Psaltaren 94:1-23

Du hämndens Gud, HERRE, du hämndens Gud, träd fram! Res dig, du jordens domare! Ge de högmodiga det straff de förtjänar. HERRE, hur länge, hur länge ska de onda få triumfera? Deras tal är ett flöde av fräckheter, alla som gör orätt förhäver sig. De krossar ditt folk, HERRE, de förtrycker din arvedel. Brutalt dödar de änkor och främlingar, och de mördar faderlösa barn. ”HERREN ser det inte”, säger de, ”Jakobs Gud märker det inte.” Besinna er, ni vettlösa bland folket! Ni dårar, när ska ni ta ert förnuft till fånga? Skulle han som har planterat örat inte höra? Skulle han som har format ögat inte se? Skulle han som tillrättavisar folken inte straffa? Skulle han som undervisar människan inte veta? HERREN känner människornas tankar och vet att de är tomhet. Lycklig är den som du, HERRE, fostrar och undervisar utifrån din lag, för att ge honom ro i onda tider, tills de gudlösas grav har grävts. För HERREN förkastar inte sitt folk, han överger inte sin arvedel. Ty rättfärdigheten ska åter gälla i domen, och alla som har uppriktiga hjärtan ska rätta sig efter det. Vem vill stå upp för mig mot de onda? Vem vill försvara mig mot dem som gör orätt? Om inte HERREN hade hjälpt mig, skulle jag snart bo i tystnaden. När jag tänkte: ”Nu tappar jag fotfästet,” då var din nåd mitt stöd, HERRE. När ångesten fyller mitt sinne, ger din tröst mig glädje. Skulle en korrumperad domstol ha ditt stöd, då orätt skipas i lagens namn? De gör en sammansvärjning mot den rättfärdige och dömer den oskyldige till döden. HERREN är min borg, min Gud är en tillflykt och en klippa för mig. Han låter deras orätt komma över dem själva, han krossar dem för deras ondska, HERREN, vår Gud förgör dem.