Psaltaren 55:1-23

Psaltaren 55:1-23 SFB98

För sångmästaren, med stränginstrument, en sång av David. Lyssna, Gud, till min bön, dölj dig inte när jag ber om nåd. Hör på mig och svara mig! I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga, när fienden ropar, när den ogudaktige skriar. Ty de vältrar ondska över mig, i sin vrede förföljer de mig. Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, dödens fasor faller över mig. Fruktan och bävan drabbar mig, förfäran lamslår mig. Jag tänkte: Om jag ändå hade vingar som duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo. Långt bort skulle jag fly, jag skulle bosätta mig i öknen. Sela. Jag skulle skynda mig att söka skydd undan stormvind och oväder. Förvirra dem, Herre, gör deras tungor oense, ty våld och strid ser jag i staden. Dag och natt går de omkring den, uppe på dess murar. Ondska och olycka råder därinne. Den är full av fördärv, förtryck och svek viker ej från dess torg. Det är inte en fiende som hånar mig, det kunde jag stå ut med. Det är inte min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig. Men det är du, min jämlike, min vän och förtrogne - vi som levde i ljuvlig förtrolighet, vi som gick till Guds hus i högtidsskaran. Låt döden komma över dem, låt dem fara levande ner i dödsriket, ty ondska råder i deras boning, i deras hjärta. Men jag ropar till Gud, och HERREN skall frälsa mig. Afton, morgon och middag vill jag sucka och klaga, och han skall höra min röst. Han friköper min själ och ger den frid så att de inte kan komma mig nära, ty de är många som står mig emot. Gud skall höra mig och förödmjuka dem, han som sitter på sin tron sedan urminnes tid. Sela. Ty de ändrar sig inte, de fruktar inte Gud. Den mannen bär hand på sina vänner, han bryter sitt förbund. Orden i hans mun är halare än smör, men stridslust fyller hans hjärta. Hans ord är lenare än olja, ändå är de dragna svärd. Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig. Aldrig skall han låta den rättfärdige vackla.