10 dagar med påskens berättelserSmakprov

Tomas bekännelse

I inledningen av Johannes evangelium kan vi läsa om att ”Ordet var Gud” och att Ordet blev människa och ”bodde bland oss”. Men vi kan också dessvärre läsa att ”världen kände honom inte” och att även om ”han kom till det som var hans eget”, så tog hans egna ”inte emot honom”.

I resten av Johannes evangelium kan vi sen läsa hur Jesus genom sin undervisning och sina under och tecken demonstrerar vem han är. Men det dröjer först till slutet av Johannesevangeliet innan polletten trillar ner och någon äntligen bekänner vem Jesus är. Ironiskt nog är det dessutom av den person som gått till historien som ”Tvivlaren”.

När Tomas, efter att först ha missat de andra lärjungarnas möte med den uppståndne Jesus, äntligen får se Jesus så utbrister han en av de vackraste och största bekännelserna vi har i Bibeln:”Min Herre och min Gud!”

Denna bekännelse har många likheter med Shema, Israels trosbekännelse:“Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en”. Tomas bekänner alltså att Jesus är både Herre och Gud! Från den störste tvivlaren kom den största bekännelsen.

Bön

Jesus jag bekänner att du är min Herre och min Gud. Hjälp mig att växa i min tro och förstå mer och mer allteftersom.