Psaltaren 102:1-28

Dela

Psaltaren 102:1-28 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

HERRE, hör min bön, låt mitt rop komma inför dig! Dölj inte ditt ansikte för mig när jag är i nöd. Vänd ditt öra till mig, skynda dig att svara när jag ropar! Mina dagar försvinner som rök, mina ben brinner som eld. Mitt hjärta är bränt och visset som gräs, för jag glömmer att äta mitt bröd. Efter all min högljudda suckan är jag bara skinn och ben. Jag är som en pelikan i öknen, som en uggla bland ruiner. Jag ligger vaken, jag är som en ensam fågel på taket. Mina fiender hånar mig dagen lång, mina häcklare använder mig som en svordom. Jag äter aska som bröd och blandar min dryck med tårar, på grund av din vrede och harm. Du har gripit mig och kastat bort mig. Mina dagar är som en utdragen skugga, jag vissnar som gräs. Men du, HERRE, tronar för evigt, ihågkommen av släkte efter släkte. Du ska gripa in och förbarma dig över Sion, det är dags att du visar det nåd. Ja, tiden är inne, för dina tjänare älskar dess stenar, de lider med dess grus. Folken ska vörda HERRENS namn och jordens alla kungar din härlighet, när HERREN bygger upp Sion och visar sig i sin härlighet. Han vänder sig till den utblottades bön och föraktar den inte. Det ska skrivas ner för ett kommande släkte, ett folk som han skapar ska prisa HERREN, för han blickar ner från sin heliga höjd, HERREN ser ner från himlen till jorden för att höra den fångnes klagan och befria dödens barn. HERRENS namn ska förkunnas i Sion och hans lov i Jerusalem, när folk och riken samlas för att tjäna HERREN. Han har försvagat min kraft på vägen, han har förkortat mina dagar. Jag sade: Min Gud, ryck inte bort mig mitt i livet! Dina år varar från släkte till släkte. För länge sedan lade du jordens grund, himlarna är dina händers verk. De ska gå under, men du ska bestå. De ska alla nötas ut som kläder, du ska byta ut dem som en mantel och de försvinner. Men du är densamme, och dina år har inget slut.

Psaltaren 102:1-28 Bibel 2000 (B2000)

En bön av en betryckt, som är modlös och utgjuter sin sorg inför Herren. Herre, hör min bön, låt mitt rop nå fram till dig. Dölj inte ditt ansikte för mig när jag är i nöd. Lyssna till mig, skynda att svara när jag ropar. Mina dagar svinner bort som rök, och mitt inre glöder som en ugn, mitt livsmod är brutet, vissnat som gräs. Jag är för matt för att äta, jag har magrat av min suckan, är bara skinn och ben. Jag liknar en uggla i öknen, är som en uv bland ruiner. Jag måste vaka, är som en ensam fågel på taket. Mina fiender hånar mig dagen lång, de gör narr av mig, brukar mitt namn i förbannelser. Jag äter aska som bröd och blandar min dryck med tårar för din häftiga vredes skull, du som tog mig och kastade bort mig. Min levnad är som aftonskuggan, jag vissnar som gräset. Men du, Herre, härskar för evigt, och släkte efter släkte åkallar dig. Du skall gripa in och förbarma dig över Sion, det är tid att visa det nåd. Ja, stunden är inne, ty dina tjänare älskar Sions stenar, lider av att se det ligga i grus. Folken skall frukta Herrens namn och jordens alla kungar hans härlighet, när Herren har byggt upp Sion och visat sig i sin härlighet. Han har hört de utblottades bön, deras bön har han inte föraktat. Detta skall skrivas ner för kommande tider, och nya släkten skall prisa Herren, när han ser ner från sin heliga höjd, när Herren från himlen blickar mot jorden, lyssnar till fångarnas jämmer och friger dem som är dömda att dö. Herrens namn blir ärat i Sion, man sjunger hans lov i Jerusalem, när folk och riken samlas för att tjäna Herren. Han bröt i förtid min kraft, han förkortade mina dagar. Jag säger: Min Gud, ryck inte bort mig i livets mitt, du vars år varar från släkte till släkte. En gång lade du jordens grund, och himlen är ett verk av din hand. De skall förgås, men du består, de är plagg som slits ut, du byter ut dem som kläder och de är borta. Men du är densamme, dina år har inget slut.

Psaltaren 102:1-28 Svenska Folkbibeln (SFB98)

Bön av en betryckt som i vanmakt utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, låt mitt rop komma inför dig! Dölj inte ditt ansikte för mig när jag är i nöd! Vänd ditt öra till mig, skynda dig att svara när jag ropar! Mina dagar har försvunnit som rök, benen i min kropp är förbrända som av eld. Mitt hjärta är förtorkat, det har vissnat som gräs, ty jag glömmer att äta mitt bröd. På grund av min högljudda suckan har jag blivit skinn och ben. Jag är lik en pelikan i öknen, jag är som en uggla bland ruiner. Jag ligger vaken, jag är som en ensam fågel på taket. Mina fiender hånar mig hela dagen, de som gör narr av mig använder mig som en svordom. Ty jag äter aska som bröd och blandar min dryck med tårar för din vredes och förbittrings skull. Du har ju gripit mig och förkastat mig. Mina dagar är som skuggan när den förlängs, jag vissnar som gräs. Men du, HERRE, tronar i evighet, släkte efter släkte skall komma ihåg dig. Du skall gripa in och förbarma dig över Sion, det är tid att du visar det nåd. Ja, stunden har kommit. Ty dina tjänare har dess stenar kära, de förbarmar sig över dess grus. Hednafolken skall frukta HERRENS namn och alla jordens kungar din härlighet, när HERREN bygger upp Sion och uppenbarar sig i sin härlighet. Han vänder sig till de utblottades bön och föraktar den inte. Detta skall skrivas ner för ett kommande släkte och ett folk som han skapar skall prisa HERREN. Ty han blickar ner från sin heliga höjd, HERREN skådar från himlen ner till jorden för att höra den fångnes klagan och befria dödens barn, för att man i Sion skall förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem, när folk och riken samlas för att tjäna HERREN. Han har försvagat min kraft under vandringen, han har förkortat mina dagar. Jag sade: Min Gud, tag inte bort mig mitt i livet, dina år varar från släkte till släkte. För länge sedan lade du jordens grund, himlarna är dina händers verk. De skall gå under, men du förblir. De skall alla nötas ut som en klädnad, du skall förvandla dem som man byter kläder, och de försvinner. Men du är densamme och dina år har inget slut.

Psaltaren 102:1-28 Karl XII 1873 (SK73)

En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma. Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga. Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand. Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd. Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande. Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer. Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket. Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig. Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt; För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig. Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs. Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte. Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen. Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde; Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro; Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro. Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön. Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran. Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena; Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn; På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem; När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom. Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar. Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga. Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk. De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem. Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända. Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.

Psaltaren 102:1-28 Svenska 1917 (SVEN)

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.  HERRE, hör min bön,  och låt mitt rop komma inför dig.  Dölj icke ditt ansikte för mig,      när jag är i nöd.  Böj ditt öra till mig;  när jag ropar,      så skynda att svara mig.  Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök,  benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.  Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat;  ty jag förgäter att äta mitt bröd.  För min högljudda suckans skull  tränga benen i min kropp ut till huden.  Jag är lik en pelikan i öknen,  jag är såsom en uggla bland ruiner.  Jag får ingen sömn och har blivit lik      en ensam fågel på taket.  Hela dagen smäda mig mina fiender;  de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.  Ty jag äter aska såsom bröd  och blandar min dryck med gråt,  för din vredes och förtörnelses skull,  därför att du har gripit mig och kastat mig bort.  Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges,  och jag själv förvissnar såsom gräs.  Men du, o HERRE,      tronar evinnerligen,  och din åminnelse varar från släkte till släkte.  Du skall stå upp      och förbarma dig över Sion;  se, det är tid att du bevisar det nåd;      ja, stunden har kommit.  Ty dina tjänare hava dess stenar kära  och ömka sig över dess grus.  Då skola hedningarna frukta HERRENS namn  och alla jordens konungar din härlighet,  när en gång HERREN har byggt upp Sion  och uppenbarat sig i sin härlighet;  när han har vänt sig till de utblottades bön  och upphört att förakta deras bön.  Det skall tecknas upp      för ett kommande släkte,  och det folk som varder skapat      skall lova HERREN,  att han har blickat ned      från sin heliga höjd,  att HERREN har skådat      från himmelen ned till jorden,  för att höra den fångnes klagan,  för att befria dödens barn,  på det att man i Sion      må förkunna HERRENS namn  och hans lov i Jerusalem,  när alla folk församlas,  och alla riken, för att tjäna HERREN.  Han har på vägen nedböjt min kraft,  han har förkortat mina dagar.  Jag säger: Min Gud,      tag mig icke bort i mina halva dagar,  du vilkens år vara från släkte till släkte.  I urtiden lade du jordens grund,  och himlarna äro dina händer verk:  de skola förgås, men du förbliver,  de skola alla nötas ut såsom en klädnad;  du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.  Men du är densamme,  och dina år skola icke hava någon ände. [ (Psalms 102:29)  Dina tjänares barn skola få bo i landet,  och deras avkomma skall bestå inför dig. ]

Psaltaren 102:1-28 nuBibeln (NUB)

HERRE, hör min bön! Låt mitt rop om hjälp nå dig! Dölj dig inte för mig när jag är i nöd. Lyssna, och skynda dig att svara mig när jag ropar. För mina dagar försvinner som rök, och det brinner i mitt inre som en glöd. Mitt innersta är förtorkat, vissnat som gräs. Jag glömmer att äta min mat, och min suckan har gjort att jag magrat till bara skinn och ben. Jag är som en pelikan långt ute i vildmarken, som en uggla bland ruiner. Jag ligger vaken, jag är som en ensam fågel på taket. Mina fiender hånar mig dag efter dag och använder mig i svordomar. Jag äter aska som bröd och blandar min dryck med tårar, för din vredes och förbittrings skull. Du har gripit mig och stött bort mig. Mitt liv är som kvällsskuggan, jag vissnar som gräset. Men du, HERRE, regerar i evighet, och från generation till generation ska man komma ihåg dig. Du ska gripa in och visa nåd mot Sion. Nu är det dags att visa medlidande med det, nu har den tiden kommit. Dina tjänare älskar dess stenar, de lider av att se det ligga i grus. Folken ska frukta HERRENS namn och kungarna på jorden din härlighet, när HERREN bygger upp Sion på nytt och visar sig i sin härlighet. Han ska lyssna till de nödlidandes böner och inte förakta vad de ber om. Detta ska skrivas ner för kommande generationer, för att folk som han kommer att skapa ska prisa HERREN. För han blickar ner från sin heliga höjd, HERREN ser ner till jorden. Han hör den fångnes klagan och befriar de dödsdömda. HERRENS namn ska förkunnas i Sion och hans lov i Jerusalem, när folk och riken samlas för att tjäna honom. Han har gjort mig kraftlös trots att jag är i mina bästa år. Han har förkortat min levnadstid. Jag säger: ”Min Gud, ryck inte bort mig mitt i livet, du som själv lever från generation till generation! För länge sedan lade du jordens grund, och himlarna är dina händers verk. De ska försvinna, men du består. De är alla som utslitna kläder som du byter ut, och de försvinner. Men du är densamme, och dina år ska aldrig ta slut.

Psaltaren 102:1-28 Svenska Kärnbibeln (SKB)

En bön av en betryckt (ansatt), när han är överväldigad och utgjuter sin klagan (fundering, i sitt lågmälda grubblande) inför Herren (Jahveh). ______ Herre (Jahveh), hör min bön, ja, låt mitt rop komma inför dig. Göm inte ditt ansikte för mig [ignorera inte mig] på min nöds dag (i tider av stor begränsning och trångmål). Vänd ditt öra (lyssna noga) till mig, den dag då jag ropar [höjer min röst i bön], svara mig med hast (fort). Mina dagar försvinner som rök, och mina ben brinner som en eldstad. Mitt hjärta är slaget (attackerat, bränt) och förvissnat som gräs [Hos 9:16], för jag glömmer att äta mitt bröd. [Förlorad aptit är inte ovanligt hos någon som är drabbad av ångest.] På grund av min suckande röst åtskiljs mina ben från mitt kött (skelett och muskler faller isär). Jag är som en pelikan i öknen, jag har blivit som en minervauggla [en liten ihopkurad uggla] på en övergiven plats. [Jes 34:10-15Sef 2:13-15] Jag tittar och har blivit som en ensam fågel på taket. Mina fiender hånar mig hela dagen, de som är arga på mig använder mig som en förbannelse. Jag har ätit aska som bröd, och blandat min dryck med tårar. På grund av din harm och din vrede, för du tog upp mig och kastade bort mig, är mina dagar som en lång skugga och jag vissnar bort som gräs. Men du Herre (Jahveh) sitter på tronen för evigt, och ditt namn är för alla släktled (generationer, det upphör aldrig). Du kommer att uppstå och ha nåd och förbarmande över Sion [tempelberget i Jerusalem], för det är tid att visa nåd (oförtjänt kärlek; favör) mot henne, för hennes bestämda tid har kommit. Dina tjänare har sitt behag i hennes stenar och visar oförtjänt nåd mot hennes stoft [grus]. Nationerna (länderna, hedningarna) fruktar (vördar) Herrens (Jahvehs) namn, alla jordens kungar din härlighet. När Herren (Jahveh) har byggt upp Sion [tempelberget i Jerusalem], när han har visat sig i sin härlighet, när han har sett de utblottades böner, och inte föraktat deras böner. Detta ska skrivas för kommande generationer, och ett folk som ska skapas för att prisa Herren (Jah, kortformen av Guds namn). För han har sett ner från sin helgedom i höjden, från himlarna har Herren (Jahveh) skådat ner på jorden, för att höra jämmern från de fångna, för att lösa dem som är bestämda till död (bokstavligt; för att öppna för dödens söner), för att människor ska återberätta om Herrens (Jahvehs) namn i Sion [tempelberget i Jerusalem], och förkunna hans lov i Jerusalem. När folken samlas, och kungarikena för att tjäna Herren (Jahveh). Han försvagar min styrka på vägen, han förkortar mina dagar (gör dem färre). Jag säger: ”Min Gud (El), ta inte bort mig mitt i mina dagar (mitt i livet), du vars år varar genom alla släkten (generationer). En gång lade du jordens grund, och himlarna är skapade av dina händer. De ska förgås, men du står kvar. De slits ut som ett plagg, som kläder ska du ta av dem och byta ut (förändra) dem. Du är densamme (du förändras inte), dina år har inget slut.