Jeremia 31:1-10

På den tiden, säger HERREN, ska jag vara Gud för alla Israels släkter, och de ska vara mitt folk. Så säger HERREN: Det folk som kommer undan svärdet finner nåd i öknen. Israel får gå dit där jag ger det ro. Fjärran ifrån uppenbarade sig HERREN för mig: ”Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd bli kvar över dig. Än en gång ska jag upprätta dig, och du ska bli upprättad, du jungfru Israel. Än en gång ska du ta din tamburin och dra ut i dans bland dem som är glada. Än en gång ska du plantera vingårdar på Samariens berg, och de som planterar ska själva njuta av frukten. För det kommer en dag då väktare ropar på Efraims berg: Kom, låt oss dra upp till Sion, till HERREN vår Gud.” För så säger HERREN: Jubla i glädje över Jakob, höj fröjderop över honom som är den främste bland folken. Låt lovsången ljuda och säg: ”Fräls, HERRE, ditt folk, dem som är kvar av Israel.” Se, jag ska hämta dem från landet i norr och samla dem från jordens yttersta hörn. Bland dem finns både blinda och halta, både havande kvinnor och barnaföderskor. En stor skara ska komma tillbaka hit. Gråtande ska de komma, men jag ska leda dem där de går bedjande fram. Jag ska föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte stapplar. För jag är en Far för Israel, och Efraim är min förstfödde son. Hör HERRENS ord, ni hednafolk, och förkunna det i kustländerna i fjärran. Säg: Han som skingrade Israel ska också samla det och bevara det som en herde bevarar sin hjord.