Psaltaren 56
56
1
Förtröstansfull bön under förföljelse.
För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. 2 Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän. 3 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig. 4 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig. 5 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig? 6 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig. 7 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv. 8 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede. 9 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok. 10 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi. 11 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord. 12 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig? 13 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer. [ (Psalms 56:14) Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus. ]
Nu markerat:
Psaltaren 56: SVEN
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in