1 Kung 2
2
Davids råd till Salomo
1När dagarna närmade sig för Davids död, gav han Salomo följande instruktioner och sa:
2”Jag vandrar (tar nu nästa steg) på den väg allt [vi alla här] i världen måste gå. [Poetiskt uttryck för att beskriva hur allt här på jorden dör, se även Jos 23:14.] Var därför stark (fast, säker, tapper) och visa dig som en man, 3och var noga med att hålla (vakta, skydda, bevara) Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) vägar så att du vandrar på dem till att hålla (vakta, skydda, bevara) hans förordningar (ordagrant ”saker inristat”), hans budord (tydliga befallningar) och hans påbud (bindande juridiska beslut) och hans stadgar (vittnesbörd, Guds grundläggande regler) i enlighet med allt som är skrivet i Moses undervisning, för att du ska ha framgång i allt som du företar dig och vart du än vänder dig, 4så att Herren (Jahveh) kan bekräfta (stadfästa) sitt ord som han talat om mig och sagt: Om dina söner vakar över sina vägar [lever som jag lär dem] och vandrar inför mitt ansikte i sanning med hela sitt hjärta och med hela sin själ, lovar han att det inte ska saknas någon efterträdare [från ditt släktled] på Israels tron. [2 Sam 7:13, 25]
5Och även du vet vad Joav, Tserojahs son, gjorde mot mig och vad han gjorde mot två av Israels härhövitsmän, mot Avner, Ners son [2 Sam 3:22-39], och mot Amasha, Jeters son [2 Sam 20:8-10], som han slog och hällde ut stridsblod i fred och satte stridsblod på sin gördel som han har runt sina höfter och på sina skor som han har på sina fötter. 6Handla därför i enlighet med din vishet och låt inte hans grå hår gå ner i Sheol (graven, underjorden, de dödas plats) i frid (shalom).
7Men visa nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot Barzilajs söner, gileaditen, och låt dem vara bland dem som äter vid ditt bord, för de kom nära mig när jag flydde från Avshalom din bror.
8Och se, där är hos dig Shimi, Geras son, benjaminiten från Bachurim, som förbannade mig med en svår förbannelse den dagen då jag gick till Machanajim [2 Sam 16:5-19], men han kom ner och mötte mig vid Jordan och jag gav en ed till honom i Herren (Jahveh) och sa: ’Jag ska döda dig med svärdet.’ [2 Sam 19:16-23] 9Och nu, låt honom inte vara skuldfri, för du är en vis man och du vet vad du ska göra mot honom, och du ska föra ner hans gråa hår i Sheol (graven, underjorden, de dödas plats) med blod.”
Davids död
10Så gick David till vila hos sina fäder och blev begravd i Davids stad. [Där hans grav fanns kvar även på Jesu tid, se Apg 2:29.] 11Och dagarna som David regerade över Israel var 40 år:
7 år regerade han i Hebron (hebr. Chevron) [när han regerade över Juda]
och 33 år regerade han i Jerusalem.
12Och Salomo satt på sin far Davids tron och hans kungarike blev mycket stabilt (fullt ut stadfäst). [Ordagrant: ”stadig hans rike mycket”, det var inga inre eller yttre stridigheter så riket kunde få sin form och etableras. Samma fras utan ordet ”mycket” återkommer vers 46.]
Salomos tidiga regeringsår
13Och Adonija, Chagits son, kom till Batsheva, Salomos mor, och hon sa: ”Kommer du fredligt?”
Och han sa: ”Fred.” [Här använder Batsheva ordet shalom i bestämd form och Adonija svarar med shalom i obestämd form.]
14Han sa: ”Jag har något att säga dig.”
Och hon sa: ”Tala.”
15Och han sa: ”Du vet att kungariket var mitt och att hela Israel lyfte sina ansikten mot mig för att jag skulle regera. Men kungariket är omändrat och har blivit min brors, för från Herren (Jahveh) är det hans. [2 Sam 12:25] 16Och nu har jag en förfrågan till dig – vänd inte bort mitt ansikte.”
Hon svarade honom: ”Tala.”
17Och han sa: ”Tala, jag ber dig, till Salomo, kungen – för han ska inte vända ansiktet från dig – att han ger mig Avishag, shunnamitiskan, till hustru.” [1 Kung 1:3-4]
18Och Batsheva sa: ”Gott, jag ska tala för din räkning med kungen.”
19Och Batsheva kom inför kung Salomo till att tala med honom för Adonija. Och kungen reste sig och böjde sig inför henne och satt ner på sin tron och såg till att en tron ställdes fram till kungens mor och hon satt på hans högra.
20Sedan sa hon: ”Jag vill be dig om en liten sak, vänd inte bort ditt ansikte (neka mig inte).” Kungen svarade henne: ”Be mig, jag ska inte vända bort mitt ansikte.”
21Och hon sa: ”Låt Avishag, shunnamitiskan, ges till Adonija, din bror, som hustru.”
22Och kung Salomo svarade sin mor och sa: ”Varför ber du om Avishag, shunnamitiskan, till Adonija? Be om kungariket till honom också, för han är min äldre bror, och till honom och till Evjatar, prästen, och till Joav, Tserojahs son.”
23Och kung Salomo svor en ed i Herren (Jahveh) och sa: ”Må Gud (Elohim) göra så mot mig och mer, om Adonija inte har talat dessa ord mot sin egen själ. 24Och nu, Herren (Jahveh) lever, som har stadfäst (etablerat) mig och satt mig på min far Davids tron, och som har gjort mig ett hus som han talat (lovat), idag ska Adonija dödas.” [2 Sam 7] 25Och kung Salomo sände genom Benajahos hand, Jehojadas son, och han kom över honom så att han dog.
26Och till Evjatar, prästen, sa kungen: ”Gå du till Anatot, till dina egna fält, för du förtjänar att dö, men jag ska inte döda dig denna gång, eftersom du bar Herren (Jahveh) Guds (Elohims) ark framför min far David och eftersom du var plågad med allt som min far David var plågad av.” 27Och Salomo avskedade (drev ut) Evjatar från att vara Herrens (Jahvehs) präst, så att Herrens (Jahvehs) ord skulle fullbordas som han talat angående Elis hus i Shilo. [1 Sam 2:34-36]
28Och ryktet nådde Joav, för Joav hade följt efter Adonija, men inte följt efter Avshalom. Och Joav flydde till Herrens (Jahvehs) tält och tog ett stadigt (fast, säkert) tag om altarets horn. 29Och det berättades för Salomo: ”Joav har flytt till Herrens (Jahvehs) tält och se, han är vid altaret.” Och Salomo sände Benajaho, Jehojadas son, och sa: ”Fall över (döda) honom.”
30Och Benajaho kom till Herrens (Jahvehs) tält och sa till honom: ”Så säger kungen: Kom ut.”
Men han svarade: ”Nej, jag vill dö här.”
Och Benajaho framförde detta till kungen och sa: ”Så talade Joav och så svarade han mig.”
31Och kungen sa till honom: ”Gör som han har talat och fall över (döda) honom och begrav honom, så att du tar bort blodet, som Joav har spillt utan anledning, från mig och min fars hus. 32Och Herren (Jahveh) ska vända tillbaka hans blod över hans eget huvud, eftersom han har slagit två män som var mer rättfärdiga och bättre än han, och han dödade dem med svärd och min far David visste det inte. Avner, Ners son, Israels härförare [2 Sam 3:22-39], och Amasa, Jeters son, Juda härförare [2 Sam 20:8-10]. 33Så ska deras blod återvända över Joavs huvud och över hans säds huvud för alltid. Men till David och till hans säd och till hans hus och till hans tron, ska det vara frid (shalom) för evigt från Herren (Jahveh).”
34Och Benajaho, Jehojadas son, gick upp och kom över honom (mötte honom, för att döda – hebr. parag) och slog honom, och han blev begraven i sitt eget hus i öknen. 35Och kungen satte Benajaho, Jehojadas son, i hans ställe över hären och Tsadoq, prästen, satte kungen i Evjatars ställe.
36Och kungen sände och kallade på Shimi och sa till honom: ”Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo där och gå inte vidare någon annanstans. 37För när (den dagen) du går ut och passerar över bäcken Kidron, ska du med säkerhet veta att du ska döden dö, ditt blod ska komma över ditt eget huvud.”
38Och Shimi sa till kungen: ”Ditt ord (tal) är gott, som min herre kungen har talat, så ska din tjänare göra.” Och Shimi bodde i Jerusalem många dagar.
39Och det skedde när tre år hade gått att två av Shimis tjänare sprang iväg till Achish, Maachas son, Gats kung. Och man berättade för Shimi och sa: ”Se, dina tjänare är i Gat.” 40Och Shimi steg upp och sadlade sin åsna och gick till Gat, till Achish för att leta efter sina tjänare, och Shimi gick och förde tillbaka sina tjänare från Gat.
41Och det berättades för Salomo att Shimi hade gått från Jerusalem till Gat och kommit tillbaka. 42Och kungen sände och kallade på Shimi och sa till honom: ”Lät inte jag dig svära (avlägga en ed) vid Herren (Jahveh) och varnade dig och sa: Vet med säkerhet att den dag du går ut och vandrar iväg ska du döden dö? Och du sa till mig: Ditt tal är gott, jag har hört det. 43Varför har du inte hållit Herrens (Jahvehs) ed och befallningen (hebr. mitzvot) som jag har befallt (hebr. tsavah) över dig?”
44Och kungen sa till Shimi: ”Du känner väl till all ondska som ditt hjärta har erkänt, som du har gjort mot min far David, därför ska Herren (Jahveh) låta ondskan komma tillbaka över ditt eget huvud. 45Men kung Salomo ska vara välsignad, och Davids tron vara befäst inför Herrens (Jahvehs) ansikte för evigt.”
46Och kungen befallde Benajaho, Jehojadas son, och han gick ut och föll över (dödade) honom så att han dog. Och kungariket blev stadfäst (formades) i Salomos hand.
Nu markerat:
1 Kung 2: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln