Populära bibelverser från Markus 4

Dela

Han vaknade och tillrättavisade skarpt vinden och sa till sjön: ”Tyst! Var stilla!” Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt (kom ett stort lugn). [Det finns en fin poetisk parallellism i denna vers. Vinden och sjön tilltalas separat. Resultatet av båda dessa tilltal beskrivs också separat: stillad vind och lugn sjön.] Han sa till dem [lärjungarna]: ”Varför är ni [så] rädda (uppskrämda, tysta, fega)? Har ni ingen tro (tillit, förtröstan) ännu?”

Då greps de av stor fruktan och sa till varandra: ”Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.”

men han [Jesus] låg i aktern och sov på en dyna. Då väckte de honom och sa: ”Lärare, bryr du dig inte om att vi går under?”

Han sa till dem: ”Var uppmärksamma på vad ni hör. Det mått ni ger [av energi och studier till den sanning ni hör], ska bli det mått [av kunskap] som kommer tillbaka till er, och ännu mer [förutom det] ska ges till er som lyssnar.

Han [Jesus] sa också: ”Guds kungarike skulle kunna liknas vid en man som har sått säd i jorden. [Säden är Guds ord, se vers 14.] Han sover på natten och går upp på dagen, och under tiden gror säden och växer till i längd. Hur [och varför växer säden]? Det vet han inte.

Om någon har öron för att höra med, då ska han höra (lyssna uppmärksamt, ta till sig och förstå min undervisning).”