Jeremia 31:1-10

”Vid den tiden, säger HERREN, ska jag vara Gud för alla Israels släkter, och de ska vara mitt folk.” Så säger HERREN: ”Det folk som överlever svärdet ska finna nåd i öknen, under vandringen ska Israel få ro.” Från fjärran uppenbarade sig HERREN för mig: ”Jag har älskat dig med en evig kärlek. Därför har jag så länge uppehållit dig med min nåd. Jag ska upprätta dig igen, ja, du ska bli upprättad, du jungfru Israel. Du ska än en gång ta dina tamburiner och gå ut och dansa med de glada. Än en gång ska du plantera vingårdar på Samariens berg, och de som planterar ska få njuta av frukten. Den dag ska komma då vakterna på Efraims berg ska ropa: ’Kom, låt oss gå upp till Sion, till HERREN, vår Gud.’ ” För så säger HERREN: ”Jubla av glädje över Jakob, höj jubelrop över det främsta bland folken! Lovsjung: ’HERREN har räddat sitt folk, det som finns kvar av Israel.’ Jag ska föra dem från landet i norr och samla dem från jordens yttersta ändar. Bland dem finns blinda och lama, gravida kvinnor och kvinnor i barnsnöd. I en stor skara ska de återvända hit. Gråtande ska de komma, och under deras böner ska jag leda dem. På en jämn väg, där de inte ska stappla, ska jag leda dem till strömmande vatten. För jag är Israels far och Efraim är min förstfödde son. Hör HERRENS ord, ni folk, förkunna det i fjärran kustländer: ’Han som skingrade Israel ska samla det och vaka över det som en herde över sin hjord.’