Johannes 1:19-34

Detta var Johannes vittnesbörd när judarna hade skickat präster och leviter från Jerusalem, för att fråga honom vem han var. Johannes döparen bekände, utan att förneka bekände han: ”Jag är inte Messias.” ”Vem är du då?” frågade de. ”Är du Elia?” ”Nej”, svarade han, ”det är jag inte.” ”Är du profeten?” ”Nej”, svarade han. Då sa de: ”Vem är du då? Något svar måste vi ha att ge till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?” Han svarade: ”Jag är en röst som ropar i ödemarken: ’Bana väg för Herren!’ som profeten Jesaja har sagt.” De som hade sänts ut av fariseerna frågade honom nu: ”Varför döper du om du varken är Messias eller Elia eller profeten?” Johannes svarade dem: ”Jag döper i vatten, men mitt ibland er står en som ni inte känner. Han är den som kommer efter mig, och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.” Detta hände i Betania, på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte. Nästa dag såg han Jesus komma emot honom och sa: ”Där är Guds lamm, som tar bort världens synd. Det var honom jag talade om när jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.’ Jag kände honom inte, men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit för att döpa i vatten.” Johannes vittnade: ”Jag såg Anden komma ner från himlen som en duva och stanna kvar över honom. Jag kände honom inte, men han som sände mig för att döpa i vatten sa till mig: ’Den du ser Anden komma ner och stanna kvar över är den som döper i den heliga Anden.’ Jag har sett det och vittnat att han är Guds Son.”