Johannes en timma senare] och fann att de sov sa han till Petrus: ”Simon, sover du? Orkade du inte ens hålla dig vaken en timme? Ni måste vaka (vara vakna, alerta), och be, så att ni inte kommer i frestelse! Anden är villig, men köttet är svagt [den syndfulla naturen kan lätt bli frestad].” Han gick bort på nytt och bad med samma ord. När han kom tillbaka fann han dem igen sovande eftersom deras ögon var så tyngda av sömn. De visste inte vad de skulle svara honom. Han kom tillbaka för tredje gången och sa till dem: ”Sover ni fortfarande och vilar er? Det räcker. Timmen har kommit, nu ska Människosonen överlämnas i syndarnas händer. Stå upp, låt oss gå. Han som ska utlämna (förråda) mig är nära.” [Jesus såg troligen nu mellan träden fackelljusen av den stora folkskaran som närmade sig.] På en gång medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv. Med honom var en stor folkskara [romerska soldater, se Joh 18:3, och tempelvakter, se Luk 22:52] med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och de skriftlärda och folkets äldste [dessa tre grupper ingick i Sanhedrin – judarnas högsta domstol]. Förrädaren (den som skulle utlämna) hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den som jag kysser är det, grip honom och för bort honom under säker bevakning.” [Den dåtida vanliga hälsningen med en kyss som beskrev respekt och vördnad blev här ett tecken för svek.] När Judas kom gick han direkt fram till Jesus och sa: ”Rabbi (min lärare)!” och kysste honom intensivt. De tog tag i Jesus och grep honom. Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och gjorde ett utfall mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. [Det var Petrus som utdelade hugget mot tjänaren som hette Malkus, se Joh 18:10. Petrus siktade troligen mot halsen, men Malkus duckar så att bara örat träffas. Jesus helar honom, se Luk 22:51. Att det bara är Johannes som tar med namnen kan bero på att han skriver sitt evangelium sist när Petrus redan är död, medan de övriga evangelieförfattarna är försiktigare och inte vill utlämna hans namn eftersom det kunde få juridiska följder för Petrus.] Jesus sa till dem: ”Som mot en brottsling (rövare som rånade och överföll människor) har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. Dag efter dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig! Men [detta hände för att] Skrifterna skulle uppfyllas.” Då övergav de alla [lärjungarna] honom och flydde. [I grekiskan ligger stark betoning på att alla gjorde detta och Jesus var ensam kvar med dem som gripit honom.] En ung man följde efter Jesus, med bara ett linnekläde (linneskynke) på kroppen. Honom grep de tag i, men han lämnade linneklädet kvar och sprang i väg naken. [Det är bara Markus som omnämner denna händelse. Kanske var det evangelieförfattaren själv, vars familj bodde i Jerusalem, se Apg 12:12. Ordet för linne används bara här och i Mark 15:46 där det beskriver linneduken som Jesu döda kropp sveptes in i. Oavsett vem mannen var så visar händelsen på den aggressiva inställningen hos folket som försökte fånga honom. Hotet mot Jesu efterföljare var verkligt.] [Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna med 71 medlemmar från fariséerna och saddukéerna, var helt eller delvis samlat hemma hos översteprästen och väntade på att Jesus skulle föras dit, se Matt 26:3. Rådet kunde aldrig på eget initiativ lägga fram en anklagelse; bara om vittnen kom och begärde få sin sak prövad togs frågan upp. Det var därför någon var tvungen att ange honom, och man behövde även vittnesmål mot honom.] De förde Jesus till översteprästen [Kaifas, se Matt 26:57]. Där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda. Petrus följde efter på avstånd ända till översteprästens innergård. [Även lärjungen Johannes var med och det var han som ordnade så att Petrus kunde komma in genom porten, se Joh 18:16.] Där satte han sig bland tjänarna [både husets tjänare och tempelvakter som nyss varit med och gripit Jesus] och värmde sig vid elden. Översteprästerna och hela rådet [Sanhedrin] sökte få fram något falskt vittnesmål mot Jesus så att de kunde döma honom till döden, men de lyckades inte. Många vittnade (gång på gång) falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens. Då stod några upp och gav detta falska vittnesmål mot honom: ”Vi har hört att han har sagt: ’Jag ska bryta ner detta tempel som är byggt med händer och på tre dagar bygga ett annat som inte är gjort med händer.’ ” Men deras vittnesmål stämde inte heller överens. Då reste sig översteprästen upp ibland dem och frågade Jesus: ”Ska du inte svara på deras vittnesmål mot dig?” Men Jesus var tyst och svarade inte. [Han uppfyllde profetian från Jes 53:7.] Då frågade översteprästen honom: ”Är du den Smorde (Messias, Kristus), den Välsignades son.” Jesus svarade: ”Jag Är. Ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida [platsen för ära och makt, Ps 110:1] och komma bland himlens moln [Dan 7:13].” [Uttrycket ”Jag Är” anspelar på hur Gud väljer att presentera sig, se 2 Mos 3:14Mark 6:50.] Då slet översteprästen sönder sina tunikor (skjortliknande långt underklädesplagg). [Att slita sönder sina kläder var det judiska uttrycket för att visa häftig sorg eller fasa, se 1 Mos 37:29342 Kung 18:3719:1Jer 41:5Apg 14:14. Tunikan var det innersta plagget. Bara välbärgade personer bar två tunikor, se Mark 6:9. Ordet ”slita sönder” förstärker att det var en dramatisk scen. Översteprästen tog tag i halslinningen med sina händer och rev upp sina båda tunikor någon decimeter. Lagen förbjöd översteprästen att riva sönder sina kläder för privat sorg, se 3 Mos 10:621:10. Dock verkar detta vara tillåtet då han agerade som en domare och uttryckte sin förskräckelse över en hädelse som yttrats i hans närvaro.] Han sa: ”Vad behöver vi nu ha fler vittnen till? Ni har nu själva hört hädelsen. Vad är ert beslut?” Alla de [som var samlade i Stora rådet] dömde honom skyldig till döden. Några började sedan spotta på honom och täckte hans ögon och slog honom med knytnävarna och sa: ”Profetera!” Även vakterna slog honom [i ansiktet] med sina handflator. Medan Petrus befann sig nere på den öppna gårdsplanen kom en av översteprästens tjänsteflickor dit. När hon fick se Petrus sitta där och värma sig tittade hon noga på honom och sa: ”Du var också med den där nasarén, Jesus.” Men han nekade och sa: ”Jag vet inte och förstår inte vad du pratar om!” Sedan gick han ut på den yttre gården. [Petrus går undan från skenet från elden som hade avslöjat hans identitet för en av tjänsteflickorna.] Då gol tuppen. När tjänsteflickan [vid porten] fått syn på honom började hon igen säga [samma sak] till dem som stod i närheten: ”Han är en av dem!” [I Matt 26:71 är det tydligt att det är en annan tjänsteflicka än den i vers 66. Utifrån Joh 18:25 var det inte bara en tjänsteflicka som pratade utan flera tjänare, men det var antagligen hon som tog initiativet och var den pådrivande att försöka avslöja Petrus.] Petrus förnekade det på nytt (upprepade gånger). En stund senare [en timme, se Luk 22:59] kom de som stod där [vid porten] fram till Petrus och sa: ”Visst är du också en av dem, du är ju från Galileen!” [Uppe i Galileen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja, se Matt 26:73.] Då började han förbanna [önska sig själv förbannad av Gud om det han sa inte var sant] och svor på nytt en ed [vid Guds namn och sa sedan]: ”Jag känner inte den mannen som ni talar om.” Omedelbart efter detta gol en tupp för andra gången. Då kom Petrus ihåg det som Jesus hade sagt till honom: ”Innan tuppen hinner gala två gånger, ska du tre gånger förneka mig.” Han bröt ihop under högljudd gråt [och gick ut, se Matt 26:75].

Markusevangeliet 14:32-72 Bibel 2000 (B2000)

Så kom de till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till lärjungarna: »Sitt kvar här, medan jag ber.« Men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Bävan och ångest kom över honom, och han sade till dem: »Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka.« Han gick lite längre bort, föll ner på marken och bad att få slippa denna stund, om det var möjligt. Han sade: »Abba! Fader! För dig är allting möjligt. Ta denna bägare från mig. Men inte som jag vill, utan som du vill.« När han kom tillbaka fann han att de sov, och han sade till Petrus: »Simon, sover du? Orkade du inte hålla dig vaken en enda timme? Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag.« Så gick han bort igen och bad med samma ord. När han kom tillbaka fann han igen att de sov; de kunde inte hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle svara. För tredje gången kom han tillbaka, och då sade han: »Ja, ni sover och vilar er! Det räcker nu. Stunden är inne, Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig.« Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar, utsänd från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste. Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken: »Den som jag kysser är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning!« När han nu kom dit gick han genast fram till Jesus. »Rabbi«, sade han och kysste honom. Då grep de Jesus och höll fast honom. Men en av dem som stod där drog sitt svärd, slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. Då sade Jesus till dem: »Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. Var dag har jag varit med er i templet och undervisat utan att ni har gripit mig. Men skriftens ord skulle gå i uppfyllelse.« Alla övergav honom och flydde. En ung man som bara hade ett linneskynke på sig ville följa med Jesus. Honom tog de fast, men han lämnade skynket kvar och sprang sin väg naken. De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda. Petrus följde efter på avstånd, ända in på översteprästens gård, och där satt han sedan bland tjänarna och värmde sig vid elden. Översteprästerna och hela rådet sökte få fram vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de lyckades inte. Många vittnade falskt mot honom, och deras vittnesmål stämde inte överens. Några kom med det falska vittnesmålet att de hade hört honom säga: »Jag skall riva ner detta tempel som är byggt av människohand och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort av människohand.« Men inte heller nu stämde vittnesmålen överens. Då reste sig översteprästen från sin plats och frågade Jesus: »Skall du inte svara på deras beskyllningar?« Men han teg och svarade ingenting. Då ställde översteprästen ännu en fråga: »Är du Messias, den Välsignades son?« Jesus svarade: »Det är jag, och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln .« Då slet översteprästen sönder sina kläder och sade: »Vad skall vi nu med vittnen till? Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?« Alla fann att han förtjänade döden. Och några började spotta på honom, de band för ögonen på honom och slog honom och sade: »Visa att du är profet!« Och vakterna gav honom örfilar. Petrus var nere på gården. Då kom en av översteprästens tjänsteflickor, och när hon fick syn på honom där han satt och värmde sig såg hon på honom och sade: »Du var också med Jesus, han från Nasaret.« Men Petrus förnekade detta: »Jag förstår inte alls vad du menar.« Och han gick ut på den yttre gården. När flickan fick se honom där sade hon återigen till dem som stod i närheten: »Han är en av dem!« Petrus förnekade det på nytt. Strax efteråt sade de som stod där till Petrus: »Visst är du en av dem, du är ju från Galileen.« Då svor han och bedyrade: »Jag känner inte den där mannen som ni talar om!« I samma ögonblick gol tuppen för andra gången. Då kom Petrus ihåg detta som Jesus hade sagt till honom: »Innan tuppen har galt två gånger skall du tre gånger ha förnekat mig.« Och han brast i gråt.