Psaltaren 132
132
Psalm 132 – Kom ihåg Herre, för Davids skull
[Detta är den trettonde av de femton pilgrimspsalmerna – ”de stigande sångerna” (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem.
Författare: Okänd
Struktur:
1. Bön
a. Davids löfte till Gud, vers 1-5
b. Berättelsen om Guds ark, vers 6-8
c. En bön för präst och folk, vers 9
d. En bön för David, vers 10
2. Svar på bön
a. Guds löfte till David, vers 11-12
b. Guds svar på berättelsen om arken, vers 13-15
c. En bön för präst och folk, vers 16
d. Svaret på Davids bön, vers 17-18]
1En pilgrimssång (en vallfartsång; ”en sång från/för dem som vandrar upp”). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
______
Bön
Herre (Jahveh), kom ihåg David,
allt hans lidande,
2och hur han svor, gav sin ed till Herren (Jahveh)
och sina löften till den Mäktige i Jakob.
3”Jag ska inte gå in i mitt [eget] tält-hus (tabernakel-boning – hebr. óhel bajit) [anknyter till mötestältet (hebr. óhel móed), se 2 Mos 33:7 och vers 5],
inte vila på min bädd,
4inte heller ska jag ge mina ögon någon sömn,
eller sluta mina ögonlock,
5förrän jag finner en plats till Herren (Jahveh),
en viloplats för den Mäktige i Jakob.”
6Se, vi har hört om att det skulle vara i Efratah [området runt Betlehem, Davids hemtrakt],
vi fann det på Jaars fält.
[Jaar är den poetiska kortformen för Kirjat Jearim där arken fanns innan David förde hem den till Jerusalem, se 1 Sam 6:21-7:2.]
7Låt oss gå till hans boning (tabernakel – hebr. mishkan),
låt oss tillbe vid hans fotpall.
8Stå upp (res dig), Herre (Jahveh), till din viloplats,
du och förbundsarken med din styrka.
9Låt dina präster bli klädda med rättfärdighet,
och låt dina heliga jubla (höja gälla triumferande jubelrop).
10För din tjänare Davids skull,
vänd inte bort ditt ansikte från din Smorde.
Guds svar
11Herren (Jahveh) har gett sin ed (svurit) till David,
ett sant löfte som han inte ska ta tillbaka.
Från frukten av din kropp
ska jag sätta en på din tron,
12om dina barn håller mitt förbund
och mina vittnesbörd (stadgar – hebr. edot) som jag ska lära (undervisa) dem,
då ska dina söner för evigt,
sitta på din tron.
13Herren (Jahveh) har utvalt Sion [tempelberget i Jerusalem].
Hans önskan är att ha det som sin boning.
14”Detta är min viloplats för alltid,
här vill jag bo för jag har utvalt den.
15Jag ska rikligen välsigna hennes mat.
Jag ska tillfredsställa alla behövande med bröd.
16Jag ska klä hennes präster med frälsning
och hennes gudfruktiga ska jubla (höja gälla triumferande jubelrop).
17Där ska jag låta ett horn komma upp för David,
jag har satt en lampa [som ständigt ska brinna] för min Smorde. [2 Mos 27:20-21; 1 Kung 11:36]
18Hans fiender ska jag klä med skam,
men på honom själv ska hans krona lysa (skina, sprida sitt klara sken).”
[Vers 17 och 18 är en profetia om Messias, Jesus, när han kommer i härlighet och ska regera från Sion i tusenårsriket.]
Nu markerat:
Psaltaren 132: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln