Ordspråksboken 31:10-31
Ordspråksboken 31:10-31 nuBibeln (NUB)
Vem kan finna en god hustru? Hon är långt mera värd än rubiner. Hennes man kan lita helt på henne, och ingenting värt att nämna fattas honom. Hon gör honom gott, aldrig något ont, från dag till dag, hela sitt liv. Hon skaffar ull och lin och bearbetar det med sina skickliga händer. Likt handelsfartygen för hon hem mat från avlägsna platser. Hon stiger upp medan det fortfarande är mörkt, lagar mat åt sin familj och ger tjänsteflickorna deras del. Hon granskar en åker och köper den. Med pengar som hon själv tjänat planterar hon en vingård. Hon är energisk och tar tag i arbetet med starka armar. När hon ser att affärerna går bra släcker hon inte sin lampa på natten heller. Med sina händer spinner hon och med sina fingrar hanterar hon sländan. Hon räcker ut handen mot de fattiga och sina armar mot de hjälpbehövande. Hon är inte orolig för sin familj när snön kommer, för i hennes hem finns det varma kläder av ylle åt alla. Hon gör täcken åt sig, och hon har kläder av fint linne och purpurrött ylle. Hennes man är välkänd i stadsporten, där han sitter bland de äldste i landet. Hon syr fina linnekläder och säljer dem, med bälten förser hon affärsmännen. Hon är en kvinna med styrka och prakt, och leende möter hon dagen som kommer. Hon talar med vishet, och vänlig undervisning är på hennes tunga. Hon vakar noga över allt som försiggår i huset och äter aldrig lättjans bröd. Hennes barn står upp och prisar henne lycklig, och hennes man lovordar henne: ’Det finns många fantastiska kvinnor, men du överträffar dem alla!’ Charm kan bedra och skönhet är bara en vindfläkt, men en kvinna som fruktar HERREN blir prisad. Ge henne lön för allt hon gjort, låt hennes gärningar prisas i stadsporten.”
Ordspråksboken 31:10-31 Bibel 2000 (B2000)
Att finna en driftig hustru, vem förunnas det — långt mer än pärlor är hon värd. Blint litar hennes man på henne, och vinsten uteblir inte. Dagligen är hon honom till nytta, aldrig till skada. Efter att ha skaffat ull och lin arbetar hon med flinka händer. Från avlägsna trakter hämtar hon förråd, hon är som köpmannens skepp. Gryningen är inte inne när hon stiger upp, sätter fram mat åt familjen och ger pigorna deras portioner. Hon ser ut en åker och köper den, planterar en vingård för det hon själv har tjänat. Ivrigt går hon till verket och hugger i med starka armar. Kan hon märka att affärerna går bra får hennes lampa brinna hela natten. Lätt hanterar hon sländtrissan och håller sländan i handen. Mot de svaga räcker hon ut handen, hon öppnar sin famn för de fattiga. När snön kommer ängslas hon inte: hela familjen har kläder av ylle. Också täcken väver hon själv, hon är klädd i linne och purpur. På hennes man ser alla med aktning, där han sitter bland de äldste i porten. Rockar av linne syr hon och säljer, handlaren förser hon med bälten. Styrka och värdighet utstrålar hon och ser leende framtiden an. Talar gör hon med klokhet, vänliga förmaningar delar hon ut. Uppmärksamt följer hon allt i huset, aldrig äter hon lättjans bröd. Välsignad blir hon av sina barn, och hennes man lovprisar henne: Åtskilliga duktiga kvinnor har jag sett, men du överträffar dem alla! — Älsklighet kan bedra, skönhet förgår, för sin gudsfruktan skall en hustru prisas. Överlämna åt henne hennes mödas lön, må hon prisas i portarna för sina verk.
Ordspråksboken 31:10-31 Svenska Folkbibeln (SFB98)
En god hustru, var finner man en sådan? Långt mer än pärlor är hon värd. På henne litar hennes mans hjärta och han saknar ingenting. I alla sina livsdagar gör hon honom gott, aldrig ont. Omsorg har hon om ull och lin, och hennes händer arbetar med lust. Hon är som en köpmans skepp, fjärran ifrån hämtar hon sin mat. Medan det ännu är natt stiger hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del. Hon har planer på en åker och skaffar sig den, av sina händers förvärv planterar hon en vingård. Hon fäster ivrigt upp sin klädnad och går till verket med starka armar. Hon märker att hennes arbete går bra, hennes lampa släcks inte om natten. Hon sträcker händerna mot spinnrocken, och fingrarna fattar om sländan. För den betryckte öppnar hon sin hand, hon räcker ut sina armar mot den fattige. Hon fruktar ej för sin familj när vintern kommer, ty alla i huset är klädda i scharlakansfärgad ull. Täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur. Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste. Linneskjortor gör hon och säljer, köpmännen förser hon med bälten. Kraft och värdighet är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer. Hon öppnar sin mun med vishet och har vänlig förmaning på sin tunga. Hon vakar över ordningen i sitt hem och äter ej sitt bröd i lättja. Hennes barn står upp och välsignar henne och hennes man berömmer henne: "Många duktiga kvinnor har funnits, men du, du överträffar dem alla." Älskvärdhet kan bedra och skönhet är en vindfläkt, men prisas skall den hustru som fruktar HERREN. Låt henne få njuta frukten av sitt arbete och må hennes gärningar prisa henne i portarna.
Ordspråksboken 31:10-31 Karl XII 1873 (SK73)
Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor. Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas. Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar. Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer. Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar. Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del. Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt. Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar. Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena. Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen. Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga. Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder. Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde. Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta. Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom. Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le. Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära. Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja. Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne. Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla. Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva. Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.
Ordspråksboken 31:10-31 Svenska 1917 (SVEN)
En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris. På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.Ords 12,4 14, Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar. Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust. Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån. Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del. Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård. Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar. Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten. Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan. För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige. Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan. Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur. Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste. Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren. Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer. Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga. Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd. Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov: »Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.» Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN. Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.
Ordspråksboken 31:10-31 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Vem kan finna en driftig hustru? Långt mer än pärlor är hon värd. Hennes mans hjärta litar på henne och han saknar ingenting. Hon gör honom gott, aldrig ont, i alla sina livsdagar. Omsorg har hon om ull och lin, och hennes händer arbetar med lust. Hon är som köpmannens skepp, hon hämtar sin mat fjärran ifrån. När det ännu är natt går hon upp och sätter fram mat åt familjen, portioner åt tjänarinnorna. Hon har planer på en åker och köper den, hon planterar en vingård med vad hennes händer tjänat. Hon fäster ivrigt upp sina kläder och går till verket med starka armar. Hon märker att hennes arbete går bra, hennes lampa släcks inte om natten. Hon sträcker händerna mot spinnrocken, och fingrarna fattar om sländan. För den betryckte öppnar hon sin hand, hon räcker ut sina armar mot den fattige. Hon oroar sig inte för sin familj när vintern kommer, för alla i huset är klädda i scharlakansröd ull. Täcken gör hon åt sig, hon är klädd i finaste linne och purpur. Hennes man är känd i stadens portar där han sitter bland landets äldste. Linneskjortor gör hon och säljer, köpmännen förser hon med bälten. Kraft och värdighet är hennes klädnad, och hon ler mot dagen som kommer. Hon öppnar sin mun med vishet och har vänlig förmaning på sin tunga. Hon vakar över ordningen i sitt hem och äter inte lättjans bröd. Hennes barn står upp och lovordar henne, och hennes man berömmer henne: ”Många kvinnor har gjort storverk, men du överträffar dem alla.” Charm är bedräglig och skönhet förgänglig, men prisas ska den kvinna som vördar HERREN. Låt henne få njuta frukten av sitt arbete, och må hennes gärningar prisa henne i portarna.
Ordspråksboken 31:10-31 Svenska Kärnbibeln (SKB)
[Detta avslutande stycke beskriver en god hustru som handlar frimodigt, klokt och förståndigt. Fokus är kvinnan, men här finns även lärdomar för hur goda familjerelationer byggs upp och hur make och barn interagerar med henne, se vers 28, 29 och 31. Detta stycke är också en sammanfattning av hela Ordspråksboken och en hyllning till den personifierade visheten. Stycket är skrivet som poesi i en alfabetisk form. I en sådan s.k. akrostisk dikt utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.] Vem kan hitta en ärbar hustru [som är driftig, duktig, intelligent och har god karaktär]? Hon är långt mycket mer dyrbar än juveler (rubiner, pärlor). [Den första hebreiska bokstaven är: א – alef. Tecknet föreställer en oxe som symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det frasen ”en ärbar hustru” som börjar med denna bokstav, vilket förstärker att den viktigaste egenskapen hos en kvinna är hennes karaktär. Att få en ärbar hustru är mycket värdefullare än materiell rikedom. På samma sätt är det med visheten, den är det viktigaste att finna.] Hennes man litar fullständigt på henne i allt och behöver inte sakna någonting. [Ordagrant ”har inget behov av plundring”. I samband med äktenskap kan det syfta på att han inte behöver söka kärlek och tillgivenhet hos andra kvinnor.] [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller de som är i huset – ens familj. I den här versen är det ordet ”litar” som börjar med denna bokstav. Tecknet förstärker hur viktig gemenskapen och den absoluta tilliten mellan man och hustru är.] Hon gör det som är gott för honom, inte det som är ont, i alla sina livsdagar. [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Verbet ”Hon gör det som är gott” börjar med denna bokstav, och förstärker att hon är en positiv kraft som för med sig välgång och framgång, och inte smärta och förödelse.] Hon söker (frågar efter – engagerar sig för att få fram) ull [till varma kläder på vintern] och lin [som är svalt på sommaren], och ser fram emot att arbeta och göra kläder av det. [Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Frasen ”Hon söker” börjar med denna bokstav och förstärker hur hon väljer rätt beslut.] Hon är som ett handelsskepp fyllt med exotiska varor, hon tar hem dem [till sin familj] från andra sidan jorden. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – he. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det ”Hon är” som börjar med denna bokstav, detta belyser hur hon till och med lyckas med internationella affärer. Hon är företagsam och har vision och framåtanda.] Och hon går upp tidigt på morgonen, och förbereder mat [även andlig mat] till familjen och ger de anställda (tjänsteflickorna) sina portioner (delegerar arbetsuppgifterna). [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden ”och”, ”men”, ”alltså” osv. börjar med vav. I denna vers är det ordet ”och” som börjar med denna bokstav. Detta förstärker sambandet med versen innan. Att hon både tänker på andra och på familjens behov.] Hon planerar för en åker, från hennes egen inkomst planterar hon en vingård. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i verbet ”Hon planerar för” och betonar att hon är duktig och alert, hon investerar familjens resurser så de växer.] Hon är fylld med kraft [andlig, mental och fysisk], och kavlar ivrigt upp ärmarna för att sätta igång. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet ”kavlar ivrigt upp ärmarna” som börjar med den bokstaven. Att just denna bokstav används här belyser hur hon engagerar sig för familjen med hela sin kraft. Hon älskar familjen och gör allt för att hålla ihop den.] Hon försäkrar sig om att resultatet av arbetet är bra, [Ordagrant ”hon smakar på arbetet”, hon har en känslighet och vet vad som är bra och dåligt för familjen.] hennes lampa (ande, livslust) slocknar inte på natten. [Natt kan symbolisera tider av problem, sorg och oro. Trots svårigheter ger hon inte upp.] [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar verbet ”Hon försäkrar sig om” med denna bokstav. Här förstärker det att hon vet vad som är gott och vad som är dåligt. Hon är andligt vaksam och vet vad som för familjen samman och vad som splittrar den.] Sina händer sträcker hon mot sländtrissan, ja, hennes händer (hebr. kaf) fattar (har fått ett stadigt grepp) om sländan. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Det hebreiska ordet för ”Sina händer” börjar med denna bokstav, vilket förstärker att hon inte är rädd för att arbeta. Slända och sländtrissa används för att manuellt framställa tråd och garn.] Sin hand öppnar hon för (har hon sträckt/räckt ut till) den fattige (den betryckte – hebr. ani), ja, sina händer (armar – hebr. jad) sträcker hon ut (har hon räckt fram) mot den behövande (hebr. evion) [till den som är i nöd]. [Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – kaf. Tecknet avbildar en handflata och symboliserar givmildhet. I denna vers börjar det hebreiska ordet för ”Sin hand” på Kaf, vilket förstärker att hon ger frikostigt. Hon fyller både materiella och själsliga behov. Hebreiskans vanligaste två ord för hand, kaf och jad, förekommer bägge varsin gång både i vers 19 och 20. Tre av dessa fyra gånger används den hebreiska dualformen som beskriver två händer. Notera att det står ”den fattige” och ”den behövande” i singular. Hjälpen är personlig – ingen kan hjälpa alla, men alla har vi någon behövande vi kan sträcka ut våra händer mot.] Hon är inte rädd för snön (vinter och kyla), för hela hennes familj är klädd i rött [dyrbara kläder som också var varma]. [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Ordet ”inte” i det sammansatta ordet ”Hon är inte rädd” börjar med denna bokstav och förstärker att hon inte är rädd för framtiden, hon är förberedd att möta vintern. Den grekiska översättningen översätter röd med ”dubbla lager”. De röda tygerna var dyrbara (2 Sam 1:24Jes 1:18Jer 4:30). Hon har iordningställt kläder som både är dyrbara och varma. I en poetisk text kan även färgen röd symbolisera värme, glöd och eld, i kontrast till vit snö.] Hon bäddar sängen med mjuka lakan , och hennes nattlinne är purpurfärgat av finaste silkestyg. [Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – mem. Bokstaven står för vatten, folk, nationer och språk. I samband med äktenskap representerar det även sexualitet. Ordet ”mjuka lakan” börjar med denna bokstav, och förstärker att Gud har skapat sexualiteten och att det är något fint som tillhör äktenskapet.] Hennes man är högt respekterad i sitt arbete, han sitter bland de äldste i porten [där rätt skipades och etik och moral diskuterades]. [Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. I den här versen börjar ordet ”högt respekterad” på denna bokstav och förstärker att hennes man i vishet leder landet framåt och ger en bra framtid för kommande generationer.] Hon tillverkar fina linneskjortor (dräkter, klänningar) och säljer dem, hon förser köpmännen med bälten. [Antagligen fina broderade matchande bälten i silke som användes till linneskjortorna.] [Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet ”linneskjortor” som börjar med denna bokstav, och förstärker att familjen är försörjd och har ekonomisk stabilitet.] Styrka och värdighet är hennes klädnad (hennes position är säker och stark), och hon gläder sig över framtiden. [Eftersom hon vet att hon och hennes familj är redo att möta den.] [Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet ”Styrka” som börjar med denna bokstav, och förstärker att hennes styrka kommer inifrån, hon vet vem hon är och är trygg i sin identitet.] När hon öppnar sin mun talar hon vishet (andlig vishet talad med färdighet), på hennes tunga finns nådens (den omsorgsfulla kärlekens) undervisning. [Hon ger vänliga förmaningar, hennes råd ges i en anda av kärlek, godhet och trofasthet.] [Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet ”sin mun” som börjar med denna bokstav. I den här versen förstärks hur viktig kommunikation är i ett äktenskap, och att den sker i kärlek.] Hon är uppmärksam (vakar) på allt som sker i hemmet (ordagrant ”vakar över vägarna till och från huset”, hon är andligt alert på vad som tillåts komma in i hemmet) och lathetens bröd (skvaller, missnöje, självömkan) tar hon inte i sin mun. [Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok. Symboliserar ofta rättfärdighet och här är det just verbet ”Hon är uppmärksam” som börjar med denna bokstav. Ett ovanligt ord för vägar används här. I Job 6:19 beskriver det resande köpmän och i Ps 68:25 ”kungens segermarsch”. Det är viktigt att vara uppmärksam på vad man tillåter komma in och ske i sitt hem, att man inte bjuder in orättfärdighet. Det man sår får man skörda. Brödet är den färdiga produkten från vetet som har såtts. Uttrycket ”lathetens bröd” är alltså resultatet av likgiltighet och ouppmärksamhet på vad som kommer in i hemmet.] Hennes barn växer upp , och välsignar henne. Hennes man skryter också över (talar gott, lovordar) henne: [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det orden ”växer upp” som börjar på den bokstaven. Tacksamhet och uppskattning för vad kvinnan gör kommer inte alltid direkt, framifrån, utan ofta senare bakom ryggen på kvinnan. Det är först när barnen växt upp de tackar för en god uppfostran.] ” Många kvinnor är ärbara (nobla, duktiga), men du överträffar varenda en av dem.” [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet ”Många” börjar med denna bokstav och förstärker att många kommer att se hur ärbar hon är. Versen indikerar också att uppskattning och lovprisning kommer direkt till henne från hennes make. Detta till skillnad från barnen, se föregående vers, som först när de växt upp visar sin uppskattning.] Lögn (falskhet, bedräglighet) är oförtjänt nåd (chen) [charm kan förleda] och flyktig (kortvarig) är skönhet, men en hustru (kvinna) som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahveh) – hon ska prisas (uppskattas, äras). [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är ש – shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet ”Lögn” (hebr. sheqer) som börjar med denna bokstav och förstärker att yttre skönhet och charm är något som förgås.] Ge henne erkännande för vad hon gör (låt henne ta del av vinsten; hennes händers frukt), och låt hennes gärningar [sätt att leva] prisa henne i portarna [där folket samlas].