Psaltaren 2:1-12
Psaltaren 2:1-12 Bibel 2000 (B2000)
Varför är folken i uppror, varför detta gagnlösa mummel? Jordens kungar reser sig och furstarna gaddar sig samman mot Herren och hans smorde. »Vi sliter sönder deras band och kastar av oss deras bojor!« Han som tronar i himlen ler, Herren ser på dem med löje. Nu talar han till dem i vrede, han skrämmer dem i sin harm: »Jag har invigt min konung på Sion, mitt heliga berg.« Jag vill berätta vad Herren bestämt. Han sade till mig: »Du är min son, jag har fött dig i dag. Be mig, så ger jag dig folken som arv och hela jorden som egendom. Du skall krossa dem med en spira av järn, slå sönder dem som lerkärl.« Konungar, besinna er, ta varning, ni jordens härskare! Tjäna Herren i fruktan, hylla honom i bävan! Annars vredgas han och ni går under, ty hans vrede kan lätt blossa upp. Lyckliga de som flyr till honom.
Psaltaren 2:1-12 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Varför rasar hednafolken, varför tänker folken fåfängliga tankar? Jordens kungar reser sig och furstarna rådslår med varandra mot HERREN och hans Smorde: "Låt oss slita sönder deras band och kasta av oss repen." Han som bor i himlen ler, Herren gör narr av dem. Han talar till dem i vrede, i glödande harm förskräcker han dem: "Det är jag som har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg." Jag vill kungöra HERRENS beslut. Han sade till mig: "Du är min Son, jag har i dag fött dig. Begär av mig, så skall jag ge dig hednafolken till arvedel och hela jorden till egendom. Du skall krossa dem med järnspira, slå sönder dem som lerkrukor." Handla nu vist, ni kungar, låt varna er, ni domare på jorden! Tjäna HERREN med fruktan och gläd er med bävan! Ge Sonen hyllningskyss, så att han ej blir vred och ni går under på er väg, ty snart kan hans vrede upptändas. Saliga är alla som flyr till honom.
Psaltaren 2:1-12 Karl XII 1873 (SK73)
Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt? Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda: Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss. Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem. Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem. Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion. Jag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig. Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom. Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem. Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene. Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande. Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom.
Psaltaren 2:1-12 Svenska 1917 (SVEN)
Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet? Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde: »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.» Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem. Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem: »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.» Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig. Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom. Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.» Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden. Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan. Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.
Psaltaren 2:1-12 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Varför är hednafolken i uppror? Varför tänker folken tomma tankar? Jordens kungar reser sig och furstarna gaddar ihop sig mot HERREN och hans Smorde: "Vi sliter sönder deras band och kastar av oss deras rep!" Han som tronar i himlen ler, Herren gör narr av dem. Så talar han till dem i sin vrede, slår dem med skräck i sin glödande harm: "Det är jag som har insatt min kung på Sion, mitt heliga berg." Jag vill förkunna HERRENS beslut, han sade till mig: "Du är min Son, jag har fött dig i dag. Be mig, så ger jag dig hednafolken till arvedel och hela jorden till egendom. Du ska krossa dem med järnspira, slå sönder dem som lerkärl." Var nu kloka, ni kungar, ta varning, ni domare på jorden! Tjäna HERREN med fruktan och gläd er med bävan! Ge Sonen hyllningskyss, så att han inte vredgas och ni går under på er väg, för hans vrede kan snabbt blossa upp. Saliga är alla som flyr till honom.
Psaltaren 2:1-12 nuBibeln (NUB)
Varför gör folken uppror? Varför smider de meningslösa planer? Jordens kungar reser sig, makthavarna samlas mot HERREN och mot hans smorde. ”Låt oss slita sönder deras band, kasta av oss deras bojor!” Han som bor i himlen ler, Herren hånskrattar åt dem. Sedan tillrättavisar han dem i sin vrede, i sin vredes glöd förskräcker han dem: ”Jag har installerat min kung på Sion, mitt heliga berg.” Jag vill förkunna HERRENS beslut; han sa till mig: ”Du är min son. Idag har jag blivit din far. Begär av mig, och jag ska ge dig alla folk som arv och hela jorden som egendom. Du ska krossa dem med järnspira, slå sönder dem som lerkrukor.” Ni kungar, var nu förståndiga, låt er varnas, ni härskare på jorden! Tjäna HERREN med fruktan, och gläd er i bävan! Kyss sonen, så att hans vrede inte uppväcks och ni förgås på er väg! Hans vrede kan snart upptändas. Lyckliga är de som tar sin tillflykt till honom!
Psaltaren 2:1-12 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Varför larmar hednafolken (planerar folkslagen/nationerna uppror)? Varför tänker (yppar, muttrar – hebr. hagah) folken tomma tankar? [Samma ord som används om den rättfärdige som begrundar Herrens ord (Ps 1:2) används här för att beskriva hur folken fyller sig med fåfängliga tankar som de upprepar för sig själva. Deras dåraktiga planer är lönlösa. Hednafolken/folkslagen (hebr. goj) syftar på folk som förenas av ett landområde, medan det andra ordet folken (hebr. leom) mer har att göra med etnicitet. Det finns en övergång från det mer allmänna i ”hednafolken/folkslagen” (vers 1) till att mer specifikt peka ut ”kungarna och härskarna” för dessa i vers 2. Crescendot kommer i vers 3 med deras föraktfulla uttalande.] Jordens kungar reser sig och härskarna samlar sig mot Herren (Jahveh) och mot hans Smorde [Messias, Jesus]. [De kungar som gör uppror mot Gud säger:] ”Låt oss slita sönder deras band (kedjor), och kasta av oss deras rep!” [Det finns ingen sann frihet utanför Guds vilja. Jesus säger att vi behöver gå in under hans ok, dvs. lägga ner vårt eget liv och följa honom, för att uppleva den friheten. Jesu ok är ett milt, gott och behagligt ok, se Matt 11:30. Nästföljande tre verser beskriver Guds reaktion på det trots och högmod som mänskliga sammansvärjningar är uttryck för.] [Guds respons:] Han som sitter (bor, sitter på tronen) i himlen ler (skrattar), Herren (Adonaj) förlöjligar dem. [Han härmar dem för att visa parodin i människans försök att göra revolt mot Gud.] Sedan talar han till dem i sin vrede, och skrämmer dem i sin vredes glöd (djupt ogillande): ”Jag har insatt min Kung på Sion [Jerusalem], mitt heliga berg.” [Sion är ett namn på platsen Jerusalem, men har också en vidare betydelse som Guds stad, rike och hans folk, se 1 Kung 8:1Jes 40:9Heb 12:22. Ursprungligen syftade Sion på det berget där David lät bygga sitt palats (2 Sam 5:6-79). Sedan Salomo hade byggt templet innefattades även det i begreppet Sion (Ps 132:13). Petrus citerar Jes 28:16 och refererar till hur Jesus har blivit ”hörnstenen i Sion”, se 1 Pet 2:6. I föregående vers liknas de troende vid levande stenar i ett andligt tempel, se 1 Pet 2:5. Platsen har också en framtida betydelse då alla hednafolk ska strömma dit, se Jes 2:2Upp 21:2-3.] [Kungen säger:] Jag vill återberätta (räkna upp – hebr. safar) vad Herren (Jahveh) har sagt till mig: ”Du är min son, i dag har jag fött dig. Begär (fråga – hebr. shaal) av mig, och jag ska ge dig hednafolken som arv och hela jorden (marken, jordens yttersta gränser) som egendom. Du ska krossa (valla) [regera över] dem med en järnspira (en käpp av järn) [ha all auktoritet, se Upp 2:27-2812:519:15], slå dem i spillror som lerkärl.” [Den grekiska översättningen Septuaginta har ”valla” istället för krossa, och liknar folken vid en fårhjord som leds. I Israel och i Mellanöstern var herden en vanlig metafor för kungen, se 1 Kung 22:17Jer 23:1Hes 34:2, och det finns även en koppling mellan spiran och herdens käpp, se Mika 7:14. För att få betydelsen ”valla” måste dock konsonanterna i den hebreiska texten vokaliseras lite annorlunda så det blir ra-ah, istället för ra-a, som betyder ”krossa”. Det som ändå talar för att ”krossa” är den korrekta betydelsen är parallellen till ”slå i spillror”, hebr. nafats.] Så därför, ta ert förnuft till fånga nu, ni kungar, låt er varnas (lär er och låt er bli tillrättavisade), ni domare (ledare) på jorden. [Verbet varnas (hebr. jasar) står i den passiva hebreiska verbformen nifal, en reflexiv verbform där subjektet både utför och tar emot handlingen. Formen förstärker inbjudan att ta emot erbjudandet att omvända sig medan det ännu finns tid.] Tjäna (lyd) Herren (Jahveh) med fruktan (vördnadsfull tillbedjan), och gläd er med bävan. Kyss Sonen [hylla, fall ned inför honom i vördnad och tillbedjan, låt Sonen regera], så att han inte blir vred [så att han inte dömer er nu, vrede används metonymiskt, som en omskrivning för en handling] och ni förgås på er väg (ni dör på grund av ert sätt att leva), när hans vrede snabbt tänds. [Guds dom liknas här med eld, den mest förödande och fruktade kraften i dåtida Israel.] Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är alla som tar sin tillflykt till honom!