Jakob 2:14-26

Mina syskon, vad är det för nytta med att säga att man tror om man inte omsätter sin tro i praktisk handling? Kan en sådan tro rädda någon? Om en troende bror eller syster har varken mat eller kläder, räcker det då med att säga till dem: ”Var lugna. Klä er varmt och ät ordentligt”, om ni inte ger dem vad de behöver? Så är det alltså med tron. Om den inte omsätts i praktisk handling är den i sig själv död. Nu kanske någon invänder: ”Har du tro, så har jag gärningar.” Visa mig din tro utan gärningar, så kan jag utifrån mina gärningar visa dig min tro. Du tror att det finns en Gud. Det är bra. Det tror till och med de onda andarna och darrar. Inser du inte, du tanklösa människa, att tron är meningslös om den inte omsätts i praktisk handling? Var inte vår förfader Abraham rättfärdig därför att han var villig att offra sin son Isak på altaret? Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och hans tro fullkomnades i och med att den omsattes i praktisk handling. Genom detta uppfylldes det som står i Skriften: ”Abraham trodde Gud, och därför räknades han som rättfärdig” och kallades Guds vän. Ni ser alltså att människan blir rättfärdig på grund av sina handlingar och inte bara genom tro. Så var det ju också med Rachav, den prostituerade kvinnan: hon blev rättfärdig genom sina handlingar när hon tog emot budbärarna i sitt hus och släppte ut dem en annan väg. Liksom en kropp utan livsande är död, så är en tro som inte omsätts i praktisk handling död.

Gratis läsplaner och andakter relaterade till Jakob 2:14-26