Psaltaren 55:1-23

Lyssna, Gud, till min bön, göm dig inte när jag ber om nåd, hör på mig och svara mig! Jag är rastlös av mitt bekymmer och våndas när fienden ropar och den gudlöse skränar, för de vräker ondska över mig och jagar mig i vrede. Mitt hjärta grips av ångest i mitt inre, dödens fasor faller över mig. Fruktan och bävan drabbar mig, skräck lamslår mig och jag säger: Tänk om jag hade vingar som duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo, ja, fly långt bort och stanna i öknen. Sela Jag skulle skynda mig att söka skydd mot vinande vind och storm. Förvirra dem, Herre, splittra deras tungor, för jag ser våld och bråk i staden. Dag och natt går de runt den uppe på murarna, ondska och olycka råder därinne. Den är full av fördärv, förtryck och svek viker inte från dess torg. Det är inte en fiende som hånar mig, det kunde jag bära. Det är inte min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig. Nej, det är du, min like, min vän och förtrogne – vi som levde i ljuvlig förtrolighet, vi som gick till Guds hus i högtidsskaran! Låt döden drabba dem, låt dem gå levande ner i dödsriket, för ondskan råder i deras boning, mitt ibland dem. Men jag ropar till Gud, och HERREN ska frälsa mig. Afton, morgon och middag vill jag sucka och klaga, och han ska höra min röst. Han friköper min själ och fredar mig så att de inte kan närma sig, för det är många som är emot mig. Gud ska höra mig och förödmjuka dem, han som från urminnes tid sitter på sin tron. Sela De ändrar sig inte, de fruktar inte Gud. Han bär hand på sina vänner, han kränker sitt förbund. Hans mun är halare än smör, men han har strid i sitt hjärta. Hans ord är lenare än olja, men de är dragna svärd. Kasta din börda på HERREN, han ska ta hand om dig. Han låter aldrig den rättfärdige vackla.