Psaltaren 40:1-17

Jag väntade och väntade på HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, upp ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på klippan och gjorde mina steg fasta, han lade en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud. Många ska se det och frukta och förtrösta på HERREN. Salig är den som har HERREN till sin trygghet och inte vänder sig till de stolta, de som viker av till lögn. HERRE min Gud, många är undren du gjort och tankarna du tänkt för oss. Inget kan liknas vid dig. Jag vill förkunna och berätta om dem, de är fler än man kan räkna. Slaktoffer och matoffer vill du inte ha – du har öppnat mina öron – brännoffer och syndoffer begär du inte. Därför säger jag: "Se, jag kommer, i bokrullen står det skrivet om mig. Att göra din vilja, min Gud, är min glädje. Din lag är i mitt hjärta." Jag förkunnar glädjebudet om rättfärdighet i den stora församlingen, jag sluter inte mina läppar. Du, HERRE, vet det. Jag döljer inte din rättfärdighet i mitt hjärta, jag talar om din trofasthet och din frälsning. Jag gömmer inte din nåd och din sanning för den stora församlingen. Du, HERRE, tar inte din barmhärtighet ifrån mig. Din nåd och din sanning ska alltid bevara mig, för jag är omgiven av otaliga onda ting. Mina synder har hunnit ifatt mig, jag orkar inte se dem. De är fler än håren på mitt huvud. Mitt mod sviker mig. Var nådig, Herre, och rädda mig! HERRE, skynda till min hjälp! Låt alla som vill ta mitt liv möta skam och vanära, låt dem som önskar mig ont vika tillbaka och skämmas. Låt dem häpna av skam, de som säger till mig: "Haha, haha!" Låt alla som söker dig få jubla och glädjas i dig, låt dem som älskar din frälsning alltid säga: "HERREN är stor!"