FrämlingsvänligSmakprov

I den judiska traditionen på Jesu tid fanns en uppfattning, att man ska älska sin nästa, dvs. sin landsman, men hata sin fiende. Men Jesus är tydlig med att man inte bara ska älska sina egna landsfränder, man ska även älska sina fiender och allt däremellan.

För att illustrera detta berättar Jesus om den barmhärtige samariern, som i motsats till de två fromma religiösa judiska ledarna som går förbi, hjälper en misshandlad israelit. Judarna och samarierna var fiender och hatade varandra, både ur ett rasistiskt och ett religiöst perspektiv. Judarna ansåg att samarierna var ett halvhedniskt blandfolk som tillbad Gud på fel sätt.

När prästen och leviten gick förbi sin misshandlade landsfrände uppfyllde de inte ens den snäva tolkningen att älska sin nästa. Men när samariern gick förbi den misshandlade mannen visade han kärlek och barmhärtighet gentemot sin fiende.

I stället för att fundera på vem som är min medmänniska och försöka begränsa till enbart landsfränder, så vänder Jesus på steken och slår fast att frågan inte är vem som är min medmänniska, utan hur jag kan vara en god medmänniska.

Vem som är vår broder, vår nästa, vår medmänniska, är inte begränsat till nationalitet, social status eller kön. Alla människor, från våra landsfränder till våra fiender, är våra medmänniskor.

Som en bonus förmedlar Jesus den viktiga lärdomen att det inte bara är judar som kan bli till välsignelse för andra infödda judar eller för utlandsfödda främlingar, utan att även främlingar kan få bli till välsignelse för infödda.