FrämlingsvänligSmakprov

Efter att Adam och Eva förskjutits från lustgården och Kain från åkerjorden, så börjar mänskligheten så småningom att uppfylla Guds uppdrag att migrera och sprida ut sig över jorden. Men när de kommer till Shinars land tar det stopp. I ett märkligt och fåfängt försök att undvika att lyda Guds befallning om att ”uppfylla jorden” försöker mänskligheten att mura in sig själva i en stad och bygga ett högt torn som når ända upp till himlen. På liknande sätt som Adam och Eva syndade mot Gud och Kain mot sin broder, så syndar dessa människor mot Gud genom att försöka göra sig själva till Gud och mot sina medmänniskor genom att bygga murar och stänga dem andra ute.

Gud kliver ner, tittar på det lilla tornet, och "förbistrar" sen människornas språk i syfte att förhindra dem från att stänga in sig själva bakom murar och i syfte att förmå dem att fortsätta migrera och sprida ut sig över jorden.

“Den fick namnet Babel, eftersom Herren där förbistrade hela jordens språk, och därifrån spred han ut dem över hela jorden.” (1Mos 11:9)

Babels ofärdiga torn och språkförbistringen blir en ständig påminnelse om människans högmod gentemot sin Gud, ett gudomligt straff som kommer att få sin upplösning först på pingstdagen. På samma sätt som Gud vid skapelsens början spred ut människan genom att vid Babels torn ge dem nya språk, så sänder Gud vid den nya skapelsens början ut lärjungarna genom att på pingstdagen ge dem nya språk. Men om språkförbistringen i Babel ledde till att människorna splittrades till olika folk, så leder språkmiraklet på pingstdagen till dess motsats, nämligen att olika folk förenas i en ny gemenskap.