1 Kung 13
13
Gudsmannen från Juda
1Och se, där kom en gudsman från Juda med Herrens (Jahvehs) ord till Betel, och Jerobeam stod vid altaret för att offra. 2Och han ropade Herrens (Jahvehs) ord mot altaret och sa: Altare, altare, så säger Herren (Jahveh): Se, en son ska födas till Davids hus, Josia (hebr. Joshijaho) [betyder: den som Herren helar] är hans namn, och på dig ska han offra de höga platsernas präster som offrar på dig och människors ben ska brännas på dig. 3Och han gav ett tecken samma dag och sa: Detta är tecknet som Herren (Jahveh) har talat: Se altaret ska rämna (brista, gå sönder) och askan på det ska spridas ut.
4Och det skedde när kungen hörde gudsmannens ord som han ropade mot altaret i Betel, att Jerobeam sträckte fram sin hand mot altaret och sa: ”Ta tag i honom” och hans hand som han hade sträckt fram mot honom torkade (stelnade) så att han inte kunde dra tillbaka den. 5Och altaret rämnade och askan rann ut från altaret i enlighet med tecknet som gudsmannen hade gett genom Herrens (Jahvehs) ord.
6Och kungen svarade och sa till gudsmannen: ”Bönfall, jag ber dig, vid Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) ansikte och be för mig att min hand blir återställd.” Och gudsmannen bönföll Herren (Jahveh) och kungens hand blev återställd och blev som den var tidigare.
7Och kungen talade till gudsmannen: ”Kom med mig till mitt hus och vederkvick dig och jag ska ge dig en gåva.”
8Men gudsmannen sa till kungen: ”Om du vill ge mig halva ditt hus ska jag inte gå med dig, jag ska inte äta bröd och inte dricka vatten på denna plats.” 9För så är det bestämt för mig genom Herrens (Jahvehs) ord som sa: ”Du ska inte äta bröd, inte dricka vatten och inte återvända samma väg som du kom.” 10Och han gick en annan väg och återvände inte den väg som han kommit till Betel.
11Och en gammal profet bodde i Betel, och hans söner kom och återberättade för honom allt det som gudsmannen hade gjort den dagen i Betel och de ord som han hade talat till kungen och de återberättade detta för sin far. 12Och deras far talade till dem: ”Vilken väg gick han?” För hans söner hade sett vilken väg gudsmannen gick, som kom från Juda. 13Och han sa till sina söner: ”Sadla åsnan åt mig.” Och de sadlade åsnan åt honom och han red på den. 14Och han gick efter gudsmannen och fann honom sittande under en terebint, och han frågade honom: ”Är du gudsmannen som kom från Juda?”
Han svarade: ”Det är jag.”
15Då sa han till honom: ”Kom med mig till mitt hus och ät bröd.”
16Men han svarade: ”Jag återvänder inte med dig och går inte in med dig, och jag ska inte äta bröd och inte dricka vatten med dig på denna plats, 17för det blev sagt till mig genom Herrens (Jahvehs) ord: ’Du ska inte äta bröd, inte dricka vatten och inte återvända samma väg som du kom.’ ”
18Och han sa till honom: ”Jag är också en profet som du och en ängel talade Herrens (Jahvehs) ord till mig och sa: För tillbaka honom till ditt hus så att han kan äta bröd och dricka vatten.” Men han ljög för honom. 19Så han gick tillbaka med honom och åt bröd och drack vatten.
20Och det skedde när de satt vid bordet att Herrens (Jahvehs) ord kom till profeten som hade fört tillbaka honom.
21Och han ropade till gudsmannen som kommit från Juda och sa: ”Så säger Herren (Jahveh): Lika mycket som du har gjort uppror mot Herrens (Jahvehs) mun och inte har lytt hans befallning (budord – hebr. mitsvah) som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) befallde (hebr. tsavah) dig, 22utan kom tillbaka och åt bröd och drack vatten på platsen om vilken [Herren] talat: Ät inget bröd och drick inget vatten, så ska din kropp inte komma till dina fäders grav.” 23Och det skedde efter att han ätit bröd och efter att han druckit, att han sadlade åsnan för honom, till profeten som han hade återfört. 24Och när han [profeten från Juda] gick mötte ett lejon honom på vägen och slog honom, och hans kropp kastades på vägen och åsnan stod vid den och lejonet stod också vid kroppen. [Lejon var inte så vanliga i Israel, samtidigt inte okänt, se Dom 14:5.] 25Och se, män passerade förbi och såg kroppen kastad på marken och lejonet stående vid kroppen, och de talade om det i staden där den gamla profeten bodde.
26Och när profeten som förde honom tillbaka från vägen hörde om det sa han: ”Det är gudsmannen som gjorde uppror mot Herrens (Jahvehs) ord, därför har Herren (Jahveh) gett honom till lejonet, som rev honom och slog honom enligt Herrens (Jahvehs) ord som han talade till honom.”
27Och han talade till sina söner och sa: ”Sadla åsnan åt mig.” Och de sadlade den. 28Och han gick och fann hans kropp kastad på vägen och åsnan och lejonet som stod vid kroppen. Och lejonet hade inte ätit kroppen och inte rivit åsnan. 29Då tog profeten gudsmannens kropp och lade den på sin åsna och förde tillbaka den, och han kom till den gamla profetens stad, och han sörjde och begravde honom. 30Och han lade hans kropp i sin egen grav och höll klagan över honom: Ve, min broder.
31Och det skedde efter att han hade begravt honom att han talade med sina söner och sa: ”När jag är död, begrav mig i graven där gudsmannen är begravd, lägg mina ben bredvid hans ben. 32För orden som han ropade genom Herrens (Jahvehs) ord mot altaret i Betel och mot de höga platsernas alla hus, som är i Samariens städer, ska med säkerhet ske (infrias).”
33Efter dessa ting återvände inte Jerobeam från sina onda vägar, men gjorde igen från hela folket präster till de höga platserna, den som ville [bli präst] honom avskilde han så att han blev en av de höga platsernas präster. 34Och genom detta blev det en synd till Jerobeams hus (familj, släkt), så att det blev avhugget, och fördärvat så att det inte längre fanns på jordens ansikte.
Nu markerat:
1 Kung 13: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln