Psaltaren 55:1-23

För körledaren, till stränginstrument. En dikt av David. Gud, lyssna till min bön, dölj dig inte när jag ber, hör mig och ge mig svar. Jag våndas i min oro, jag får ingen ro för fiendens rop, för de ondas skrän. De öser sin ondska över mig, de ansätter mig i sin vrede. Mitt hjärta grips av ångest, dödsskräck faller över mig. Jag darrar av fruktan, jag överväldigas av fasa. Om jag ändå hade duvans vingar! Då flög jag bort för att finna ett bo. Långt bort skulle jag fly och slå mig ner i ödemarken. Snabbt skulle jag söka ett skydd mot vinande vind och storm. Herre, skapa förvirring i deras tal! Våld och split ser jag i staden. Dag och natt vandrar de runt den uppe på murarna. Därinne bor ondska och elände. Fördärv råder i staden, våld och svek lämnar aldrig dess torg. Om jag smädades av en fiende, då kunde jag bära det, om jag förnedrades av en ovän, då kunde jag dra mig undan, men du är ju min like, min vän och min förtrogne — vi gladdes åt att gå sida vid sida i skaran i Guds hus. Må de överrumplas av döden, levande fara ner i dödsriket, ty ondskan bor mitt ibland dem! Men jag ropar till Gud, och Herren skall rädda mig. Morgon och kväll och mitt på dagen suckar jag och klagar, och han skall höra mig. Han gör mig fri och trygg när fienderna rycker an och söker strid med mig. Gud skall höra mig och förödmjuka dem, han som sedan urtiden sitter på tronen. Ty de ändrar sig aldrig och fruktar inte Gud. Han kränkte freden och svek givna löften. Hans ord är halare än smör, men hans hjärta vill strid. Hans tal är lenare än olja och ändå ett blottat svärd. Kasta din börda på Herren, han skall sörja för dig. Aldrig låter han den rättfärdige svikta.