Psaltaren 107:1-43
Psaltaren 107:1-43 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Tacka HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet. Så säger HERRENS återlösta, de som han har återlöst från fiendens hand, de som han har församlat från länderna, från öster och väster, från norr och söder. De irrade omkring i öknen på öde stigar, de fann ingen plats där de kunde bo. De var hungriga och törstiga, deras liv tynade bort. Men de ropade till HERREN i sin nöd och han räddade dem ur deras trångmål. Han ledde dem på den rätta vägen, så att de kom till en stad där de kunde bo. Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn, ty han stillade själens törst och mättade själens hunger med sitt goda. De satt i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor, ty de hade varit upproriska mot Guds ord och föraktat den Högstes råd. Han ödmjukade deras hjärtan genom lidande, de kom på fall och hade ingen hjälpare. Men de ropade till HERREN i sin nöd och han frälste dem ur deras trångmål. Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga, han slet sönder deras bojor. Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn, ty han krossade kopparportar och bröt sönder järnbommar. De var dåraktiga och blev plågade för sin upproriskhet och synd. De kände avsky för all mat och var nära dödens portar. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål. Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från undergång. Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn. Må de offra lovets offer och förkunna hans verk med jubel. De som for ut på havet med skepp och drev handel på stora vatten, de såg HERRENS gärningar och hans under i havets djup. Han talade, och en stormvind uppstod så att havets vågor gick höga. De for upp mot himlen och ner i djupen, så att de miste modet i sin olycka. De raglade och stapplade som druckna, det var förbi med all deras vishet. Men de ropade till HERREN i sin nöd och han förde dem ut ur deras trångmål. Han stillade stormen och böljorna omkring dem tystnade. De gladdes över att det blev stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville. Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn, må de upphöja honom i folkets församling och prisa honom där de äldste sitter. Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark och bördigt land till salthed för dess invånares ondskas skull. Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång. Han lät de hungriga slå sig ner där och bygga en stad där de kunde bo. De besådde åkrar och planterade vingårdar som gav riklig skörd. Han välsignade dem, och de blev mycket talrika. Han lät ej deras boskap minska i antal. När de blev färre och tyngdes av förtryck, olyckor och bekymmer, utgöt han förakt över furstarna och lät dem irra omkring i en ödemark utan vägar. Han upphöjde den fattige ur eländet och förökade deras familjer som hjordar. De rättrådiga ser det och gläder sig, och all ondska måste tiga. Den som är vis må lägga märke till detta och tänka på HERRENS nådegärningar.
Psaltaren 107:1-43 Karl XII 1873 (SK73)
Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet: Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver; Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet; De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde; Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade. Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest; Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde. De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör; Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting; De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern. Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade; Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem. Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest; Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder. De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör; Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar. De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull. De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke. Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest. Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde. De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör; Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje. De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös; De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet; När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte. Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest; Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer. Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest; Och stillte stormen, att böljorna saktade sig. Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska. De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör; Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom; De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta; Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde. Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor; Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde; Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få. Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf; De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade. Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till. Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord. Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda. Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
Psaltaren 107:1-43 Svenska 1917 (SVEN)
Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen. Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden, de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan. De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo; de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål. Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo. De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn, att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda. De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor, därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd. Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål; han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder. De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn, att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna. De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull; deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål. Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven. De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn; de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel. De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten; där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet. Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor. De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest. De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål. Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade. Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville. De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn; de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta. Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark, bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull. Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång. Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo. De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning. Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas. Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem, men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker, han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar. De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun. Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Psaltaren 107:1-43 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Tacka HERREN, för han är god, evig är hans nåd! Så ska HERRENS friköpta säga, de han har friköpt från fiendens hand och samlat från länderna, från öst och väst, nord och syd. De irrade i öknen på öde stigar, de fann ingen stad där de kunde bo. De var hungriga och törstiga, deras själ mattades. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras svårigheter. Han ledde dem på den rätta vägen till en stad där de kunde bo. De ska tacka HERREN för hans nåd och hans under mot människors barn, för han mättar den längtande själen och fyller den hungrande själen med sitt goda. De satt i mörker och dödsskugga, fångna i nöd och i bojor av järn, för de hade trotsat Guds ord och föraktat den Högstes råd. Han ödmjukade deras hjärtan med lidande, de föll och ingen hjälpare fanns. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras svårigheter. Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga och slet sönder deras bojor. De ska tacka HERREN för hans nåd och hans under mot människors barn, för han krossade portar av koppar och knäckte bommar av järn. De blev dårar genom sitt uppror och fick lida för sina synder, de kände avsky för all mat och närmade sig dödens portar. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras svårigheter. Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från undergång. De ska tacka HERREN för hans nåd och hans under mot människors barn, de ska offra lovets offer och förkunna hans verk med jubel. De for ut på havet med skepp och drev handel på väldiga vatten, de såg HERRENS gärningar och hans under i havets djup. Han talade och framkallade en stormvind så att havets vågor gick höga. De for upp mot himlen och ner i djupen, deras själ var förtvivlad i faran. De vinglade och raglade som druckna, all deras vishet var borta. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras svårigheter. Han stillade stormen och vågorna tystnade. De gladdes över att det blev lugnt, och han förde dem till hamnen dit de ville. De ska tacka HERREN för hans nåd och hans under mot människors barn, de ska upphöja honom i folkets församling och prisa honom i de äldstes råd. Han gjorde floder till öken, källor till törstig mark och bördigt land till saltjord på grund av invånarnas ondska. Han gjorde öknen till vattenrik sjö och torrt land till källor, han lät de hungriga leva där och bygga en stad där de kunde bo. De sådde åkrar och planterade vingårdar som gav rik skörd. Han välsignade dem och de blev många, han lät inte deras boskap bli färre. Sedan blev de färre och tyngdes av förtryck, olyckor och bekymmer. Han öste förakt över furstarna och lät dem irra i väglös ödemark, han upphöjde den fattige ur eländet och förökade familjerna som hjordar. De ärliga ser det och gläds, all ondska måste tiga. Den som är vis bör ta till sig detta och tänka på HERRENS nådegärningar.
Psaltaren 107:1-43 nuBibeln (NUB)
Prisa HERREN, för han är god, hans nåd består för evigt. Så ska de säga som HERREN har friköpt, de som han har befriat ur fiendens våld, samlat från länderna, från öster och väster, från norr och söder. De irrade omkring i öknen, i ödemarken, utan att finna någon boplats. De var hungriga, törstiga, och deras liv tynade bort. De ropade till HERREN i sin nöd, och han befriade dem ur deras trångmål. Han förde dem till den rätta vägen, till en plats där de kunde bo. De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen. Han gav vatten till den törstige och den hungriges själ mättade han med sitt goda. Där fanns de som satt i djupaste mörker, fångna i lidandets järnbojor, för de hade gjort uppror mot Guds ord och föraktat den Högstes råd. Därför lät han dem slita ont. De föll, och ingen kunde hjälpa dem. De ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål. Han ledde dem ut ur det djupaste mörkret och bröt sönder deras bojor. De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen. Han krossar portarna av koppar och bryter sönder järnbommarna. Andra var dåraktiga och fick lida för sin upproriskhet och sina synder. De avskydde all mat och närmade sig dödens portar. De ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål. Han sa bara ett ord och de blev botade, han räddade dem från graven. De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen. De ska frambära tack som offer, sjunga om allt han gjort. Andra seglade på haven med skepp och drev handel på de stora vattnen. De såg HERRENS gärningar och hans under i djupen. Han talade, och en stormvind blåste upp, så att vågorna gick höga. De reste sig mot himlen och störtade sedan mot djupen. Modet svek dem i olyckan, och de raglade och stapplade som berusade, och all deras vishet var borta. De ropade till HERREN i sin nöd, och han befriade dem ur deras trångmål. Han lugnade stormen och vågorna tystnade. De gladde sig över att det hade blivit lugnt, och han förde dem till den hamn dit de ville. De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen. De ska prisa honom när folket samlas och lova honom i de äldstes krets. Han förvandlar floder till öken, vattenkällor till torr mark och det bördiga landet till saltöken, för dess invånares ondska. Han gör ökenlandet till sjöar och det uttorkade landet till vattenkällor. Han låter de hungriga bosätta sig där och bygga en stad att bo i. De sår sina åkrar, planterar sina vingårdar och får sedan rika skördar. Han välsignar dem, och de får många barn. Han låter inte heller deras boskapshjordar minska. Om de blir färre, blir förödmjukade och nedtryckta av bekymmer och sorg, öser han olycka över härskarna och låter dem irra omkring i en väglös öken. Men han lyfter de fattiga ur deras förtryck och låter deras familjer föröka sig som hjordar. De rättsinniga ser det och gläder sig, medan all ondska måste tiga. Den som är vis bör lägga detta på minnet och tänka på HERRENS nådegärningar.
Psaltaren 107:1-43 Svenska Kärnbibeln (SKB)
[Psalmen är en av de längre i Psaltaren. Den innehåller upprepade uppmaningar till tacksägelse över att Gud i sin godhet och nåd samlat sitt folk som varit långt borta. Psalmisten lär oss att bön fungerar i alla situationer: i den torraste öken, i fångenskap, på sjukbädden eller mitt på ett stormande hav. Författare: Okänd Struktur: Centralt finns fyra sektioner med flera gemensamma återkommande fraser. Vers 6 återges snarlikt i vers 13, 19 och 28. Vers 8 återges exakt i vers 15, 21 och 31. De fyra delarna följer ett liknande mönster med introduktion, bön, beskrivning av befrielsen och avslutande tacksägelse. Inledande uppmaning till tacksägelse, vers 1-3 1 – Vilsna ökenvandrare, vers 4-9 2 – Fångar som blivit fria, vers 10-16 3 – Sjuka som blivit helade, vers 17-22 4 – Sjömän som räddats, vers 23-32 Gud förser, vers 33-42 En sista uppmaning, vers 43 I den hebreiska texten finns ett inverterat nun (׆) i marginalen på sju verser, se vers 21-26 och vers 40. Det var något med dessa verser som gjorde att skrivarna som kopierade texten markerade dessa verser. Bara på ett ställe till i Bibeln används detta tecken och det är i 4 Mos 10:34-35. Där tolkar många rabbiner att det stycket (där arken går före folket) kommer att få sin uppfyllelse när Messias kommer tillbaka. Applicerar vi denna messianska tolkning även här, är det intressant att just vers 23-26 anspelar på Jona, och hur Jesus nämner om sin död och uppståndelse som just Jona tecken, se Matt 12:39.] Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh), för han är god [Gud har den bästa välviljan och är riklig på allt gott], för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed). [Psalmen inleds med ett verb (hebr. jada) som härrör från det hebreiska ordet för en öppen hand, här finns betydelsen att lyfta händerna i lovprisning, men även att bekänna. Hebreiskans ord för god, tóv, beskriver adjektivet i dess vidaste bemärkelse.] Så ska de återlösta (befriade) säga, de som Herren (Jahveh) har återlöst (befriat) från fiendens hand, och samlat från [avlägsna] länder: från öster (där solen går upp), från väster (där solen går ner), från norr (hebr. tsafon) [Ps 48:3] och från havet. [Här förväntar man sig de fyra väderstrecken, men det sista ordet är havet som i vanliga fall brukar syfta på väst. Det kan vara en referens till Röda havet och uttåget ur Egypten, och då är det syd som avses. Oavsett tolkning av havet, så leder dessa fyra ord här upp till de fyra sektioner som nu följer: Öknen öster om Israel, se vers 4-9; fångenskapen (också bildligt för mörker) motsvaras av väst där solen går ner, se vers 10-16; sjuka som blivit helade i norr (kan syfta på gudaberget Tsafon i norr och avgudadyrkan), se vers 17-22 och till sist havet och sjömännen, se vers 23-32.] De vandrade genom öknen på en öde väg, de fann ingen stad att bo i. De var hungriga och törstiga, deras själ försmäktade (de gick under av utmattning). [Bön:] Då ropade de till Herren (Jahveh) i sin svåra situation (nöd, smala passage), och han räddade (ryckte upp; förde ut) dem från deras svårigheter (trångmål). [Frasen återkommer snarlikt i vers 13, 19 och 28.] [Befrielse:] Han ledde dem på en jämn väg, så att de kunde hitta en stad där de kunde bo. [Tacksägelse:] Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh) för hans nåd (omsorgsfulla kärlek), och allt han gör för människosläktet (Adams barn). [Exakt samma fras återkommer i vers 15, 21 och 31.] För han har överflödande gett vatten till den själ (person; även ”strupe”) som törstat, och mättat den själ som hungrar med sitt goda. [Jes 58:10-11Jer 31:25Luk 1:53] Som den som sitter i mörkret och i dödens skugga, som är bunden i lidande och järnkedjor. Eftersom de gjorde uppror mot Guds ord, och föraktade den Högstes (Elions) råd. Därför har han ödmjukat deras hjärtan med födslovåndor, de snubblade och där fanns ingen som kom till hjälp. [Bön:] Då ropade de till Herren (Jahveh) i sin svåra situation (nöd, smala passage), och han räddade (frälste) dem från deras svårigheter (trångmål). [Se vers 6, 19 och 28.] [Befrielse:] Han förde dem ut ur mörkret och dödens skugga; ja, deras bojor slet han loss. [Tacksägelse:] Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh) för hans nåd (omsorgsfulla kärlek), och allt han gör för människosläktet (Adams barn). [Jfr vers 8, 21 och 31.] För han har brutit sönder portarna av brons, och huggit sönder bommarna av järn. Dårar [moraliskt fördärvade var de], eftersom de vandrar på överträdelsens väg och olyckliga på grund av sina synder. De tappade aptiten för all mat, och drogs nära dödens portar. [Bön:] Då ropade de till Herren (Jahveh) i sin svåra situation (nöd, smala passage), och han räddade (frälste) dem från deras svårigheter (trångmål). [Se vers 6, 13 och 28.] [Befrielse:] Han sände sitt ord och helade dem, och räddade dem från fällan (gropen, graven) de var fångade i. [Tacksägelse:] Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh) för hans nåd (omsorgsfulla kärlek), och allt han gör för människosläktet (Adams barn). [Jfr vers 8, 15 och 31.] Låt dem bära fram tackoffer och med starkt jubel återge [ropa ut] vad han gjort. [I marginalen till följande sex verser (vers 23-28) finns ett inverterat nun (׆), se inledningen.] De som går ner till havet i skepp, som gör affärer (sjömännen) på de stora vattnen, de såg Herrens (Jahvehs) verk och hans under i djupen. Han talade och frambringade stormvinden, som lyfte upp dess (havets) vågor, de reste sig mot himlen, de kom ner i djupen. Deras själ smälte bort på grund av skräck. De vinglade (rörde sig i cirklar, dansade) och raglade som en berusad (drucken man), all deras vishet var uppslukad. [Ordet för att smälta i vers 26 betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen. Hebreiskan växlar ofta mellan plural och singular. Genom att beskriva hur ”de” betedde sig som ”en berusad man” målas en inre detaljrik bild upp för läsaren av en berusad man som vinglar fram på en gata, inte en grupp berusade på avstånd.] [Bön:] Då ropade de till Herren (Jahveh) i sin svåra situation (nöd, smala passage), och han förde ut (befriade) dem från deras svårigheter (trångmål). [Se vers 6, 13 och 19.] [Befrielse:] Han tystade stormen, och stillade vågorna. [Jesus stillade stormen, se Matt 8:26] [Tacksägelse:] Sedan blev de glada när sjön blev lugn, och han förde dem säkert till den hamn dit de ville. [Jona 1:11-12Joh 6:21] Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh) för hans nåd (omsorgsfulla kärlek), och allt han gör för människosläktet (Adams barn). [Jfr vers 8, 15 och 21.] Må de upphöja honom i församlingen, och prisa (lova) honom inför folkets ledare (de äldste). Han gjorde floder till öken och vattenkällor till törstig mark. Ett fruktbärande land till saltavfall, på grund av ondskan hos dem som bodde där. [1 Mos 19] Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till vattenkällor. Där lät han de hungriga bo och de gjorde en stad där man bor, de besådde fälten och planterade vingårdar, som bar riklig frukt. Han välsignade dem så att de förökades rikligt och deras boskap led inte av att bli färre (förminskades inte). Åter blev de svaga och krympte ihop genom förtryck och ondska och sorg. Han utgöt förakt över furstar och lät dem vandra i meningslöshet, där det inte fanns någon väg. [I marginalen finns ett inverterat nun (׆), se inledningen.] Han sätter de behövande högt över (långt ifrån) lidande, och gör sin familj till en fårhjord (flock av småboskap). De med uppriktiga hjärtan (ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant ”rakhjärtade”) ser det och är glada, och all missgärning upphör (ordagrant: stoppar hennes mun). Den som är vis, låt honom lägga märke till (bevara, skydda) dessa ting, och låt dem förstå (uppfatta, se) Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek). [Hos 14:9]
Psaltaren 107:1-43 Bibel 2000 (B2000)
Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd. Så skall de befriade säga, de som Herren befriat ur nöden och som han har hämtat hem från alla länder, från öster och väster, norr och söder. Några gick vilse i öde öknar, de fann ingen väg till bebodda städer. De var hungriga och törstiga, och deras krafter sinade. Då ropade de till Herren i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål. Han lät dem finna den rätta vägen till en stad där människor bodde. De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor. Han ger de törstande att dricka och mättar de hungriga med allt gott. Andra satt i djupaste mörker, fångna i fjättrar av järn. De hade trotsat Guds befallningar och förkastat den Högstes råd. De var modlösa av vedermödor, de stapplade utan att få hjälp. Då ropade de till Herren i sin nöd, och han hjälpte dem ur deras trångmål. Han förde dem ut ur det djupa mörkret och bröt sönder deras bojor. De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor. Han krossar kopparportarna, järnbommarna slår han sönder. Andra var sjuka för sina synders skull och fick lida för sina brott. De ville inte se åt någon föda och närmade sig dödens portar. Då ropade de till Herren i sin nöd, och han hjälpte dem ur deras trångmål. Han gav en befallning och botade dem och räddade dem från graven. De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor, de skall frambära tackoffer och berätta om hans verk med jubel. Andra for på skepp över havet och drev handel på de stora vattnen. De såg Herrens verk, hans under i havets djup. Han befallde, och en storm blåste upp, som fick vågorna att gå höga. De kastades mot himlen och mot djupen, modet svek dem i faran. De vinglade och raglade som druckna, deras färdighet var till ingen nytta. Då ropade de till Herren i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål. Han stillade stormen, och vågorna tystnade. De gladdes när det blev lugnt, han lät dem nå hamnen de ville till. De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor, de skall lovsjunga honom i tempelskaran och prisa honom i de äldstes krets. Han förvandlar floder till öken och vattenkällor till torr mark, fruktbart land till saltjord för invånarnas ondskas skull. Han förvandlar öknen till sjö och det torra landet till vattenkällor. Han låter de hungrande slå sig ner där och bygga sig en stad att bo i. De sår sina åkrar och planterar vingårdar, och de får riklig skörd. Han välsignar dem, och de förökar sig, och deras boskap blir talrik. Om de blir få och tyngs ner av förtryck, av olycka och bekymmer, öser han förakt över furstarna och leder dem vilse i väglös ödemark. Men de fattiga lyfter han ur deras betryck och gör familjerna stora som hjordar. De rättrådiga ser det och gläder sig, all ondska tvingas till tystnad. Den som är vis skall ge akt på detta och besinna Herrens godhet.