1 Kung 3
3
Salomos styre
Giftermål med en egyptisk prinsessa
1Och Salomo gick i allians med farao, Egyptens kung, genom äktenskap och tog faraos dotter och förde henne till Davids stad, till dess han avslutat byggandet av sitt hus och Herrens (Jahvehs) hus och Jerusalems mur runtomkring. 2Men folket offrade [till Gud] på de höga platserna, eftersom det inte hade byggts något hus åt Herrens (Jahvehs) namn fram till dessa dagar. 3Och Salomo älskade Herren (Jahveh) och vandrade efter sin far Davids förordningar (ordagrant ”saker inristat”) förutom att han offrade på de höga platserna.
Salomo ber om vishet – får välstånd och vishet
4Och kungen gick till Givon och offrade där, för det var den stora höga platsen. 1 000 brännoffer offrade Salomo på altaret. 5I Givon [en mil nordväst om Jerusalem där den största offerhöjden i landet fanns innan templet blev klart] uppenbarade sig Herren för Salomo i en dröm om natten [samma dag som han offrat där, se 2 Krön 1:7].
Gud sa: ”Be om vad du vill och jag ska ge dig det.”
6Salomo svarade: ”Du har redan visat stor nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) mot din tjänare, min far David, därför att han vandrade inför dig i sanning, i rättfärdighet och med ett ärligt hjärta [under alla sina levnadsdagar]. Du har fortsatt att visa honom denna stora nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet) genom att ge honom en son som nu regerar på hans tron. 7Herre (Jahveh) min Gud (Elohim), du har nu gjort din tjänare till kung efter min far David. Jag är bara ett barn [Salomo är omkring 20 år, men uttrycket syftar på att vara oerfaren och under upplärning], jag vet inte hur jag ska gå ut (börja) eller komma in (avsluta) [leda som kung]. 8Din tjänare är här mitt bland ditt folk som du har utvalt, ett stort folk, så många och otaliga att de inte går att räkna.
9Så ge din tjänare ett hjärta som hör (förstår, hörsammar) [ett lyhört sinne], för att döma ditt folk, så att jag kan skilja mellan gott och ont. För vem skulle annars kunna döma [vara domare och regera över] detta ditt stora folk?”
10Att Salomo bad om detta (hade frågat om denna sak) var välbehagligt inför Herren (var gott i Adonajs ögon), 11och Gud (Elohim) sa till honom: ”Eftersom du har bett om detta och inte om ett långt liv eller om rikedom eller om dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt, 12ska jag göra som du vill. Jag ska ge dig ett vist och förståndigt hjärta så att det aldrig har funnits och aldrig kommer att finnas någon som är lik dig. 13Jag ska också ge dig det du inte bett om – rikedom och ära (gott anseende). Det kommer inte att finnas någon annan kung lik dig under din livstid. 14Om du vandrar på mina vägar och håller fast vid mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och budord (tydliga befallningar), så som din fader David gjorde, då ska jag också lägga till dagar till ditt liv.”
15Och Salomo vaknade, och se, det var en dröm, och han kom till Jerusalem och stod framför Herrens (Jahvehs) förbundsark och offrade brännoffer och offrade shalomoffer och gjorde en fest för alla sina tjänare.
Två kvinnor – Salomos vishet att döma
16Vid den tiden kom två prostituerade till kungen och trädde fram inför honom. 17Den första kvinnan sa: ”Hör på mig, herre. Jag och den här kvinnan bor i samma hus och jag födde barn där i huset hos henne. 18Tre dagar efter att jag hade fött mitt barn, födde den här kvinnan också ett barn. Vi var ensamma, ingen annan var hos oss i huset, det var bara vi två. [Det finns alltså inga vittnen.] 19En natt dog den här kvinnans son, för hon låg på (rullade över) honom. 20Då gick hon upp mitt i natten och tog min son från min sida, medan din tjänarinna sov, och lade honom i sin famn. Men sin döde son lade hon i min famn. 21Jag steg upp på morgonen för att amma min son – då var han död! När jag [senare] på morgonen [när det blivit ljusare] tittade närmare upptäckte jag att det inte var min son, den som jag hade fött.”
22Då sa den andra kvinnan: ”Nej! Min son lever och din son är död.” Men den första kvinnan svarade: ”Nej, din son är död medan min son lever.” Så grälade de inför (ordagrant: talade i ansiktet till) kungen.
23Kungen sa: ”Den ena säger: ’Det här är min son som lever, och din son är död.’ Den andra säger: ’Nej, din son är död och min son lever.’ ” 24Då sa kungen: ”Ge mig ett svärd.” Man kom med svärdet till kungen 25och han sa: ”Hugg itu det levande barnet och ge den ena hälften åt den ena kvinnan och den andra hälften åt den andra!”
26Den kvinna som var mor till barnet som levde sa då till kungen, för hennes hjärta brann av kärlek till sonen: ”Min herre, ge henne barnet som lever, döda det inte!”
Men den andra sa: ”Det ska varken vara mitt eller ditt. Hugg ni!”
27Då tog kungen till orda och sa: ”Ge henne [kvinnan som inte vill att barnet dödas] det levande barnet. Döda det inte. Hon är barnets mor.” 28När hela Israel fick höra talas om domen som kungen hade fällt, häpnade de över kungen, för de såg att Guds (Elohims) vishet fanns i honom så att han kunde skipa rätt.
Nu markerat:
1 Kung 3: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln