Psaltaren 56
56
Psalm 56 – Tro på Gud
[Detta är den första av sex psalmer, alla är personliga böner av David, som inleds med hebreiska ordet Michtam. Det är anmärkningsvärt. Den judiska kulturen bygger på det gemensamma och de flesta psalmerna användes för unison sång. I dessa sex psalmer framträder en personlig Gud som berör det innersta hos psalmisten och som graverar sitt ord i hans hjärta, se Jer 31:33; 2 Kor 3:3.
Författare: David
Struktur:
1. Bön – rädda mig från mina fiender, vers 2-3
2. Förtröstan, vers 4-5
3. Fiendens handlingar, vers 6-7
4. Vädjan till Gud att agera, vers 8-10
5. Förtröstan, vers 11-12
6. Tacksägelse för befrielse, vers 13-14]
1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]
”Den stumma duvan i fjärran.” Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras), när filistéerna grep honom i [Goliats hemstad] Gat. [1 Sam 21:10-15; Ps 34]
[Betydelsen av det hebreiska ordet michtam är oviss. Ordet används i titeln här och i följande psalmer: Ps 16:1; 57:1; 58:1; 59:1; 60:1. I Jes 38:9 används det snarlika ordet michtav om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I 2 Mos 39:30 används det ordet också om att ”skriva en guldgraverad skrift”. Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder ”något dolt” och ”guld”. Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr. översätter med ”inskription i sten” vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Allt detta sammanfattat gör att psalmen har kallats en dyrbar guldpsalm, kan ha dolda element och beskriver något som är värt att gravera in för all framtid.]
______
2Var mig nådig (ge mig favör; visa mig oförtjänt kärlek), Gud (Elohim), för människor vill sluka mig,
hela dagen strider de och förtrycker mig.
3Mina fiender ligger på lur (i bakhåll) mot mig hela dagen,
för att sluka mig (för att trampa ner mig). Det är många som i arrogans strider (krigar) mot mig.
4Dagar (dagen) när fruktan (rädsla) kommer över mig,
förtröstar jag på (sätter jag mitt hopp till) dig.
5I Gud (Elohim) – jag vill prisa hans ord –
i Gud (Elohim) har jag min förtröstan (mitt hopp, min tillit).
Jag ska inte frukta,
vad kan kött (människor) göra mig?
6Hela dagen förvränger de (missuppfattar medvetet) mina ord,
deras tankar mot (om) mig är onda.
7De samlar sig tillsammans och väcker strid, de gömmer sig,
de vaktar på mina steg, ivriga (redo) att fånga min själ (de är ute efter mitt liv).
8Ska de få fly trots sådana synder?
Kasta ut dem i din brinnande vrede, Gud (Elohim)!
9Du har räknat (skrivit ned) min vandring.
Samla du mina tårar i din flaska (ditt kärl),
finns de inte i din bok?
10Sedan ska mina fiender komma tillbaka
den dag jag ropar [höjer min röst i bön].
Det vet jag, att Gud (Elohim) är för mig. [Rom 8:31]
11I Gud (Elohim) – jag vill prisa hans ord –
i Herren (Jahveh) – jag vill prisa hans ord –
12i Gud (Elohim) har jag min förtröstan (mitt hopp, min tillit).
Jag ska inte frukta; vad kan människor göra mot mig?
[I vers 5 används ordet kött (hebr. basar), här används människa (hebr. adam).]
13Dina löften är över mig (gäller för mig), Gud (Elohim);
jag vill löna (fullfölja) dig med tackoffer.
[Ordet ”löna” är shalem vars rot är shalom.]
14För du har räddat (ryckt bort) mitt liv (min själ – hebr. nefesh) från döden,
Ja, du har hindrat mina fötter från fall (att bli omkullknuffade – hebr. dechi).
[Fallet är inte att snava, utan att fiender medvetet försöker fälla.]
Jag kan vandra inför Gud
i de levandes ljus.
Nu markerat:
Psaltaren 56: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln