Jesus Revolution - Första stegen

Påsk

Jakobsbrevet

Dela Jesus Även Efter Julen

Goda Nyheter - Jesu vandring mot korset

24/7 (SE)

nådens hymn

Apostlagärningarna På 50 Dagar

BibleProject | Småprofeterna

Pingst

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkEXO">
 <div class="chapter ch31" data-usfm="EXO.31">
 <div class="label">31</div><div class="s">Hantverkare utv&#228;ljs</div><div class="p"> 1Herren talade till Mose:</div><div class="p"> 2Jag har utvalt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam, 3och fyllt honom med gudomlig ande, med insikt, f&#246;rm&#229;ga och kunskap och allt slags hantverksskicklighet, 4s&#229; att han kan t&#228;nka ut konstfulla arbeten och utf&#246;ra dem i guld och silver och koppar, 5slipa stenar f&#246;r infattning, snida i tr&#228;, ja, utf&#246;ra alla slags arbeten. 6Jag har vid hans sida st&#228;llt Oholiav, Achisamaks son, av Dans stam, och &#229;t alla konstskickliga har jag gett f&#246;rm&#229;ga att utf&#246;ra allt som jag befallt dig: 7uppenbarelset&#228;ltet, arken med f&#246;rbundstecknet och locket ovanp&#229; den och allt som h&#246;r till uppenbarelset&#228;ltet, 8bordet med dess tillbeh&#246;r, lampst&#228;llet av rent guld med alla dess tillbeh&#246;r, r&#246;kelsealtaret, 9br&#228;nnofferaltaret med alla dess tillbeh&#246;r, karet med dess st&#228;ll, 10&#228;mbetsdr&#228;kten, pr&#228;sten Arons heliga kl&#228;der och hans s&#246;ners pr&#228;stkl&#228;der, 11sm&#246;rjelseoljan och den v&#228;lluktande r&#246;kelsen till helgedomen &#8212; allt skall de g&#246;ra s&#229; som jag har befallt dig.</div><div class="s">Sabbatsbudet insk&#228;rps</div><div class="p"> 12Herren sade till Mose:</div><div class="p"> 13Tala till israeliterna och s&#228;g: &#187;Mina sabbater m&#229;ste ni h&#229;lla, ty sabbaten &#228;r ett tecken som f&#246;renar mig och er, genom alla sl&#228;ktled, f&#246;r att ni skall veta att det &#228;r jag, Herren, som helgar er. 14Ni skall h&#229;lla sabbaten, den skall vara helig f&#246;r er. Den som vanhelgar den skall straffas med d&#246;den. Var och en som utf&#246;r n&#229;got arbete p&#229; sabbaten skall utst&#246;tas ur sitt folk. 15Sex dagar f&#229;r arbete utf&#246;ras, men p&#229; den sjunde dagen &#228;r det sabbat, en sabbatsvila helgad &#229;t Herren. Var och en som utf&#246;r n&#229;got arbete p&#229; sabbatsdagen skall straffas med d&#246;den. 16Israeliterna skall h&#229;lla sabbaten; de skall iaktta den genom alla sl&#228;ktled som en f&#246;rbundsplikt f&#246;r alla tider. 17Den &#228;r ett evigt tecken som f&#246;renar mig och israeliterna, ty p&#229; sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men den sjunde dagen vilade han och h&#228;mtade andan.&#171;</div><div class="s">Gud ger Mose lagtavlorna</div><div class="p"> 18N&#228;r Gud hade talat med Mose p&#229; Sinaiberget gav han honom de tv&#229; tavlorna som ett f&#246;rbundstecken, tavlor av sten, som Gud hade skrivit p&#229; med sitt finger.</div>
 </div>
 </div>
</div>

Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkEXO">
 <div class="chapter ch32" data-usfm="EXO.32">
 <div class="label">32</div><div class="s">Guldkalven</div><div class="p"> 1N&#228;r folket s&#229;g att det dr&#246;jde innan Mose kom ner fr&#229;n berget samlades de kring Aron och sade till honom: &#187;G&#246;r oss en gud som kan g&#229; framf&#246;r oss! Vi vet inte vart den d&#228;r Mose har tagit v&#228;gen, han som f&#246;rde oss ut ur Egypten.&#171; 2Aron svarade dem: &#187;Ta guldringarna ur &#246;ronen p&#229; era hustrur, era s&#246;ner och era d&#246;ttrar och kom hit med dem!&#171; 3D&#229; tog alla av sig guldringarna som de hade i &#246;ronen och l&#228;mnade dem till Aron. 4Han tog emot guldet av dem och kn&#246;t in det i en kappa. Sedan gjorde han en gjuten tjurkalv av guldet. D&#229; ropade de: &#187;Detta, Israel, &#228;r din Gud, som har f&#246;rt dig ut ur Egypten.&#171; 5N&#228;r Aron s&#229;g vad som skedde reste han ett altare framf&#246;r kalven och l&#228;t kung&#246;ra: &#187;I morgon firas en h&#246;gtid till Herrens &#228;ra!&#171; 6Tidigt n&#228;sta morgon offrade de br&#228;nnoffer och frambar gemenskapsoffer, och folket slog sig ner f&#246;r att &#228;ta och dricka och b&#246;rjade sedan f&#246;rlusta sig.</div><div class="p"> 7D&#229; talade Herren till Mose: &#187;G&#229; nu ner, ty ditt folk, som du har f&#246;rt ut ur Egypten, har gjort n&#229;got f&#246;rf&#228;rligt. 8De har redan l&#228;mnat den v&#228;g som jag har befallt dem att g&#229;, de har gjort sig en gjuten tjurkalv, de har tillbett den och offrat till den och sagt: Detta, Israel, &#228;r din Gud, som har f&#246;rt dig ut ur Egypten.&#171; 9Och Herren fortsatte: &#187;Jag ser att detta &#228;r ett styvnackat folk. 10L&#228;mna mig nu i fred. Min vrede skall drabba dem och jag skall f&#246;rinta dem. Men av dig skall jag g&#246;ra ett stort folk.&#171;</div><div class="p"> 11Mose f&#246;rs&#246;kte blidka Herren, sin Gud: &#187;Herre, l&#229;t inte din vrede drabba ditt folk, som du har f&#246;rt ut ur Egypten med stor kraft och m&#228;ktig hand! 12L&#229;t inte egypterna f&#229; s&#228;ga att det var i ond avsikt du f&#246;rde ut ditt folk, att det var f&#246;r att d&#246;da oss bland bergen och utpl&#229;na oss fr&#229;n jordens yta. Stilla din gl&#246;dande vrede och avst&#229; fr&#229;n det onda du har i sinnet mot ditt folk. 13Gl&#246;m inte dina tj&#228;nare Abraham, Isak och Israel och det l&#246;fte du gav dem, d&#229; du svor vid dig sj&#228;lv att g&#246;ra deras &#228;ttlingar talrika som stj&#228;rnorna p&#229; himlen och l&#229;ta deras &#228;ttlingar f&#229; hela det land du talat om som egendom f&#246;r all framtid.&#171; 14D&#229; avstod Herren fr&#229;n det onda som han hade hotat att g&#246;ra mot sitt folk.</div><div class="p"> 15Mose gick ner fr&#229;n berget och bar med sig de tv&#229; tavlor han hade f&#229;tt som ett f&#246;rbundstecken, tavlor med skrift p&#229; b&#229;da sidorna: det var skrivet b&#229;de p&#229; framsidan och p&#229; baksidan. 16Tavlorna var Guds verk, och skriften som var inristad p&#229; dem var Guds skrift.</div><div class="p"> 17Josua h&#246;rde hur folket skrek och ropade och han sade till Mose: &#187;Det h&#246;rs stridslarm i l&#228;gret!&#171; 18Mose svarade:</div><div class="q1">&#187;Det &#228;r inte segerrop</div><div class="q1">och inte besegrades klagan,</div><div class="q1">det &#228;r ljudet av s&#229;ng jag h&#246;r!&#171;</div><div class="b"></div><div class="p"> 19D&#229; Mose kom n&#228;rmare l&#228;gret och fick se tjurkalven och dansandet, blev han s&#229; f&#246;rbittrad att han kastade ifr&#229;n sig tavlorna och slog dem i stycken vid bergets fot. 20Kalven som de hade gjort br&#228;nde han och malde till stoft. Det str&#246;dde han i vattnet och l&#228;t israeliterna dricka det.</div><div class="p"> 21Mose sade till Aron: &#187;Vad har detta folk gjort dig, eftersom du har f&#229;tt dem att synda s&#229; grovt?&#171; 22Aron svarade: &#187;Var inte vred, herre! Du vet sj&#228;lv hur de dras till det som &#228;r ont. 23De sade till mig: G&#246;r oss en gud som kan g&#229; framf&#246;r oss! Vi vet inte vart den d&#228;r Mose har tagit v&#228;gen, han som f&#246;rde oss ut ur Egypten. 24D&#229; sade jag till dem: Den som har n&#229;gonting av guld skall ta det av sig, och de gav det &#229;t mig. Jag kastade det i elden, och s&#229; kom kalven till.&#171;</div><div class="p"> 25N&#228;r Mose m&#228;rkte att Aron hade sl&#228;ppt greppet om folket och utl&#228;mnat det &#229;t motst&#229;ndarnas f&#246;rakt 26st&#228;llde han sig i porten till l&#228;gret och ropade: &#187;Alla som &#228;r p&#229; Herrens sida skall komma hit till mig!&#171; D&#229; samlade sig alla leviterna kring honom. 27Han sade till dem: &#187;S&#229; s&#228;ger Herren, Israels Gud: Sp&#228;nn p&#229; er sv&#228;rden och g&#229; fram och tillbaka genom l&#228;gret fr&#229;n port till port och hugg ner br&#246;der, v&#228;nner och grannar.&#171; 28Leviterna gjorde som Mose hade sagt, och den dagen f&#246;ll omkring 3 000 m&#228;n av folket. 29Och Mose sade: &#187;I dag har ni blivit vigda &#229;t Herren, ty ni har v&#228;nt er mot era egna s&#246;ner och br&#246;der. D&#228;rf&#246;r vill Herren ge er sin v&#228;lsignelse i dag.&#171;</div><div class="p"> 30N&#228;sta dag sade Mose till folket: &#187;Ni har beg&#229;tt en sv&#229;r synd. Nu skall jag g&#229; upp till Herren och f&#246;rs&#246;ka vinna f&#246;rsoning f&#246;r er synd.&#171; 31Och Mose gick tillbaka till Herren och sade: &#187;Detta folk har beg&#229;tt en sv&#229;r synd, de har gjort sig en gud av guld. 32Om du &#228;nd&#229; ville f&#246;rl&#229;ta deras synd! Utpl&#229;na annars mitt namn ur din bok!&#171; 33Herren svarade Mose: &#187;Den som har syndat mot mig skall jag utpl&#229;na ur min bok. 34G&#229; nu och led folket dit jag har sagt dig! Min &#228;ngel skall g&#229; framf&#246;r dig. Men den dag kommer d&#229; jag skall g&#229; till r&#228;tta med dem f&#246;r deras synd.&#171; 35S&#229; straffade Herren folket f&#246;r att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkEXO">
 <div class="chapter ch33" data-usfm="EXO.33">
 <div class="label">33</div><div class="s">Order om uppbrott</div><div class="p"> 1Herren talade till Mose: &#187;Dra nu bort h&#228;rifr&#229;n, du sj&#228;lv och folket som du har f&#246;rt ut ur Egypten, upp till det land som jag har lovat Abraham, Isak och Jakob och svurit att ge &#229;t deras &#228;ttlingar. 2Jag skall s&#228;nda en &#228;ngel framf&#246;r dig och jag skall driva bort kanaaneerna, amoreerna, hettiterna, perisseerna, hiveerna och jevuseerna. 3Dra upp till landet som fl&#246;dar av mj&#246;lk och honung. Men jag vill inte sj&#228;lv g&#229; med er: ni &#228;r ett styvnackat folk, och jag kunde f&#246;rinta er p&#229; v&#228;gen.&#171; 4N&#228;r folket h&#246;rde dessa str&#228;nga ord kl&#228;dde de sig i sorgdr&#228;kt, och ingen bar n&#229;gra smycken.</div><div class="p"> 5Herren sade till Mose: &#187;S&#228;g till israeliterna: Ni &#228;r ett styvnackat folk. Om jag bara ett &#246;gonblick f&#246;ljde er p&#229; v&#228;gen skulle jag tillintetg&#246;ra er. L&#228;gg nu bort era smycken, sedan f&#229;r jag se vad jag skall g&#246;ra med er.&#171; 6D&#229; tog israeliterna av sig sina smycken och var utan dem alltifr&#229;n berget Horeb.</div><div class="s">Uppenbarelset&#228;ltet</div><div class="p"> 7Mose brukade ta t&#228;ltet och sl&#229; upp det utanf&#246;r l&#228;gret, ett gott stycke d&#228;rifr&#229;n. Han kallade det uppenbarelset&#228;ltet. Var och en som s&#246;kte r&#229;d hos Herren fick g&#229; ut till uppenbarelset&#228;ltet utanf&#246;r l&#228;gret. 8Varje g&#229;ng Mose gick ut till t&#228;ltet reste sig alla och stod var och en vid ing&#229;ngen till sitt t&#228;lt och s&#229;g efter honom, tills han hade g&#229;tt in i t&#228;ltet. 9Och n&#228;r Mose hade g&#229;tt in s&#228;nkte molnpelaren sig och blev st&#229;ende framf&#246;r ing&#229;ngen, och Herren talade med Mose. 10D&#229; folket s&#229;g molnpelaren st&#229; framf&#246;r ing&#229;ngen till t&#228;ltet reste de sig alla och bugade sig djupt, var och en vid ing&#229;ngen till sitt t&#228;lt. 11Och Herren talade till Mose ansikte mot ansikte, som en m&#228;nniska talar till en annan. Sedan gick Mose tillbaka till l&#228;gret, men hans medhj&#228;lpare Josua, Nuns son, en ung man, l&#228;mnade aldrig t&#228;ltet.</div><div class="s">Herren lovar att visa sin h&#228;rlighet</div><div class="p"> 12Mose sade till Herren: &#187;Du s&#228;ger att jag skall leda detta folk p&#229; dess v&#228;g. Men du har inte l&#229;tit mig veta vem du vill s&#228;nda med mig, fast&#228;n du har sagt att jag st&#229;r dig n&#228;ra och att jag har din gunst. 13Om du s&#228;tter v&#228;rde p&#229; mig s&#229; l&#229;t mig veta dina planer; d&#229; kan jag l&#228;ra k&#228;nna dig och beh&#229;lla din gunst. Och kom ih&#229;g att folket &#228;r ditt folk.&#171; 14Herren svarade: &#187;Jag skall sj&#228;lv g&#229; med er, s&#229; att du slipper oroa dig.&#171; &#8212; 15&#187;Om du inte sj&#228;lv g&#229;r med&#171;, sade Mose, &#187;s&#229; l&#229;t oss f&#229; stanna h&#228;r. 16Hur skall man kunna veta att jag och ditt folk har din gunst om inte du g&#229;r med oss, s&#229; att jag och ditt folk utm&#228;rks framf&#246;r alla andra folk p&#229; jorden?&#171; 17Herren svarade: &#187;Jag skall g&#246;ra vad du ber mig om, ty du har min gunst och du st&#229;r mig n&#228;ra.&#171;</div><div class="p"> 18Mose sade: &#187;L&#229;t mig f&#229; se din h&#228;rlighet!&#171; 19Herren svarade: &#187;Jag skall l&#229;ta min h&#246;ghet och prakt g&#229; f&#246;rbi dig, och jag skall ropa ut namnet Herren inf&#246;r dig. Jag skall vara n&#229;dig mot den jag vill vara n&#229;dig mot och barmh&#228;rtig mot den jag vill vara barmh&#228;rtig mot.&#171; 20Han fortsatte: &#187;Mitt ansikte kan du inte f&#229; se, ty ingen m&#228;nniska kan se mig och leva.&#171; 21Sedan sade Herren: &#187;H&#228;r bredvid mig finns en plats, st&#228;ll dig h&#228;r p&#229; klippan! 22N&#228;r min h&#228;rlighet g&#229;r f&#246;rbi skall jag st&#228;lla dig i en klyfta i berget och skyla dig med min hand tills jag har g&#229;tt f&#246;rbi. 23D&#229; skall jag ta bort min hand och du skall se mig p&#229; ryggen. Men mitt ansikte f&#229;r ingen se.&#171;</div>
 </div>
 </div>
</div>

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkGAL">
 <div class="chapter ch5" data-usfm="GAL.5">
 <div class="label">5</div><div class="nb"> 1Till den friheten har Kristus befriat oss. St&#229; d&#228;rf&#246;r fasta, och l&#229;t ingen l&#228;gga p&#229; er slavoket igen.</div><div class="s">R&#228;ttf&#228;rdighet utan omsk&#228;relse</div><div class="p"> 2H&#246;r p&#229; vad jag s&#228;ger er, jag Paulus: om ni l&#229;ter omsk&#228;ra er har ni ingen nytta alls av Kristus. 3Jag f&#246;rs&#228;krar er igen: var och en som l&#229;ter omsk&#228;ra sig &#228;r skyldig att h&#229;lla hela lagen. 4Ni &#228;r utest&#228;ngda fr&#229;n Kristus, ni som s&#246;ker er r&#228;ttf&#228;rdighet i lagen; ni har hamnat utanf&#246;r n&#229;den. 5Ty vi v&#228;ntar oss i v&#229;r ande att genom tron vinna den r&#228;ttf&#228;rdighet som &#228;r v&#229;rt hopp. 6I ett liv med Kristus Jesus kommer det inte an p&#229; omsk&#228;relse eller f&#246;rhud, utan p&#229; tron, som f&#229;r sitt uttryck i k&#228;rlek.</div><div class="p"> 7Ni kom bra i v&#228;g. Vem har nu hejdat er, s&#229; att ni inte lyssnar till sanningen? 8Den ni har lyssnat till &#228;r inte han som kallade er. 9Lite surdeg och hela degen j&#228;ser. 10Jag tror p&#229; Herren och litar p&#229; att ni inte skall &#228;ndra t&#228;nkes&#228;tt. Men den som f&#246;rs&#246;ker st&#228;lla till f&#246;rvirring bland er f&#229;r ta sin dom, vem han &#228;n &#228;r. 11Br&#246;der, om jag fortfarande predikar omsk&#228;relse, varf&#246;r &#228;r jag d&#229; st&#228;ndigt f&#246;rf&#246;ljd? D&#229; &#228;r ju det anst&#246;tliga i korset borta. 12De borde sk&#228;ra av sig alltihop, dessa som sprider oro bland er.</div><div class="s">L&#229;t er ande leda er</div><div class="p"> 13Ni &#228;r ju kallade till frihet, br&#246;der. L&#229;t bara inte den friheten ge k&#246;ttet n&#229;got tillf&#228;lle, utan tj&#228;na varandra i k&#228;rlek. 14Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall &#228;lska din n&#228;sta som dig sj&#228;lv. 15Men om ni biter och sliter i varandra &#228;r det fara v&#228;rt att ni g&#246;r slut p&#229; varandra.</div><div class="p"> 16Nej, s&#228;ger jag, l&#229;t er ande leda er, s&#229; ger ni aldrig efter f&#246;r k&#246;ttets beg&#228;r. 17K&#246;ttet &#228;r fiende till anden och anden till k&#246;ttet. De tv&#229; ligger i strid s&#229; att ni inte kan g&#246;ra det ni vill. 18Men om anden f&#229;r styra er st&#229;r ni inte l&#228;ngre under lagen.</div><div class="p"> 19Vad k&#246;ttet ger &#228;r l&#228;tt att se: otukt, orenhet, liderlighet, 20avguderi, trolldom, fiendskap, strider, of&#246;rdragsamhet, vrede, intriger, splittringar, k&#228;tterier, 21maktkamp, dryckenskap, utsv&#228;vningar och annat av samma slag. &#196;n en g&#229;ng varnar jag er: de som g&#246;r sig skyldiga till s&#229;dant skall inte f&#229; del i Guds rike.</div><div class="p"> 22Men andens frukter &#228;r k&#228;rlek, gl&#228;dje, frid, t&#229;lamod, v&#228;nlighet, godhet, trofasthet, 23&#246;dmjukhet och sj&#228;lvbeh&#228;rskning. Mot s&#229;dant v&#228;nder sig inte lagen. 24De som tillh&#246;r Kristus Jesus har korsf&#228;st sitt k&#246;tt med alla dess lidelser och beg&#228;r. 25Om vi har andligt liv, l&#229;t oss d&#229; f&#246;lja en andlig v&#228;g. 26L&#229;t oss inte bli inbilska, inte utmana varandra, inte avundas varandra.</div>
 </div>
 </div>
</div>

Låt oss läsa Bibeln tillsammans (Februari)Smakprov

Skriften

Om den här läsplanen

Relaterade Planer