Psaltaren 56:1-13

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] ”Den stumma duvan i fjärran.” Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras), när filistéerna grep honom i [Goliats hemstad] Gat. [1 Sam 21:10-15Ps 34] [Betydelsen av det hebreiska ordet michtam är oviss. Ordet används i titeln här och i följande psalmer: Ps 16:157:158:159:160:1. I Jes 38:9 används det snarlika ordet michtav om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I 2 Mos 39:30 används det ordet också om att ”skriva en guldgraverad skrift”. Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder ”något dolt” och ”guld”. Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr. översätter med ”inskription i sten” vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Allt detta sammanfattat gör att psalmen har kallats en dyrbar guldpsalm, kan ha dolda element och beskriver något som är värt att gravera in för all framtid.] ______ Var mig nådig (ge mig favör; visa mig oförtjänt kärlek), Gud (Elohim), för människor vill sluka mig, hela dagen strider de och förtrycker mig. Mina fiender ligger på lur (i bakhåll) mot mig hela dagen, för att sluka mig (för att trampa ner mig). Det är många som i arrogans strider (krigar) mot mig. Dagar (dagen) när fruktan (rädsla) kommer över mig, förtröstar jag på (sätter jag mitt hopp till) dig. I Gud (Elohim) – jag vill prisa hans ord – i Gud (Elohim) har jag min förtröstan (mitt hopp, min tillit). Jag ska inte frukta, vad kan kött (människor) göra mig? Hela dagen förvränger de (missuppfattar medvetet) mina ord, deras tankar mot (om) mig är onda. De samlar sig tillsammans och väcker strid, de gömmer sig, de vaktar på mina steg, ivriga (redo) att fånga min själ (de är ute efter mitt liv). Ska de få fly trots sådana synder? Kasta ut dem i din brinnande vrede, Gud (Elohim)! Du har räknat (skrivit ned) min vandring. Samla du mina tårar i din flaska (ditt kärl), finns de inte i din bok? Sedan ska mina fiender komma tillbaka den dag jag ropar [höjer min röst i bön]. Det vet jag, att Gud (Elohim) är för mig. [Rom 8:31] I Gud (Elohim) – jag vill prisa hans ord – i Herren (Jahveh) – jag vill prisa hans ord – i Gud (Elohim) har jag min förtröstan (mitt hopp, min tillit). Jag ska inte frukta; vad kan människor göra mot mig? [I vers 5 används ordet kött (hebr. basar), här används människa (hebr. adam).] Dina löften är över mig (gäller för mig), Gud (Elohim); jag vill löna (fullfölja) dig med tackoffer. [Ordet ”löna” är shalem vars rot är shalom.]