Psaltaren 55:1-23

Dela

Psaltaren 55:1-23 nuBibeln (NUB)

Lyssna till min bön, Gud! Göm dig inte när jag vädjar till dig! Lyssna till mig och svara mig! Mina tankar plågar mig, jag har ingen ro, för fienden väsnas och de gudlösa pressar mig. De drar olycka över mig, och i vrede anfaller de mig. Mitt inre fylls av ångest, dödsångesten griper mig. Fruktan och fasa gastkramar mig. Jag darrar och är rädd, skräcken överväldigar mig. Jag sa: ”Tänk om jag hade vingar som duvan, så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats. Jag skulle flyga långt bort till öknen och stanna där.” Séla Jag skulle skynda mig att söka skydd undan detta oväder och denna storm. Herre, förvirra de gudlösa, låt dem gräla sinsemellan, för jag ser våld och strid i staden. Dag och natt går de omkring den på dess murar. Olycka och ofärd har förskansat sig därinne. Våldet har tagit överhanden, och förtryck och svek lämnar aldrig dess torg. Om det hade varit en fiende som hånat mig, hade jag kunnat stå ut med det. Om det hade varit en ovän som satt sig upp mot mig, kunde jag ha gömt mig för honom. Men det var du, min jämlike, min vän, min förtrogne. Vi gick i underbar gemenskap i folkskaran till Guds hus. Låt döden utan varning ta dem, låt dem fara levande ner i dödsriket, för ondskan bor i och mitt ibland dem. Men jag vill ropa till Gud, och HERREN ska rädda mig. Både morgon, middag och kväll suckar jag och klagar högt inför honom, och han ska lyssna till mig. Han befriar mig och ger mig frid, när fienderna anfaller mig, hur många mina motståndare än är. Gud ska höra mig och förödmjuka dem, han som har regerat i evigheter, séla, dessa som aldrig ändrar sig och som inte fruktar Gud. Han gav sig på dem som levde i fred med honom, han våldförde sig på sitt förbund. Hans ord var hala som smör, men hans hjärta var fyllt av stridslust. Hans tal var lenare än olja och ändå ett draget svärd. Lämna din börda till HERREN! Han ska ta hand om dig. Han låter aldrig den rättfärdige vackla.

Psaltaren 55:1-23 Bibel 2000 (B2000)

För körledaren, till stränginstrument. En dikt av David. Gud, lyssna till min bön, dölj dig inte när jag ber, hör mig och ge mig svar. Jag våndas i min oro, jag får ingen ro för fiendens rop, för de ondas skrän. De öser sin ondska över mig, de ansätter mig i sin vrede. Mitt hjärta grips av ångest, dödsskräck faller över mig. Jag darrar av fruktan, jag överväldigas av fasa. Om jag ändå hade duvans vingar! Då flög jag bort för att finna ett bo. Långt bort skulle jag fly och slå mig ner i ödemarken. Snabbt skulle jag söka ett skydd mot vinande vind och storm. Herre, skapa förvirring i deras tal! Våld och split ser jag i staden. Dag och natt vandrar de runt den uppe på murarna. Därinne bor ondska och elände. Fördärv råder i staden, våld och svek lämnar aldrig dess torg. Om jag smädades av en fiende, då kunde jag bära det, om jag förnedrades av en ovän, då kunde jag dra mig undan, men du är ju min like, min vän och min förtrogne — vi gladdes åt att gå sida vid sida i skaran i Guds hus. Må de överrumplas av döden, levande fara ner i dödsriket, ty ondskan bor mitt ibland dem! Men jag ropar till Gud, och Herren skall rädda mig. Morgon och kväll och mitt på dagen suckar jag och klagar, och han skall höra mig. Han gör mig fri och trygg när fienderna rycker an och söker strid med mig. Gud skall höra mig och förödmjuka dem, han som sedan urtiden sitter på tronen. Ty de ändrar sig aldrig och fruktar inte Gud. Han kränkte freden och svek givna löften. Hans ord är halare än smör, men hans hjärta vill strid. Hans tal är lenare än olja och ändå ett blottat svärd. Kasta din börda på Herren, han skall sörja för dig. Aldrig låter han den rättfärdige svikta.

Psaltaren 55:1-23 Svenska Folkbibeln (SFB98)

För sångmästaren, med stränginstrument, en sång av David. Lyssna, Gud, till min bön, dölj dig inte när jag ber om nåd. Hör på mig och svara mig! I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga, när fienden ropar, när den ogudaktige skriar. Ty de vältrar ondska över mig, i sin vrede förföljer de mig. Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, dödens fasor faller över mig. Fruktan och bävan drabbar mig, förfäran lamslår mig. Jag tänkte: Om jag ändå hade vingar som duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo. Långt bort skulle jag fly, jag skulle bosätta mig i öknen. Sela. Jag skulle skynda mig att söka skydd undan stormvind och oväder. Förvirra dem, Herre, gör deras tungor oense, ty våld och strid ser jag i staden. Dag och natt går de omkring den, uppe på dess murar. Ondska och olycka råder därinne. Den är full av fördärv, förtryck och svek viker ej från dess torg. Det är inte en fiende som hånar mig, det kunde jag stå ut med. Det är inte min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig. Men det är du, min jämlike, min vän och förtrogne - vi som levde i ljuvlig förtrolighet, vi som gick till Guds hus i högtidsskaran. Låt döden komma över dem, låt dem fara levande ner i dödsriket, ty ondska råder i deras boning, i deras hjärta. Men jag ropar till Gud, och HERREN skall frälsa mig. Afton, morgon och middag vill jag sucka och klaga, och han skall höra min röst. Han friköper min själ och ger den frid så att de inte kan komma mig nära, ty de är många som står mig emot. Gud skall höra mig och förödmjuka dem, han som sitter på sin tron sedan urminnes tid. Sela. Ty de ändrar sig inte, de fruktar inte Gud. Den mannen bär hand på sina vänner, han bryter sitt förbund. Orden i hans mun är halare än smör, men stridslust fyller hans hjärta. Hans ord är lenare än olja, ändå är de dragna svärd. Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig. Aldrig skall han låta den rättfärdige vackla.

Psaltaren 55:1-23 Karl XII 1873 (SK73)

En undervisning Davids, till att föresjunga på strängaspel. Gud, hör mina bön, och fördölj dig icke för mitt bedjande. Akta uppå mig, och hör mig, huru jämmerliga jag klagar och gråter; Att fienden så ropar, och den ogudaktige tränger; ty de vilja komma mig på skada, och äro mig svårliga vrede. Mitt hjerta ängslas i mitt lif, och dödsens fruktan är fallen uppå mig. Fruktan och bäfvande är mig uppåkommet, och grufvelse hafver öfverfallit mig. Jag sade: O! hade jag vingar såsom dufvor, att jag måtte flyga, och någorstäds blifva; Si, så ville jag draga mig långt bort, och blifva i öknene. Sela. Jag ville skynda mig, att jag måtte undkomma för storm och oväder. Gör, Herre, deras tungor oens, och låt dem förgås; ty jag ser orätt och trätor i stadenom. Sådant går dag och natt allt omkring, innan hans murar; möda och arbete är derinne. Orätten regerar derinne; lögn och bedrägeri vänder intet igen uppå hans gator. Om min fiende skämde mig, ville jag det lida; och om min hatare trugade mig, ville jag gömma mig bort för honom. Men du äst min stallbroder, min skaffare, och min kände vän. Vi, som vänliga omginges inbördes med hvarannan, vi vandrade i Guds hus tillhopa. Döden öfverfalle dem, och fare sig lefvande uti helvetet; ty all skalkhet är uti deras hop. Men jag vill ropa till Gud, och Herren skall hjelpa mig. Om afton, morgon och middag vill jag klaga och gråta; så skall han höra mina röst. Han förlöser mina själ ifrå dem som vilja till verka med mig, och skaffar henne ro; ty de äro många emot mig. Gud skall hörat, och späka dem, den alltid blifver. Sela. Ty de vända sig icke, och frukta Gud intet; Ty de lägga sina händer uppå hans fridsamma, och ohelga hans förbund. Deras mun är halare än smör, och hafva dock örlig i sinnet; deras ord äro lenare än olja, och äro dock bar svärd. Kasta dina omsorg uppå Herran, han skall försörja dig; och skall icke låta den rättfärdiga i oro blifva till evig tid. Men Gud, du skall nederstörta dem uti den djupa kulona; de blodgiruge och falske skola icke komma till sin halfva ålder; men jag hoppas uppå dig.

Psaltaren 55:1-23 Svenska 1917 (SVEN)

För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David.  Lyssna, Gud, till min bön,  och fördölj dig icke för min åkallan.  Akta på mig och svara mig.  I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,  vid fiendens rop,      vid den ogudaktiges skri.  Ty de vilja draga fördärv över mig,      och i vrede ansätta de mig.  Mitt hjärta ängslas i mitt bröst,  och dödens fasor hava fallit över mig.  Fruktan och bävan kommer över mig,      och förfäran övertäcker mig.  Därför säger jag:  Ack att jag hade vingar såsom duvan!      Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.  Ja, långt bort skulle jag fly,      jag skulle taga härbärge i öknen.  Sela.  Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt      undan stormvind och oväder.  Fördärva dem, Herre;      gör deras tungor oense.  Ty våld och genstridighet      ser jag i staden.  Dag och natt gå de omkring den,      ovanpå dess murar,  ondska och olycka råda därinne;  ja, fördärv råder därinne,  och från dess torg vika icke      förtryck och svek.  Se, det är icke en fiende som smädar mig,      det kunde jag fördraga;  det är icke min ovän som förhäver sig mot mig,      för honom kunde jag gömma mig undan.  Nej, du gör det, du som var min jämlike,      min vän och förtrogne,  du som levde med mig      i ljuvlig förtrolighet,  du som i Guds hus gick med mig      i högtidsskaran.  Döden komme över dem oförtänkt,  levande fare de ned i dödsriket;  ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan.  Men jag ropar till Gud;      HERREN skall frälsa mig.  Afton och morgon och middag      vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga,      och han skall höra min röst.  Han förlossar min själ och skaffar henne ro,      så att de icke komma vid mig;  ty de äro många, som stå mig emot.  Gud skall höra det och giva dem svar,      han som sitter på sin tron av ålder.  Sela.  Ty de vilja icke ändra sig,      och de frukta ej Gud.  Den mannen bär händer på sin vän;      han bryter sitt förbund.  Orden i hans mun äro hala såsom smör,      men stridslust fyller hans hjärta;  hans ord äro lenare än olja,      dock äro de dragna svärd.  Kasta din börda på HERREN,      han skall uppehålla dig;  han skall i evighet icke tillstädja      att den rättfärdige vacklar. [ (Psalms 55:24)  Gud, du skall störta dem ned      i gravens djup;  de blodgiriga och falska skola ej nå      sin halva ålder.  Men jag förtröstar på dig. ]

Psaltaren 55:1-23 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Lyssna, Gud, till min bön, göm dig inte när jag ber om nåd, hör på mig och svara mig! Jag är rastlös av mitt bekymmer och våndas när fienden ropar och den gudlöse skränar, för de vräker ondska över mig och jagar mig i vrede. Mitt hjärta grips av ångest i mitt inre, dödens fasor faller över mig. Fruktan och bävan drabbar mig, skräck lamslår mig och jag säger: Tänk om jag hade vingar som duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo, ja, fly långt bort och stanna i öknen. Sela Jag skulle skynda mig att söka skydd mot vinande vind och storm. Förvirra dem, Herre, splittra deras tungor, för jag ser våld och bråk i staden. Dag och natt går de runt den uppe på murarna, ondska och olycka råder därinne. Den är full av fördärv, förtryck och svek viker inte från dess torg. Det är inte en fiende som hånar mig, det kunde jag bära. Det är inte min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig. Nej, det är du, min like, min vän och förtrogne – vi som levde i ljuvlig förtrolighet, vi som gick till Guds hus i högtidsskaran! Låt döden drabba dem, låt dem gå levande ner i dödsriket, för ondskan råder i deras boning, mitt ibland dem. Men jag ropar till Gud, och HERREN ska frälsa mig. Afton, morgon och middag vill jag sucka och klaga, och han ska höra min röst. Han friköper min själ och fredar mig så att de inte kan närma sig, för det är många som är emot mig. Gud ska höra mig och förödmjuka dem, han som från urminnes tid sitter på sin tron. Sela De ändrar sig inte, de fruktar inte Gud. Han bär hand på sina vänner, han kränker sitt förbund. Hans mun är halare än smör, men han har strid i sitt hjärta. Hans ord är lenare än olja, men de är dragna svärd. Kasta din börda på HERREN, han ska ta hand om dig. Han låter aldrig den rättfärdige vackla.

Psaltaren 55:1-23 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] På stränginstrument, en undervisning (instruktion, välskriven sång – hebr. maskil) av (till) David. ______ Lyssna (vänd ditt öra), Gud (Elohim), till min bön och göm inte dig själv från min bön om hjälp (ignorera mig inte). Ge akt (lyssna uppmärksamt) på mig, hör (svara) mig; jag är rastlös [irrar från en tanke till en annan] i min klagan (fundering, i mitt lågmälda grubblande) och upprörd. På grund av min fiendes röst (rop, oväsen), på grund av de ondas förtryck, för de kastar elände över mig och i sin ilska förföljer de mig. Mitt hjärta vrider sig i mig och dödens terror har övermannat mig. Fruktan och bävan (jordbävning, skakningar) har kommit över mig, skräck har övertäckt mig. Och jag säger: Om jag ändå hade (Vem skulle ge mig) vingar som en duva (hebr. jonah), då skulle jag flyga iväg och finna vila. Säkerligen skulle jag ta mig långt bort, jag skulle stanna i öknen. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Jag skulle skynda till min tillflyktsort, bort från stormvinden och ovädret. Fördärva, Herre (Adonaj), dela deras tunga (förvirra och förbrylla deras tal) [1 Mos 11:1-9], för jag ser våld och kiv i staden, dag och natt går de runt den [staden] på dess murar. Överträdelser och elände råder därinne, ondska och ruiner finns i hennes [stadens] mitt. Förtryck och bedrägeri lämnar inte hennes torg. Om en fiende hade hånat mig, hade jag uthärdat det. Om min motståndare hade förhävt sig själv över mig hade jag kunnat gömma mig för honom. Men det är du, en man lik mig själv, min kompanjon och min nära vän! Vi hade en underbar gemenskap tillsammans, i Herrens (Elohims) hus brukade vi vandra runt med (bland) folkmassorna. Låt ödeläggelse komma över dem, låt dem gå ner levande i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats), för det onda är mitt ibland dem i deras hem. Jag vill ropa (höja min röst i bön) till Gud (Elohim) och Herren (Jahveh) ska (kommer) frälsa (rädda, befria) mig. Kväll och morgon och vid middagstid begrundar (funderar, reflekterar) jag och stönar (ropar högt); och han har hört min röst. Han har återlöst hela mig (min själ – hebr. nefesh) i frid (shalom, hel och väl) från striden mot mig (så att ingenting kan komma nära mig), för det var många som stred med [eller mot] mig. [Hebr. immadi betyder ”med mig” och kan antingen betyda att David hade många som var på hans sida, eller att hans motståndare som stred mot honom var många. Utifrån kontext och det generella temat i många psalmer, där psalmisten förtröstar på Gud och inte människor, så syftar det här troligen på fiender som stred mot honom, se vers 4, 20] Gud (El) ska höra och ödmjuka dem, han som tronar sedan urminnes tid. [Här används hebr. kedem, öster, som också beskriver dåtid.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Ingenting förändras, de fruktar (vördar, aktar) inte Gud (Elohim). Min kompanjon sträcker fram sin hand mot dem som lever i fred med honom och samtidigt vanhelgar han sitt förbund. Mjukare (halare) än smör var hans mun (tal), ändå hade han krig i hjärtat – hans ord [var] lenare än olja, ändå var de dragna svärd. [Vers 22 formar en kiasm där hans ord står centralt och ramas in av två jämförelser.] Kasta det som är dig givet (din lott – hebr. jehav) på Herren (Jahveh), så upprätthåller han (understödjer, bevarar, livnär) [kommer han alltid att ta hand om] dig. [1 Pet 5:7] Han låter aldrig någonsin den rättfärdige vackla (falla; bli omkullkastad).