Psaltaren 57:1-11
Psaltaren 57:1-11 Svenska Folkbibeln (SFB98)
För sångmästaren, "Fördärva inte", en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan. Var mig nådig, Gud, var mig nådig! Ty till dig flyr min själ, under dina vingars skugga tar jag min tillflykt till dess att faran är över. Jag ropar till Gud, den Högste, till Gud, som gör allt för mig. Han sänder sin hjälp från himlen och frälsar mig, när jag smädas av mina förföljare. Sela. Gud sänder sin nåd och sin sanning. Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor som har tänder som spjut och pilar och tungor skarpa som svärd. Visa din höghet över himlarna, Gud, och din härlighet över hela jorden. De lägger ut nät för mina fötter, min själ böjs ner. De gräver en grop för mig, men de faller själva i den. Sela. Mitt hjärta är frimodigt, Gud, mitt hjärta är frimodigt, jag vill sjunga och lovprisa. Vakna upp, min ära, vakna upp psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden. Jag vill tacka dig bland folken, Herre, jag vill lovsjunga dig bland folkslagen. Ty din nåd räcker upp till himlen och din sanning ända upp till skyarna.
Psaltaren 57:1-11 Karl XII 1873 (SK73)
Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke borto blef, då han för Saul flydde in i kulona. Gud, var mig nådelig, var mig nådelig; ty uppå dig tröstar min själ, och under dina vingars skugga hafver jag tillflykt, tilldess att det onda går öfver. Jag ropar till Gud, den Aldrahögsta; till Gud, den på min jämmer en ända gör. Han sänder af himmelen, och hjelper mig ifrå mina förtryckares försmädelse. Sela. Gud sänder sina godhet och trohet. Jag ligger med mine själ ibland lejon. Menniskors barn äro lågar; deras tänder äro spjut och pilar, och deras tungor skarp svärd. Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och dina äro öfver alla verldena. De ställa för min gång nät, och nedertrycka mina själ; de grafva för mig ena grop, och falla sjelfve deruti. Sela. Mitt hjerta är redo, Gud, mitt hjerta är redo, att jag skall sjunga och lofva. Vaka upp, min ära, vaka upp, psaltare och harpor; bittida vill jag uppvaka. Herre, jag vill tacka dig ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland Hedningarna. Ty din godhet är så vidt som himmelen är, och din sannfärdighet så vidt som skyarna gå. Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din ära öfver alla verldena.
Psaltaren 57:1-11 Svenska 1917 (SVEN)
För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan. Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi. Jag ropar till Gud den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig. Han skall sända från himmelen och frälsa mig, när jag smädas av människor som stå mig efter livet. Sela. Gud skall sända sin nåd och sin trofasthet. Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor vilkas tänder äro spjut och pilar, och vilkas tungor äro skarpa svärd. Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära. De lägga ut nät för mina fötter, min själ böjes ned, de gräva för mig en grop, men de falla själva däri. Sela. Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt; jag vill sjunga och lova. Vakna upp, min ära; upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden. Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen. Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna. [ (Psalms 57:12) Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära. ]
Psaltaren 57:1-11 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Förbarma dig, Gud, förbarma dig över mig! Till dig flyr min själ, i dina vingars skugga tar jag min tillflykt tills faran är över. Jag ropar till Gud, den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig. Han sänder sin hjälp från himlen och frälser mig när mina förföljare hånar mig. Sela Gud sänder sin nåd och sin sanning. Min själ är omgiven av lejon, jag ligger bland människoätare med tänder som spjut och pilar och tungor som skarpa svärd. Visa din höghet över himlen, Gud, och din härlighet över hela jorden! De lägger nät för mina fötter, min själ är nerböjd. De gräver en grop för mig, men de faller själva däri. Sela Mitt hjärta är frimodigt, Gud, mitt hjärta är frimodigt. Jag vill sjunga och spela. Vakna, min ära, vakna, lyra och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden. Jag vill tacka dig bland folken, Herre, lovsjunga dig bland folkslagen, för din nåd är stor och når till himlen, din sanning ända till skyarna.
Psaltaren 57:1-11 nuBibeln (NUB)
Var nådig, Gud, var nådig mot mig! För till dig tar jag min tillflykt, under dina vingars skugga tar jag min tillflykt tills faran är över. Jag vill ropa till Gud, den Högste, till Gud, som gör allt för mig. Han sänder sin hjälp från himlen och räddar mig. Han tillrättavisar mina förföljare. Séla Gud sänder sin nåd och trofasthet. Jag befinner mig bland lejonen, jag ligger bland dem som sprutar ut eld, människor vilkas tänder är spjut och pilar och vilkas tungor är skarpa svärd. Gud, du är upphöjd över himlen! Visa din höghet över hela jorden! De lägger ut nät för mina fötter, och jag böjs ner. De gräver en grop där jag ska gå, men de faller själva ner i den. Séla Mitt hjärta är orubbligt, Gud, mitt hjärta är orubbligt. Jag vill sjunga och spela. Vakna upp, min ära! Vakna upp, harpa och lyra! Jag vill väcka morgonrodnaden. Herre, jag vill prisa dig bland folken, inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig. Din nåd är stor, ända upp till himlen når den, din trofasthet upp till skyarna.
Psaltaren 57:1-11 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Fördärva (ödelägg) inte. Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras). När han flydde från Saul och var i grottan. [Troligtvis utspelar sig händelserna i Adullam strax sydväst om Jerusalem, se 1 Sam 22:1-5, men ett annat alternativ är Ein Gedi vid Döda havet, se 1 Sam 24, se även Ps 142:1 som också nämner grottan.] ______ Var mig nådig (ge mig favör; visa mig oförtjänt kärlek), Gud (Elohim), var mig nådig – för i dig har min själ (hela min varelse) tagit sin tillflykt (förtröstat; sökt sitt skydd och hopp) och under (i) skuggan av dina vingar ska jag ta min tillflykt [Rut 2:12Matt 23:37] tills farorna (olyckorna, oroligheterna, ogärningarna) dragit förbi. [Till skillnad från Ps 56:2 upprepas ”var mig nådig” en gång till här och förstärker Davids vädjan om nåd. Verbet ”ta sin tillflykt” används också två gånger. Först i perfekt, ”har tagit min tillflykt”, vilket troligtvis beskriver en avslutad handling med ett pågående resultat – David har sin trygghet och säkerhet hos Herren (Jahveh). När verbet upprepas är formen i imperfekt, något som i hebreiskan ofta används för att beskriva futurum ”ska jag ta min tillflykt” – tillsammans uttrycker detta hopp om en ständig tillflykt. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se även Ps 17:836:861:563:891:4.] Jag vill ropa (höja min röst i bön) till Gud den Högste (Elohim Elion), till Gud (El) som fullbordar (avslutar, gör klart) det för mig. Han [Gud] ska sända [hjälp] från himlen och frälsa mig när den som vill sluka mig hånar (talar föraktfullt om mig). Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Gud ska komma med sin nåd (omsorgsfulla kärlek) och sanning. [Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20Ords 16:6Ps 85:11Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.] Jag (min själ) är bland (omringad av) lejon, jag ligger bland människor (Adams barn) som andas eld (vill förgöra mig) [med sina lögner]. Deras tänder är som spjut och pilar och deras tungor som skarpa svärd. [Refräng:] Må du vara upphöjd över himlarna Gud (Elohim), må din ära (bokstavligt ”tyngd”) finnas över hela jorden. [Den första strofen avslutas med en refräng som också återkommer efter den andra strofen, se vers 12.] De har förberett ett nät för mina steg, jag (min själ, hela min varelse) är nedböjd [missmodig], de har grävt en grop framför mig, men de har själva fallit ner i dess mitt. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Mitt hjärta är redo (jag är förvissad, förtröstansfull), Gud (Elohim), mitt hjärta är redo (jag är förvissad, förtröstansfull). Jag vill sjunga och lova, vakna min ära (min tyngd). Vakna nevel-lyra [bärbart instrument med vanligtvis tolv strängar] och kinnor-harpa [mindre harpa med ljusare toner, se Ps 33:2] Jag vill väcka gryningen. Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig bland folken, Herre (Adonaj), jag vill sjunga ditt lov bland folkslagen. För din nåd (omsorgsfulla kärlek) är stor, den når till himlarna, och din sanning når till skyarna [Ännu en gång kommer begreppet ”nåd och sanning”, se vers 4].
Psaltaren 57:1-11 Bibel 2000 (B2000)
För körledaren. Ett kväde av David när han var i grottan, på flykt undan Saul. Förbarma dig, Gud, förbarma dig! Jag flyr till dig, i dina vingars skugga tar jag min tillflykt tills faran har dragit förbi. Jag ropar till Gud den Högste, till Gud som gör gott mot mig. Han sänder mig hjälp från himlen när mina förföljare smädar mig. Gud visar sin godhet och trofasthet. Jag ligger mitt ibland lejon, glupska på människokött. Deras tänder är spjut och pilar, deras tungor är skarpa svärd. Visa din höghet i himlen, o Gud, och din härlighet över hela jorden! De lade ut ett nät för mina fötter och en snara för min hals, de grävde en grop åt mig men föll själva däri. Mitt hjärta är redo, Gud, mitt hjärta är redo, jag vill sjunga och spela. Vakna, min själ, vakna, harpa och lyra, jag vill väcka morgonrodnaden. Jag vill tacka dig, Herre, bland folken, jag vill sjunga ditt lov bland alla folk. Ty till himlen når din godhet, till skyarna din trofasthet.