1 Kung 12
12
Nordriket – de sju första kungarna (kap 12-16)
Nordrikets 1:e kung – Jerobeam
[I detta stycke beskrivs de sju förste kungarna i det norra riket. Jerobeam är Nordrikets förste kung. Han regerar 22 år (1 Kung 14:20) 931-910 f.Kr.]
1Och Rehabeam (hebr. Rechavam) gick till Shechem [nuvarande Nablus i Samarien, se 1 Mos 12:6], för hela Israel hade gått till Shechem för att göra honom till kung. 2Och det skedde när Jerobeam, Nevats son, hörde om det, för han var fortfarande i Egypten dit han hade flytt från kung Salomos ansikte, och Jerobeam bodde i Egypten, 3att de sände och kallade på honom så att Jerobeam och hela Israels församling kom och talade till Rehabeam och sa: 4”Din far gjorde vårt ok tungt, gör därför du din fars tunga tjänst och hans tunga ok som han lade på oss lättare, och vi ska tjäna dig.”
5Och han sa: ”Lämna tre dagar och kom sedan tillbaka till mig.” Och folket lämnade.
6Och Rehabeam tog råd från äldre män som stått inför Salomo, hans far, när han fortfarande levde och sa: ”Vilket råd ger ni mig att svara till detta folk?”
7Och de talade med honom och sa: ”Om du vill vara en tjänare för detta folk idag, och vill tjäna dem, svara dem och tala goda ord till dem, då ska de vara dina tjänare för alltid.”
8Men han övergav de äldre männens råd som de hade gett honom och tog råd av unga män som vuxit upp med honom och stod inför hans ansikte. 9Och han sa till dem: ”Vilket råd ger ni som jag ska svara till detta folk som har talat till mig och sagt: Gör din fars ok som han lagt på oss lättare?”
10Och de unga männen som vuxit upp med honom talade med honom och sa: ”Så ska du göra med folket som har talat till dig och sagt: Din far gjorde vårt ok tungt men du ska lätta det för oss, så ska du tala till dem: Mitt lillfinger är tjockare än min fars höfter. 11Och om min far belastade er med ett tungt ok, ska jag belasta ert ok ytterligare. Min far tuktade er med piskor men jag ska tukta er med skorpioner.”
12Och Jerobeam och hela folket kom till Rehabeam den tredje dagen som kungen hade talat till dem och sagt: ”Kom till mig den tredje dagen.” 13Och kungen svarade folket hårt och övergav rådet som de äldre männen hade gett honom, 14och talade till dem efter de yngre männens råd och sa: ”Min far gjorde ert ok tungt, men jag ska belasta ert ok ytterligare, min far tuktade er med piskor men jag ska tukta er med skorpioner.” 15Och kungen lyssnade inte till folket, för det var något som Herren (Jahveh) lät ske för att han skulle stadfästa sitt ord som Herren (Jahveh) hade talat genom Achijas hand, shiloniten, till Jerobeam, Nevats son. [Jerobeam I, Nordrikets förste kung.]
16Och när hela Israel såg att kungen inte lyssnade på dem svarade folket kungen och sa:
”Vilken del har vi i David?
Vi har inget arv i Jishajs son.
Till era tält, Israel,
se om ditt eget hus, David.”
Och Israel gick till sina tält. 17Men för Israels söner som bodde i Juda städer, regerade [fortfarande] Rehabeam över dem. 18När kung Rehabeam sände Adoram som var skattmästare, stenade hela Israel honom med stenar så att han dog. Och kung Rehabeam skyndade sig att stiga upp i sin vagn för att fly till Jerusalem. 19Och Israel gjorde uppror mot Davids hus till denna dag.
20Och det skedde när hela Israel hörde att Jerobeam hade kommit tillbaka, att de sände och kallade honom till församlingen och gjorde honom till kung över Israel. Där fanns ingen som följde Davids hus utom Juda stam.
21Och när Rehabeam kom till Jerusalem församlades hela Juda hus och Benjamins stam 180 000 utvalda män som var stridsmän, för att strida mot Israels hus för att föra kungariket tillbaka till Rehabeam, Salomos son.
22Men Guds (Elohims) ord kom till Shemaja, en gudsman [2 Krön 12:5, 7, 15]. Han sa: 23”Tala till Rehabeam, Salomos son, Juda kung, och till hela Juda hus och Benjamin och till resten av folket och säg: 24Så säger Herren (Jahveh): Ni ska inte gå upp, inte strida mot era bröder, Israels söner. Återvänd var man till sitt hus, för detta är inte från mig.” Och de lyssnade till Herrens (Jahvehs) ord och återvände och gick sin väg enligt Herrens (Jahvehs) ord.
Guldkalv i Betel och Dan
25Och Jerobeam byggde Shechem i Efraims bergsbygd och bodde där och han gick därifrån och byggde Penoel.
[Shechem var en strategisk knutpunkt där flera vägar möttes mellan bergen Gerizim och Ebal. Peniel var den plats vid floden Jabbok, på östra sidan av Jordanfloden, där Jakob brottades med Gud. Staden fanns på Gideons tid (Dom 8:8-9, 17), men nu bygger Jevoram upp den på nytt. Staden identifieras med Tell ed-Dhahab.]
26Och Jerobeam sa (tänkte) i sitt hjärta: ”Nu ska kungariket återvända till Davids hus. 27Om folket går upp och offrar offer i Herrens (Jahvehs) hus i Jerusalem då kommer folkets hjärta att återvända till sin herre, till Rehabeam, Juda kung, och de kommer att döda mig och återvända till Rehabeam, Juda kung.”
28Och kungen tog råd och gjorde två kalvar av guld och han sa till dem: ”Ni har gått upp länge nog till Jerusalem, se era gudar, Israel, som förde er upp ur Egyptens land.” 29Och han placerade en i Betel och den andra placerade han i Dan. 30Och detta blev en synd, för folket gick och tillbad framför den ända till Dan.
31Och han gjorde hus på höga platser och gjorde präster från hela folket som inte var Levis söner. 32Och Jerobeam påbjöd en fest i den 8:e månaden [cheshvan – okt/nov] på den 15:e dagen i månaden som liknade festerna i Juda, och han gick upp till altaret. Detta gjorde han i Betel och offrade till kalven som han hade gjort, och han placerade prästen i Betel på den höga platsen som han hade gjort. [De bibliska hösthögtiderna infaller en månad tidigare i den 7:e månaden (tishri), se 3 Mos 23:23, 27, 34.] 33Och han gick upp till altaret som han hade gjort i Betel på den 15:e dagen i den 8:e månaden [chesvan – okt/nov], den månad som han hade bestämt i sitt eget hjärta, och han påbjöd en fest för Israels söner och gick upp till altaret och offrade. [De bibliska hösthögtiderna infaller den 7:e månaden (tishri), se 3 Mos 23:23, 27, 34.]
Nu markerat:
1 Kung 12: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln