Svenska Folkbibeln 2015

<div class="version vid1223 iso6393swe" data-vid="1223" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkLUK">
 <div class="chapter ch20" data-usfm="LUK.20">
 <div class="label">20</div><div class="s">Jesu fullmakt ifr&#229;gas&#228;tts</div><div class="p"> 1 #Matt&#160;21:23f, Mark&#160;11:27f. En dag n&#228;r Jesus undervisade folket i templet och f&#246;rkunnade evangeliet, kom &#246;verstepr&#228;sterna och de skriftl&#228;rda fram tillsammans med de &#228;ldste 2 #Apg&#160;4:7. och fr&#229;gade honom: "S&#228;g oss: Vad har du f&#246;r fullmakt att g&#246;ra detta? Vem &#228;r det som har gett dig den fullmakten?" 3 Han svarade dem: "Jag vill ocks&#229; fr&#229;ga er en sak. S&#228;g mig: 4 Johannes dop, var det fr&#229;n himlen eller fr&#229;n m&#228;nniskor?" </div><div class="p"> 5 De samr&#229;dde med varandra och sade: "Om vi s&#228;ger: Fr&#229;n himlen, s&#229; s&#228;ger han: Varf&#246;r trodde ni d&#229; inte p&#229; honom? 6 Men om vi s&#228;ger: Fr&#229;n m&#228;nniskor, s&#229; kommer allt folket att stena oss. De &#228;r ju &#246;vertygade om att Johannes var en profet." 7 D&#228;rf&#246;r svarade de att de inte visste varifr&#229;n det var. 8 Jesus sade till dem: "D&#229; s&#228;ger inte heller jag till er vad jag har f&#246;r fullmakt att g&#246;ra det h&#228;r." </div><div class="s">Liknelsen om de onda vinodlarna</div><div class="m"> 9 #Mark&#160;12:1f. Sedan b&#246;rjade han ber&#228;tta denna liknelse f&#246;r folket: "En man planterade en ving&#229;rd. Han arrenderade ut den till vinodlare och reste bort f&#246;r en l&#228;ngre tid. </div><div class="p"> 10 #2&#160;Kr&#246;n&#160;36:15f. N&#228;r tiden var inne s&#228;nde han en tj&#228;nare till vinodlarna f&#246;r att de skulle ge honom hans del av ving&#229;rdens frukt. Men vinodlarna slog honom och skickade i v&#228;g honom tomh&#228;nt. 11 D&#229; s&#228;nde han en annan tj&#228;nare. Ocks&#229; honom slog de och f&#246;rnedrade och skickade i v&#228;g tomh&#228;nt. 12 Sedan s&#228;nde han en tredje tj&#228;nare. Men &#228;ven honom slog de blodig och kastade ut. </div><div class="p"> 13 D&#229; sade ving&#229;rdens herre: Vad ska jag g&#246;ra? Jag ska s&#228;nda min &#228;lskade son. Honom ska de v&#228;l ha respekt f&#246;r. 14 Men n&#228;r vinodlarna fick se honom, samr&#229;dde de med varandra och sade: H&#228;r &#228;r arvtagaren! Vi d&#246;dar honom, s&#229; blir arvet v&#229;rt. 15 Och de kastade ut honom ur ving&#229;rden och d&#246;dade honom. </div><div class="p">Vad ska nu ving&#229;rdens herre g&#246;ra med dem? 16 Han ska komma och d&#246;da dessa vinodlare och ge ving&#229;rden till andra." N&#228;r de h&#246;rde detta, sade de: "Det f&#229;r inte h&#228;nda!" 17 #Jes&#160;28:16, Apg&#160;4:11, Rom&#160;9:33. Men han s&#229;g p&#229; dem och fr&#229;gade: "Vad menas d&#229; med det h&#228;r st&#228;llet i Skriften: Stenen som husbyggarna f&#246;rkastade har blivit en h&#246;rnsten?#20:17 Ps&#160;118:22. 18 #Jes&#160;8:14f, Dan&#160;2:34. Den som faller p&#229; den stenen blir s&#246;nderslagen, och den som stenen faller p&#229; blir krossad." </div><div class="p"> 19 #Matt&#160;21:46, Luk&#160;19:47f. De skriftl&#228;rda och &#246;verstepr&#228;sterna ville d&#229; gripa honom p&#229; en g&#229;ng, men de v&#229;gade inte f&#246;r folket. De f&#246;rstod att det var dem som han hade talat om i liknelsen. </div><div class="s">Skatt till kejsaren</div><div class="m"> 20 #Matt&#160;22:15f, Mark&#160;12:13f, Luk&#160;11:53f. De h&#246;ll Jesus under uppsikt och skickade ut n&#229;gra spioner som skulle l&#229;tsas vara &#228;rliga f&#246;r att f&#229; fast honom f&#246;r n&#229;got som han sade, s&#229; att de kunde utl&#228;mna honom &#229;t st&#229;th&#229;llarens makt och myndighet. 21 De fr&#229;gade honom: "M&#228;stare, vi vet att du talar och undervisar r&#228;tt och inte tar parti f&#246;r n&#229;gon utan l&#228;r ut sanningen om Guds v&#228;g. 22 &#196;r det till&#229;tet f&#246;r oss att betala skatt till kejsaren#20:22att betala skatt till kejsarenEn tvistefr&#229;ga, eftersom skatten innebar att erk&#228;nna Roms &#246;verh&#246;ghet. Detta s&#229;g de nationalistiska seloterna som ett svek mot Israels Gud, medan fariseerna och saddukeerna accepterade situationen. eller inte?" </div><div class="p"> 23 Men han genomsk&#229;dade deras list och sade till dem: 24 "Visa mig en denar#20:24denarEtt litet romerskt silvermynt, v&#228;rt en hel dagsl&#246;n f&#246;r den enkle arbetaren (Matt 20:2).. Vems bild och inskrift har den?" De svarade: "Kejsarens." 25 #Rom&#160;13:7. Han sade till dem: "Ge d&#229; kejsaren det som tillh&#246;r kejsaren, och Gud det som tillh&#246;r Gud." 26 De lyckades inte f&#229; fast honom f&#246;r n&#229;got som han sade inf&#246;r folket utan teg, f&#246;rundrade &#246;ver hans svar. </div><div class="s">Fr&#229;gan om uppst&#229;ndelsen</div><div class="m"> 27 #Matt&#160;22:23f, Mark&#160;12:18f. Sedan kom det fram n&#229;gra saddukeer#20:27saddukeerAristokratiska pr&#228;ster som samarbetade med romarna och vakade &#246;ver ordningen i templet (Apg&#160;4:1f)., de som f&#246;rnekar att det finns en uppst&#229;ndelse. De fr&#229;gade Jesus: 28 #5&#160;Mos&#160;25:5, Matt&#160;22:24. "M&#228;stare! Mose gav oss f&#246;reskriften#20:28Mose gav oss f&#246;reskriftenSe 5&#160;Mos&#160;25:5-6. att om n&#229;gon har en bror som &#228;r gift men d&#246;r barnl&#246;s, s&#229; ska han gifta sig med &#228;nkan och skaffa barn &#229;t sin bror. 29 Nu fanns d&#228;r sju br&#246;der. Den f&#246;rste tog sig en hustru men dog barnl&#246;s. 30 Den andre 31 och den tredje gifte sig med henne, och s&#229; gjorde alla sju, men de dog och efterl&#228;mnade inga barn. 32 Till slut dog ocks&#229; kvinnan. 33 S&#229; vems hustru blir hon vid uppst&#229;ndelsen? Alla sju var ju gifta med henne." </div><div class="p"> 34 Jesus svarade dem: "De som lever i den h&#228;r v&#228;rlden gifter sig och blir bortgifta. 35 Men de som anses v&#228;rdiga att n&#229; den andra v&#228;rlden och uppst&#229;ndelsen fr&#229;n de d&#246;da, de varken gifter sig eller blir bortgifta. 36 De kan inte d&#246; l&#228;ngre, f&#246;r de &#228;r som &#228;nglarna och &#228;r Guds barn, eftersom de &#228;r uppst&#229;ndelsens barn. </div><div class="p"> 37 Men att de d&#246;da uppst&#229;r, det har ocks&#229; Mose visat vid st&#228;llet om t&#246;rnbusken, n&#228;r han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud.#20:37 2&#160;Mos&#160;3:6. 38 #Rom&#160;14:8. Han &#228;r inte de d&#246;das Gud utan de levandes. F&#246;r honom &#228;r alla levande." </div><div class="p"> 39 D&#229; sade n&#229;gra av de skriftl&#228;rda: "M&#228;stare, bra sagt#20:39bra sagtDe skriftl&#228;rda fariseerna var motst&#229;ndare till saddukeerna (jfr Apg&#160;23:6f).!" 40 Sedan v&#229;gade de inte st&#228;lla n&#229;gon mer fr&#229;ga till honom. </div><div class="s">Vem Messias &#228;r</div><div class="m"> 41 Jesus sade till dem: "Hur kan man s&#228;ga att Messias &#228;r Davids son? 42 #Apg&#160;2:34f, Hebr&#160;1:13, 10:12f. David s&#228;ger ju sj&#228;lv i Psaltaren:#20:42f Ps&#160;110:1. I psalmen talar Gud Fadern till Messias, Guds Son (jfr Apg&#160;2:34f, 1&#160;Kor&#160;15:25). Herren sade till min Herre: S&#228;tt dig p&#229; min h&#246;gra sida 43 #1&#160;Kor&#160;15:25. tills jag lagt dina fiender som en pall under dina f&#246;tter.#20:43som en pall under dina f&#246;tterEtt uttryck f&#246;r triumf (jfr Jos&#160;10:24). 44 David kallar honom allts&#229; Herre#20:44David kallar honom allts&#229; HerreProfeten David erk&#228;nner den kommande Fr&#228;lsaren som sin Herre (jfr 1&#160;Petr&#160;1:10f) trots att denne &#228;r hans &#228;ttling (Rom&#160;1:3).. Hur kan han d&#229; vara hans son?" </div><div class="s">Jesus varnar f&#246;r de skriftl&#228;rda</div><div class="m"> 45 Medan allt folket h&#246;rde p&#229; sade Jesus till sina l&#228;rjungar: 46 #Matt&#160;23:5f, Mark&#160;12:38f, Luk&#160;11:43. "Akta er f&#246;r de skriftl&#228;rda, som njuter av att g&#229; runt i l&#229;nga mantlar och &#228;lskar att bli h&#228;lsade p&#229; torgen och f&#229; de fr&#228;msta platserna i synagogorna och hedersplatserna vid festm&#229;ltiderna. 47 De &#228;ter &#228;nkorna ur husen och ber l&#229;nga b&#246;ner f&#246;r syns skull. De ska f&#229; en s&#229; mycket str&#228;ngare dom." </div>
 </div>
 </div>
</div>

Svenska Folkbibeln 2015 Reviderad från Svenska Folkbibeln 98 och grundtexten. Gamla testamentet © 1998, 2015, Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm Nya testamentet © 1996, 1998, 2015, Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm, och Stiftelsen Biblicum, Ljungby

En dag när Jesus undervisade folket i templet och förkunnade evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda fram tillsammans med de äldste och frågade honom: "Säg oss: Vad har du för fullmakt att göra detta? Vem är det som har gett dig den fullmakten?" Han svarade dem: "Jag vill också fråga er en sak. Säg mig: Johannes dop, var det från himlen eller från människor?"
De samrådde med varandra och sade: "Om vi säger: Från himlen, så säger han: Varför trodde ni då inte på honom? Men om vi säger: Från människor, så kommer allt folket att stena oss. De är ju övertygade om att Johannes var en profet." Därför svarade de att de inte visste varifrån det var. Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag till er vad jag har för fullmakt att göra det här."

Sedan började han berätta denna liknelse för folket: "En man planterade en vingård. Han arrenderade ut den till vinodlare och reste bort för en längre tid.
När tiden var inne sände han en tjänare till vinodlarna för att de skulle ge honom hans del av vingårdens frukt. Men vinodlarna slog honom och skickade i väg honom tomhänt. Då sände han en annan tjänare. Också honom slog de och förnedrade och skickade i väg tomhänt. Sedan sände han en tredje tjänare. Men även honom slog de blodig och kastade ut.
Då sade vingårdens herre: Vad ska jag göra? Jag ska sända min älskade son. Honom ska de väl ha respekt för. Men när vinodlarna fick se honom, samrådde de med varandra och sade: Här är arvtagaren! Vi dödar honom, så blir arvet vårt. Och de kastade ut honom ur vingården och dödade honom.
Vad ska nu vingårdens herre göra med dem? Han ska komma och döda dessa vinodlare och ge vingården till andra." När de hörde detta, sade de: "Det får inte hända!" Men han såg på dem och frågade: "Vad menas då med det här stället i Skriften: Stenen som husbyggarna förkastade har blivit en hörnsten ? Den som faller på den stenen blir sönderslagen, och den som stenen faller på blir krossad."
De skriftlärda och översteprästerna ville då gripa honom på en gång, men de vågade inte för folket. De förstod att det var dem som han hade talat om i liknelsen.

De höll Jesus under uppsikt och skickade ut några spioner som skulle låtsas vara ärliga för att få fast honom för något som han sade, så att de kunde utlämna honom åt ståthållarens makt och myndighet. De frågade honom: "Mästare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte tar parti för någon utan lär ut sanningen om Guds väg. Är det tillåtet för oss att betala skatt till kejsaren eller inte?"
Men han genomskådade deras list och sade till dem: "Visa mig en denar. Vems bild och inskrift har den?" De svarade: "Kejsarens." Han sade till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." De lyckades inte få fast honom för något som han sade inför folket utan teg, förundrade över hans svar.

Sedan kom det fram några saddukeer, de som förnekar att det finns en uppståndelse. De frågade Jesus: "Mästare! Mose gav oss föreskriften att om någon har en bror som är gift men dör barnlös, så ska han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror . Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig en hustru men dog barnlös. Den andre och den tredje gifte sig med henne, och så gjorde alla sju, men de dog och efterlämnade inga barn. Till slut dog också kvinnan. Så vems hustru blir hon vid uppståndelsen? Alla sju var ju gifta med henne."
Jesus svarade dem: "De som lever i den här världen gifter sig och blir bortgifta. Men de som anses värdiga att nå den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. De kan inte dö längre, för de är som änglarna och är Guds barn, eftersom de är uppståndelsens barn.
Men att de döda uppstår, det har också Mose visat vid stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud . Han är inte de dödas Gud utan de levandes. För honom är alla levande."
Då sade några av de skriftlärda: "Mästare, bra sagt!" Sedan vågade de inte ställa någon mer fråga till honom.

Jesus sade till dem: "Hur kan man säga att Messias är Davids son? David säger ju själv i Psaltaren: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender som en pall under dina fötter . David kallar honom alltså Herre. Hur kan han då vara hans son?"

Medan allt folket hörde på sade Jesus till sina lärjungar: "Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå runt i långa mantlar och älskar att bli hälsade på torgen och få de främsta platserna i synagogorna och hedersplatserna vid festmåltiderna. De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De ska få en så mycket strängare dom."

Terera ku Lukasevangeliet 20