Psaltaren 56:1-13
Psaltaren 56:1-13 Svenska Folkbibeln (SFB98)
För sångmästaren, efter "Den stumma duvan i fjärran". En sång av David, när filisteerna grep honom i Gat. Var mig nådig, Gud, ty människor vill ta mitt liv, stridslystet angriper de mig hela tiden. Ständigt står mina förföljare efter mitt liv, de är många som i högmod strider mot mig. När fruktan kommer över mig förtröstar jag på dig. Med Guds hjälp skall jag prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och fruktar inte. Vad kan det som är kött göra mig? Ständigt förvränger de mina ord, alla deras tankar går ut på att skada mig. De gaddar sig samman, de lägger försåt, de vaktar på mina steg, de står efter mitt liv. Skulle de räddas i sin ondska? Nej, slå ner folken i din vrede, Gud. Du håller räkning på mina flyktdagar. Samla mina tårar i din skål, de står ju i din bok. Mina fiender måste vika tillbaka när jag ropar till dig. Detta vet jag, ty Gud är med mig. Med Guds hjälp skall jag prisa hans ord, med HERRENS hjälp skall jag prisa hans ord. På Gud förtröstar jag och fruktar inte. Vad kan människor göra mig? Jag har löften att infria till dig, Gud, jag vill ge dig lovoffer.
Psaltaren 56:1-13 Karl XII 1873 (SK73)
Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath. Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig. Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga. När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig. Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig? Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt. De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga. Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet (säga de). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde. Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem. Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst. Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa. Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig? Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill. Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.
Psaltaren 56:1-13 Svenska 1917 (SVEN)
För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän. Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig. Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig. Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig? Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig. De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv. Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede. Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok. Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi. Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord. På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig? Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer. [ (Psalms 56:14) Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus. ]
Psaltaren 56:1-13 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Förbarma dig över mig, Gud, för människor jagar min själ. Ständigt angriper de och tränger mig, ständigt jagar mina förföljare mig. Många angriper mig i högmod. När fruktan fyller mig litar jag på dig. På Gud, vars ord jag prisar, på Gud litar jag och fruktar inte. Vad kan människor göra mig? Ständigt förvränger de mina ord, alla deras tankar går ut på att skada mig. De gaddar ihop sig, de ligger på lur, de vaktar på mina steg och vill ta mitt liv. Skulle de räddas i sin ondska? Nej, slå ner folken i din vrede, Gud! Du håller räkning på min flykts dagar. Samla mina tårar i ditt kärl, för de står i din bok. Mina fiender ska vika tillbaka när jag ropar till dig. Detta vet jag, för Gud är med mig. På Gud, vars ord jag prisar, på HERREN, vars ord jag prisar, på Gud litar jag och fruktar inte. Vad kan människor göra mig? Jag har gett löften till dig, Gud, och jag ska uppfylla dem med tackoffer.
Psaltaren 56:1-13 nuBibeln (NUB)
Gud, var nådig mot mig! Jag är hela tiden förföljd och förtryckt. Mina fiender förföljer mig dagen lång, många strider mot mig i högmod. Men när jag är rädd, förtröstar jag på dig. På Gud, vars ord jag prisar, på Gud förtröstar jag, jag är inte rädd. Vad kan dödliga göra mig? De försöker alltid förvränga vad jag säger. Alla deras planer går ut på att skada mig. De gör en konspiration och lägger sig på lur, de vaktar på mina steg och vill ta mitt liv. Skulle de slippa undan med sin orätt? Slå ner folken i din vrede, Gud! Du har hållit räkning på hur jag har irrat omkring. Samla alla mina tårar i din säck, du har ju antecknat dem i din bok. Mina fiender ska vända när jag ropar till dig. Därför vet jag att Gud är på min sida. På Gud, vars ord jag prisar, på HERREN, vars ord jag prisar, på Gud förtröstar jag. Jag är inte rädd, för vad kan människor göra mig? Gud, jag har gett dig löften, och jag vill ge dig tackoffer.
Psaltaren 56:1-13 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] ”Den stumma duvan i fjärran.” Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras), när filistéerna grep honom i [Goliats hemstad] Gat. [1 Sam 21:10-15Ps 34] [Betydelsen av det hebreiska ordet michtam är oviss. Ordet används i titeln här och i följande psalmer: Ps 16:157:158:159:160:1. I Jes 38:9 används det snarlika ordet michtav om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I 2 Mos 39:30 används det ordet också om att ”skriva en guldgraverad skrift”. Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder ”något dolt” och ”guld”. Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr. översätter med ”inskription i sten” vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Allt detta sammanfattat gör att psalmen har kallats en dyrbar guldpsalm, kan ha dolda element och beskriver något som är värt att gravera in för all framtid.] ______ Var mig nådig (ge mig favör; visa mig oförtjänt kärlek), Gud (Elohim), för människor vill sluka mig, hela dagen strider de och förtrycker mig. Mina fiender ligger på lur (i bakhåll) mot mig hela dagen, för att sluka mig (för att trampa ner mig). Det är många som i arrogans strider (krigar) mot mig. Dagar (dagen) när fruktan (rädsla) kommer över mig, förtröstar jag på (sätter jag mitt hopp till) dig. I Gud (Elohim) – jag vill prisa hans ord – i Gud (Elohim) har jag min förtröstan (mitt hopp, min tillit). Jag ska inte frukta, vad kan kött (människor) göra mig? Hela dagen förvränger de (missuppfattar medvetet) mina ord, deras tankar mot (om) mig är onda. De samlar sig tillsammans och väcker strid, de gömmer sig, de vaktar på mina steg, ivriga (redo) att fånga min själ (de är ute efter mitt liv). Ska de få fly trots sådana synder? Kasta ut dem i din brinnande vrede, Gud (Elohim)! Du har räknat (skrivit ned) min vandring. Samla du mina tårar i din flaska (ditt kärl), finns de inte i din bok? Sedan ska mina fiender komma tillbaka den dag jag ropar [höjer min röst i bön]. Det vet jag, att Gud (Elohim) är för mig. [Rom 8:31] I Gud (Elohim) – jag vill prisa hans ord – i Herren (Jahveh) – jag vill prisa hans ord – i Gud (Elohim) har jag min förtröstan (mitt hopp, min tillit). Jag ska inte frukta; vad kan människor göra mot mig? [I vers 5 används ordet kött (hebr. basar), här används människa (hebr. adam).] Dina löften är över mig (gäller för mig), Gud (Elohim); jag vill löna (fullfölja) dig med tackoffer. [Ordet ”löna” är shalem vars rot är shalom.]
Psaltaren 56:1-13 Bibel 2000 (B2000)
För körledaren. Ett kväde av David när filisteerna hade gripit honom i Gat. Förbarma dig, Gud, jag är förföljd, ständigt utsatt för angrepp. Fienderna förföljer mig ständigt, många angriper mig och ser ner på mig. När jag är rädd förtröstar jag på dig. På Gud — jag prisar hans ord — på Gud förtröstar jag och är inte rädd. Vad kan dödliga göra mig då? Ständigt sårar de mig med sina ord, de har ont i sinnet mot mig. De gaddar sig samman och ligger på lur, de vaktar på mina steg, de står efter mitt liv. Löna dem för deras ondska, Gud, slå ner folken i din vrede! Du har mätt upp min oro. Samla mina tårar i din lägel, de är ju uppskrivna i din bok. Mina fiender skall vika när jag ropar till dig. Det vet jag: Gud är med mig. På Gud — jag prisar hans ord — på Herren — jag prisar hans ord — på Gud förtröstar jag och är inte rädd. Vad kan människor göra mig då? Jag har gett mina löften till dig, o Gud, jag skall infria dem med tackoffer